Om en månad är det presidentval i Ryssland. Redan nu vet vi vem som vinner valet. Det blir en före detta KGB-agent som handplockades av sin företrädare på presidentposten och som styrt landet sedan millennieskiftet – Vladimir Putin.
Ryssland är varken bäst eller sämst i demokratiligan bland de femton länder som fram till för tjugo år sedan var Sovjetunionen, utan en medelmåtta. Mycket friare än de hårdföra diktaturerna i Centralasien men betydligt mindre demokratiskt än de tre EU-länderna i Baltikum.
Den styrande makteliten i Ryssland håller ett hårt grepp om de viktigaste massmedierna och rättssystemet. Parlamentets befogenheter är kraftigt kringskurna, och alla politiska partier som sitter i parlamentet är nära knutna till makthavarna.
Vladimir Putin är kanske den enskilda person som har mest makt i landet, men det innebär inte att han ensam kan bestämma över landets politiska utveckling.
Han är ingen politiker i ordets vanliga mening, han har aldrig varit med i något annat parti än sovjetiska kommunistpartiet och trots att han deltagit i två presidentval har han aldrig debatterat med någon av sina motkandidater. Det tänker han inte göra den här gången heller.
– Putins viktigaste egenskap är att han är anpassningsbar och har förmåga att få olika grupper att komma överens, säger journalisten och Rysslandskännaren Malcolm Dixelius.
Enligt honom styrs Ryssland i praktiken av en makt-elit på några tiotusentals personer. En viktig konservativ grupp i eliten är ledningen för armén, polisen och säkerhetstjänsten, men det finns också en annan, mer liberalt inriktad och västvänlig del av eliten.
Utgången av presidentvalet den 4 mars kan påverka maktbalansen. Om Putin inte lyckas vinna första val-omgången försvagas han och den konservativa delen av eliten, anser Malcolm Dixelius. Det i sin tur skulle kunna påverka inriktningen på politiken och sammansättningen av nästa regering.
Förutom Putin tillåts fyra andra kandidater delta: miljardären Michail Prochorov, kommunisten Gennadij Ziuganov, populisten Vladimir Zjirinovskij samt Putins tidigare vice kampanjchef Sergej Mironov som nu kallar sig för socialdemokrat.
Det liberala partiet Jablokos kandidat Grigorij Javlinskij har stängts av från presidentvalet, något som kan öka Putins chans att vinna i första valomgången. I en högst eventuell andra valomgång skulle Putin med allra största sannolikhet stå emot stalinisten Ziuganov, ett tydligt tecken på hur nära det sovjetiska arvet Ryssland fortfarande står.
Ett svar på ”Putin kopplar ett nytt grepp”
Om någon tidigare har tvivlat på att valresultaten från Tjetjenien i det senaste valet var rent hittepå och inte bara grov förfalskning så rekommenderar jag Kirejevs senaste inlägg om detta: http://kireev.livejournal.com/746184.html
Att detta inte bara är ett problem i Tjetjenien utan i stora delar av norra Kaukasus har han visat tidigare här: http://kireev.livejournal.com/725142.html Kirejev hävdar till och med att det är så mycket som mer än en miljon ryska väljares röster i dessa valkretsar som överhuvudtaget inte har räknats.
Blir spännande att se om webbkamerorna som ju ska sättas upp i alla vallokaler till presidentvalet får någon inverkan alls på resultaten i Tjetjenien och övriga problemområden. Det borde ju i alla fall i teorin bli svårare att hävda 99% valdeltagande när folk kan sitta hemma framför sin dator och se att vallokalen är tom från morgon till kväll…
De här siffrorna från Nord-Ossetien som Kirejev länkar till i sitt inlägg ovan var för övrigt ganska roliga: http://www.electoralgeography.com/new/ru/wp-content/gallery/totalizator2011-12/levoberezh.PNG Där är det nämligen uppenbart att de ansvariga i ett antal valkretsar blandat ihop vilka siffror som beställts för vilket parti.