Ryssland ville hinna före FN-tribunalen

Plötsligt fick Ryssland bråttom att släppa Greenpeaceaktivisterna på fri fot. Nästan alla hann också ut ur häktet innan Internationella havsrättstribunalen på fredagseftermiddagen förkunnade sitt beslut som enligt Ryssland inte är giltigt. Enligt beslutet ska Greenpeacebåtens besättning släppas.

Ryska myndigheter har alldeles säkert haft förhandsinformation om vartåt havsrättstribunalens majoritet lutade. Den ryska domaren i tribunalen, Vladimir Golitsyn, har en lång karriär i sovjetiska utrikesministeriet bakom sig, och det är omöjligt att föreställa sig att han skulle låta bli att med ett halvt ord svara på en diskret fråga från de berörda myndigheterna i Moskva.

Tillsammans med den ukrainska domaren var Golitsyn också den ende som röstade emot havsrättstribunalens interimistiska domslut. Domen innebär att Greenpeacefartyget Arctic Sunrise – som bordades av ryska specialtrupper i internationellt vatten den 19 september – samt hela fartygets besättning omedelbart ska släppas och tillåtas lämna Ryssland.

Det är den nederländska staten som fört ärendet till havsrättsdomstolen – Rainbow Warriors hemmahamn är Amsterdam. Enligt Nederländerna var det ryska ingripandet mot fartyget olagligt, eftersom det skedde på internationellt vatten. Därför är även frihetsberövandet av besättningsmedlemmarna och beslaget av fartyget olagligt, hävdar Nederländerna.

Ryssland hävdar att allt gick rätt till och att ärendet överhuvudtaget inte ska tas upp av havsrättstribunalen, eftersom Ryssland har vissa undantag från FN:s havsrättskonvention. Enligt det ryska synsättet har landet rätt att beivra brott mot rysk lagstiftning inom Rysslands ekonomiska zon. Ryssland valde därför att bojkotta domstolsförhandlingarna.

Havsrättstribunalens beslut är interrimistiskt och tar inte ställning till själva sakfrågan, som ska avgöras senare. Av samma anledning måste Nederländerna i väntan på det slutgiltiga avgörandet betala in en garantisumma på 3,6 miljoner euro för fartyget.

Beslutet är ändå en total förlust för Ryssland, eftersom domstolen nu slagit fast att Ryssland inte har något undantag från havsrättskonventionen som skulle gälla i det aktuella fallet, och eftersom besättningsmedlemmarna inte bara ska släppas ur häktet utan också tillåtas lämna Ryssland.

Hur det blir med den saken återstår att se, men även om havsrättstribunalen inte förfogar över några tvångsmedel har Ryssland knappast råd att helt ignorera en FN-domstol. I de flesta andra sammanhang brukar Ryssland argumentera att internationella tvistefrågor ska avgöras av FN. Dessutom är upprätthållandet av FN:s havsrättskonvention viktigt för Rysslands egna ekonomiska verksamhet i arktiska områden.

En anledning till att de flesta Greenpeaceaktivisterna släpps på fri fot är att Ryssland inte vill ha mer dålig internationell publicitet inför OS i Sotji. Men en uppenbar orsak till att de släpps just nu är att beslutet inte ska se ut som en eftergift till havsrättstribunalen, vars beslut enligt ryska utrikesministeriet är ogiltigt, eftersom tribunalen “saknar jurisdiktion” i den aktuella frågan.

Inför frisläppandet flyttades alla 28 aktivister och två frilansjournalister av någon outgrundlig anledning först från häktet i Murmansk till olika häkten i Sankt Petersburg. Där stämplade domstolarna i veckan på löpande band beslut om frisläppande mot borgen – en ganska ovanlig procedur i Ryssland. Två timmar innan havsrättstribunalen på fredagseftermiddagen publicerade sitt beslut hade till slut alla utom en fått ett beslut om borgen, och de flesta var redan på fri fot.

Den ende som domstolen inte ville släppa är Greenpeacefartygets australiensiske radiosignalist Colin Russell. Han omhäktades i hela tre månader.

Russell var den förste som ställdes inför omhäktningsdomstolen i Sankt Petersburg, och ryska journalister har skämtat om att domstolen kanske inte hade hunnit få den hemliga ordern om att alla skulle släppas. Men en mer sannolik förklaring till omhäktningen döljer sig i ryska utrikesministeriets officiella kommentar som skickades ut på fredagskvällen efter det att havsrättstribunalen hade offentliggjort sitt beslut.

I texten argumenterar utrikesministeriet huvudsakligen för att havsrättsdomstolen inte har jurisdiktion i den aktuella frågan och hävdar sedan att hela besättningen på Arctic Sunrise var delaktig i protestaktionen innanför den ryska oljeplattformen Prirazlomnajas säkerhetszon, trots att själva fartyget aldrig var inne i säkerhetszonen:

Очевидно, что между судном и быстроходными катерами существовала связь, что позволяет ставить вопрос об ответственности капитана и других членов экипажа «материнского судна». Более того, есть основания предполагать, что руководство действиями лиц, пытавшихся проникнуть на платформу, велось напрямую с судна с использованием средств радиосвязи.

Det är uppenbart att det fanns kommunikation mellan fartyget och de snabbgående motorbåtarna, vilket gör det möjligt att ställa frågan om kaptenens och “moderskeppets” övriga besättningsmedlemmars ansvar. Därutöver finns det anledning att förmoda att de handlingar som utfördes av de personer som försökte att göra intrång på plattformen leddes direkt från fartyget med hjälp av radiokommunikationsmedel.

Med andra ord behövs radiosignalistens vittnesmål för att kunna fälla inte bara de aktivister som befann sig på gummibåtarna inne i oljeplattformens omedelbara närhet, utan också alla som var ombord på det stora Greenpeacefartyget på internationellt havsområde.

Det är ännu oklart om de frisläppta Greenpeaceaktivisterna tillåts lämna Ryssland i väntan på rättegång. Min gissning är att de snart kan åka hem, eftersom Ryssland i annat fall bryter mot havsrättstribunalens interimistiska beslut – och eftersom den bästa utgången ur rysk synvinkel hade varit om aktivisterna åkte hem och sedan vägrade att infinna sig i rätten.

Mer på temat:

Dela detta:

Relaterade

Av Kalle Kniivilä

Ett svar på ”Ryssland ville hinna före FN-tribunalen”