Frusen konflikt Moskvas mål i Ukraina

Det skulle vara en utmärkt intrig för en surrealistisk roman, tyckte Rysslandsforskaren Fabian Burkhardt: en konvoj med tomma lastbilar är på väg mot en icke-existerande stat. Absurd teater skulle man också kunna kalla det för.

Raden av 280 splitternya, vitmålade ryska Kamaz-lastbilar såg imponerande ut när den körde iväg söderut från Moskvaregionen. Här skulle enorma mängder humanitär hjälp levereras till den lidande civilbefolkningen i Luhansk i östligaste Ukraina, hette det. Eller i “Novorossija”, som området ibland kallas i ryska medier.

Ukraina hade gått med på att ta emot hjälpen – men i så fall skulle den överlämnas vid en gränsövergång i Charkivdistriktet som kontrolleras av den ukrainska regeringen, och lastas över till Röda korsets lastbilar som skulle transportera förnödenheterna vidare mot Luhansk. Det gick dock inte Ryssland med på, och Kamaz-lastbilarna fortsatte färden på den ryska sidan av gränsen mot Donetskdistriktet, där de ukrainska myndigheterna inte kan kontrollera gränsen.

Ännu märkligare blev det, när några västjournalister till slut tilläts ta en titt i några av lastbilarna. Det visade sig att flera av de slumpmässigt utvalda Kamaz-bilarna knappt innehöll något alls. Den ryska sidans förklaringar skulle passa bra i en absurd roman. Bilarna kan inte ta mer last. Nej, bilarna är inte fullastade, för vi måste ha extra lastbilar ifall några skulle gå sönder. Nej, bilarna är nya och inte inkörda, därför kan de inte ta så mycket last.

Men om man försöker tänka rationellt så måste förklaringen vara att själva lastbilarna helt enkelt är viktigare än lasten. Man hade bråttom att få i väg kolonnen, tiden var knapp, och därför brydde  man sig inte om att skaffa fram så mycket förnödenheter som hade fått plats i lastbilarna. Men varför var det viktigt att snabbt få i väg så många vita lastbilar som möjligt, oavsett om så många behövdes för att transportera de förnödenheter som man hade hunnit skaffa fram?

En anledning kan ha varit det propagandamässiga: den långa kolonnen ser helt enkelt väldigt bra ut i rysk tv, man kan visa befolkningen att myndigheterna verkligen bryr sig om den lidande civilbefolkningen i östligaste Ukraina (eller Novorossija, om man så vill). För tv-bilderna spelar det ju mindre roll vad som finns i lastbilarna, bara de är stora och många. Och om Ukraina ändå inte vill släppa in de ryska lastbilarna har man ju vunnit en propagandaseger till: den fascistiska ukrainska juntan vill förinta ryssarna i Novorossija, därför släpper man inte fram hjälpsändningarna.

Men om man nu ändå lyckas föra in de 280 lastbilarna i östra Ukraina? Forskaren András Rácz vid finska Utrikespolitiska institutet menar att syftet kan vara att etablera rysk närvaro i området på ett sätt som ser legitimt ut och som försvårar det ukrainska försvarets operation mot separatisterna. Det är mycket som talar för att han kan ha rätt.

Separatisterna har under de senaste veckorna ständigt förlorat mark, och utan stöd från Ryssland skulle det snart inte finnas något kvar av deras två “folkrepubliker”. Det har hävdats att Rysslands högsta ledning nu antingen måste erkänna förlusten eller inleda en fullskalig invasion av östra Ukraina.

Men inget av alternativen är tilltalande. Att erkänna förlust och dra tillbaka allt stöd efter den omfattande propagandakampanjen om den ukrainska fascistjuntan och det ryska folkets berättigade kamp i Novorossija skulle innebära att Vladimir Putin förlorade ansiktet och såg ut som förrädare av Rysslands nationella intressen. Otänkbart. En fullskalig invasion skulle å andra sidan bli extremt dyr för Ryssland på många sätt, samtidigt som det inte finns något uppenbart mål som en sådan invasion skulle tjäna till att uppnå.

För om det inte var klart för Vladimir Putin tidigare så är det klart nu: östra Ukraina kan inte bli ett nytt Krim. Stödet för en anslutning till Ryssland är alldeles för svagt. Det bästa Ryssland troligen kan uppnå är att upprätta någon sorts frusen konfliktzon i delar av Luhansk- och Donetskdistrikten, ungefär som i det moldaviska Transnistrien, där ryska “fredsstyrkor” i tjugo år stöttat en utbrytarregim. Ett sådan fryst konflikt skulle tjäna Rysslands intressen genom att förhindra en stabilisering av läget i Ukraina och göra ett närmande till EU svårare. Det skulle kanske till och med kunna ge Ryssland viss kontroll över delar av den livsviktiga försvarsindustrin i östra Ukraina. Och för att skapa en frusen konflikt skulle man kunna ha nytta av att köra in 280 vita lastbilar med humanitär hjälp.

Hjälpsändningens färd i rebellkontrollerat territorium skulle göra det svårare för det ukrainska försvaret att fortsätta sin framfrart i samma område. Någon sorts eldupphör skulle kanske tvingas fram. Samtidigt hävdar rebellerna själva att de precis fått en förstärkning med 150 fordon och 1.200 man som tränats i Ryssland i fyra månader. Detta hänger bra ihop med de extremt trovärdiga rapporterna om tiotals ryska pansarfordon som setts köra in över gränsen.

Dessa nya förstärkningar till rebellerna i kombination med ett framtvingat eldupphör skulle i förlängningen kunna leda till att konflikten fryses. Och om någon skulle få för sig att på något vis angripa den ryska hjälpsändningen i Ukraina skulle det kunna tjäna som en anledning att skicka in ryska “fredsstyrkor”. Då skulle det vara ännu lättare för Ryssland att skapa ytterligare en fryst konflikt.

Det kanske är därför Ukraina nu uppges ha vägrat att erkänna den ryska lastbilskolonnen som en humanitär hjälpsändning. Men läget i Luhansk är å andra sidan sådant att det verkligen skulle behövas lite förnödenheter.

Mer på temat:

• NYT – Some Russian Aid Trucks Are Nearly Empty, Reporters Find
• BBC – Ukraine crisis: BBC finds Russian aid trucks ‘almost empty’
• Guardian – Aid convoy stops short of border as Russian military vehicles enter Ukraine
• Foreign Minister Edgars Rinkēvičs in Brussels: Creating a ‘Frozen Conflict’ in Ukraine Cannot be Permitted