Väl vägda ord från OSSE

I slutet av förra veckan kom slutrapporten från OSSE:s valövervakare som observerade det ryska parlamentsvalet den 4 december, och nu har jag hunnit läsa igenom den.

Texten är byråkratiskt upplagd efter en en fast mall, mycket dipolomatiskt formulerad, och egentligen är det bara en sida som omedelbart handlar om det som hände just under valdagen. Den som läser noga kan ändå inte låta bli att dra slutsatsen att det förekommit omfattande valfusk.

Rapporten är författad av ODIHR, OSSE:s byrå för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter som tycks sakna svensk förkortning. Mycket i texten handlar om vallagstiftning, registrering av kandidater och hur valkampanjen gick till. Här konstaterar ODIHR helt korrekt att spelplanen inte är jämn och att maktpartiet får stor draghjälp av lagstiftgningen, domstolsväsendet, den byråkratiska apparaten och av de toppstyrda massmedierna.

När det gäller själva röstningsproceduren och rösträkningen är rapporten ganska kortfattad och innehåller inga detaljerade beskrivningar av de oegentligheter som observatörerna antecknat. Den sammanlagda slutsatsen verkar vara att själva röstningsproceduren huvudsakligen gick korrekt till, men att rösträkningen visade stora brister och att det fanns tydliga tecken på att det i urnorna fanns överflödiga valsedlar:

On election day, the opening and voting processes were assessed positively and election officials were observed to be dedicated and experienced. However, the quality of the process deteriorated considerably during the count, which was characterized by frequent procedural violations and instances of alleged manipulations, including several serious indications of ballot box stuffing.

Enligt rapporten lämnade observatörerna sammanlagt 145 rapporter om hur öppnandet av vallokaler gick till, 1.507 rapporter om röstningsförfarandet, 137 rapporter om rösträkningen och 117 rapporter om redovisningen av valresultatet. Allvarliga brister i själva röstningsförfarandet upptäcktes bara i 7 procent av fallen – bland annat handlade det då om gruppröstning.

Nu kan man i och för sig tycka att 7 procent är ganska mycket, speciellt eftersom själva närvaron av utländska observatörer rimligtvis bör ha haft avskräckande effekt på presumptiva fuskare.

För den som verkligen vill fuska kan det inte heller ha varit speciellt svårt att hålla reda på var observatörerna befann sig och att undivka dem. Eftersom de sammanlagt 325 observatörerna besökte över 1.500 vallokaler måste tiden de tillbringade på varje enskilt ställe ha varit relativt begränsad.

Bristerna blev i alla fall mycket tydligare efter att vallokalerna stängt sina dörrar:

The vote count was assessed as bad or very bad in every third polling station observed. In 17 cases, observers noted serious indications of ballot box stuffing.
/…/
Observers did not receive copies of result protocols in 21 polling stations observed and in almost half of polling stations visited, signed protocols were not posted publicly.

Eftersom rösträkningen bevakades i 137 vallokaler innebär siffrorna att det var vid hela 12 procent av fallen observatörerna såg tydliga tecken på att det fanns överflödiga valsedlar i urnan. Och i hela 15 procent av fallen fick observatörerna alltså inga kopior på rösträkningsprotokollet trots att de begärde det.

Att den lokala valnämnden inte vill lämna ifrån sig protokollet är ett väldigt tydligt tecken på att något är på tok. En hel del tyder också på att det var just i det här skedet av valprocessen mycket av fusket skedde, genom att man helt enkelt på regional nivå ändrade siffrorna från enskilda vallokaler innan de rapporterades vidare.

Tyvärr framgår det inte av rapporten om observatörerna har jämfört de protokoll de faktiskt fick ut med de officiella slutresultaten, som ju i alla fall än så länge redovisas ner till vallokalsnivå på Centrala valkommissionens hemsida, även om siffrorna inte direkt är lätta att hitta där. Men det sannolika är givetvis att man i första hand manipulerar siffror från vallokaler där internationella observatörer inte har varit närvarande.

Tydliga indikationer på hur siffrorna har ändrats på vägen finns i alla fall hos organisationen Golos, som hittills lyckats samla uppgifter om 452 originalprotokoll som skiljer sig från de resultat som sedan redovisats i slutresultaten. I de allra flesta fall har maktpartiet Enade Ryssland fått hundratals extra röster. Detta kanske är något som observatörerna borde titta närmare på under det kommande presidentvalet.