Två polisbilar och två omärkta, grå bilar av det ryska militära märket Patriot står intill krimtatarernas högkvarter i centrala Simferopol. Det är en av ytterst få byggnader i det ryskockuperade Krim vars fasad fortfarande pryds av den blågula ukrainska flaggan. För sista dagen.
Bakom Patriotbilarna skymtar en grupp kamouflageklädda män med automatkarbiner.
Inne i det vita huset är stämningen förvirrad. De ryska myndigheterna har precis meddelat att byggnaden måste tömmas och förseglas inom 24 timmar.
– Nej, vi måste försvara huset, det är ju vårt hus! Vi låser dörren, så får de bryta in sig om de vill, säger en äldre man med vitt skägg och en kalott på huvudet.
En yngre man i blå skjorta och kavaj håller inte med.
– Vi måste försöka försvara oss med lagens stöd, annars är allt förlorat. Fast hur kan man tala om laglighet när de inte ens släppte in våra jurister i går när de höll på med husrannsakan, lägger han sedan till uppgivet.
Mannen i kavaj är Dilâver Akiev, administrativ chef för Meclis, krimtatarernas viktigaste organisation.
En stund senare står han i sitt arbetsrum på andra våningen och försöker få ordning på pärmarna efter husrannsakningen som höll på nästan hela tisdagen.
– Det var vid niotiden på morgonen de stormade byggnaden, en massa maskerade män med automatkarbiner. De var minst tjugo här inne och vände upp och ner på allting. De tog med sig alla våra datorer.
Vad som ska ske nu har han ingen aning om. Domstolen hävdar att den tatariska välgörenhetsfond som äger huset har skulder, men det är i så fall skulder Akiev aldrig tidigare hört talas om.
I dag torsdag klockan tolv ska huset tas i beslag. Kanske är det hämnden för att tatarernas organisationer uppmanade alla att bojkotta förra söndagens lokalval där bara Putintrogna partier deltog. I alla fall är det en del av en pågående kampanj som syftar till att skrämma alla till tystnad.
Det har gått ett halvår sedan Ryssland annekterade Krim. De flesta kritiska journalister, bloggare och aktivister har för länge sedan antingen tystnat eller flytt. Den som offentligt talar om att Krim är ockuperat riskerar åtal för separatism eller extremism.
Den privata tv-kanalen TjTRK har tvingats lägga ner sin verksamhet efter det att lokalerna och utrustningen beslagtogs. Alla ukrainska kanaler stängdes av samma dag som ryska trupper stormade Krims parlament och tvingade igenom ett beslut om ”folkomröstning”. Sedan rapporterades 97 procent ha röstat för anslutning till Ryssland.
Hur många som verkligen stödjer de nya makthavarna är svårt att veta. Direkt efter annekteringen verkade entusiasmen stor, bland annat på grund av löften om kraftigt höjda pensioner och löner inom offentliga sektorn. Många har också fått påökt, men samtidigt har även prisnivån höjts.
Annekteringen har också lett till isolering. Turisterna har försvunnit, det har blivit svårare att åka till det ukrainska fastlandet, internationella flygbolag flyger inte längre hit, jordbruket lider av akut vattenbrist eftersom vattentillförseln från fastlandet upphört, och problemen med livsmedelstransporterna leder till att mjölken kan vara sur redan på butikshyllan.
Men i tv-rutan blir allt ständigt bättre. Den enda kvarvarande kritiska rösten är krimtatarernas egen tv-kanal ATR. Många undrar hur länge till.
PS: Huset tömdes och förseglades ett par dagar senare, men i tisdags, när jag lämnade Simferopol, var den ukrainska flaggan fortfarande kvar på fasaden. Vi får se hur länge den får hänga där. Mer bilder från resan finns här.
PPS: Och nu är flaggan borta. Det tog tio dagar.
66 svar på ”Krimborna skräms till tystnad”
“Turisterna har försvunnit”
Nej, det har de inte. Jag turistade där i augusti och det var många andra som gjorde detsamma. Visserligen var det inte lika smockfullt som året innan, men ändå gott om folk. Nästa år kommer det säkert vara ännu fler.
De ukrainska och utländska turisterna verkar ha försvunnit nästan helt, och de kommer knappast tillbaka i första taget. Det finns ryska turister, men de flesta som jag pratade med (taxichaufförer, folk med kontakter i branschen) bedömde att det totala antalet turister var ungefär hälften jämfört med förra året. Bodde själv på ett helt tomt strandhotell i norra delen av Sevastopol.
Huruvida det blir fler eller färre nästa år får vi väl se – om nu många ryska statstjänstemän inte längre tillåts semestra utomlands så kan det ju hända att de i stället åker till Krim.
Är det seriös journalistik att skriva att turisterna “har försvunnit” ifall det bara rör sig om en minskning av antalet? En annan svensk tidning (minns inte om det var DN eller SvD) lade ut en bild från en tom strand och skrev också att turisterna “försvunnit”. Det vara bara det att man tydligt kunde se att fotot var taget efter solnedgången… Ljugmedia försöker lura i svenskarna att Krim ligger helt öde, vilket är nonsens.
Visst, jag borde ha formulerat mig något mindre kategoriskt där.
Om man tänker rent ekonomiskt så fråga är inte hur många turester är i Krim utan hur mycket pengar lämnar dem där och ryssar gör det mycket mer jämför med ukrainsk publik.
Ja, antalet har minskat, men om man räknar så att en rysk turist spenderar 5 ggr mera pengar på Krim jämfört med en ukrainsk då är det inga problem :)
Du är ganska makalös i din snedvridenhet. Jag har aldrig hört ett ord av kritik från din sida gällande regimen i Kiev och dess försök att tysta obekväma media.
Om det är några som skräms till tystnad, så är det de politiker i Ukraina som av högerextrema grupper utmålas som “ryssvänliga”. Det är en i stort sett daglig företeelse att politiker blir överfallna, hotade, misshandlade och slängda i soptunnor. Givetvis avstår Kalle (och hela övriga svenska journalistkåren) från att rapportera om det, eftersom ingen skugga nu får falla över Ukraina inför EU-inträdet. Agendan nu är att intensifiera smutskastningen av Ryssland, samtidigt som vi skall ges intrycket att Ukraina i stort sett är en mönster-demokrati, för att vi skall svälja den propaganda som skall leda fram till att EU och NATO annekterar Ukraina.
Exempel på i stort sett dagligen förekommande trakasserier i Ukraina som våra “journalister” noggrant ser till att INTE rapportera om:
http://youtu.be/Fa_EExqI9Qw
http://youtu.be/c7KcgroW2o0
http://youtu.be/UMlPqDH0eL0
http://youtu.be/S1L8EwEN6oc
Sådär (och förmodligen värre) hade den ukrainska “demokratin” sett ut på Krim idag, ifall halvön hade tvingats lyda under Kiev-regimen.
Det är en relevant synpunkt. Du har helt rätt i att det är motbjudande hur ukrainska proryska(?) politiker tvingas ställa sig i soptunnor, som filmerna visar. Det finns andra, än mer otrevliga exempel, där extremnationalister tvingat befattningshavare de inte gillar att skriva under avskedsansökningar, och faktiskt avgå. Det är givetvis helt oacceptabelt och högst odemokratiskt.
Däremot kan jag inte påminna mig om någon artikel i svenska medier där Ukraina utmålats som “mönsterdemokrati”. Det är nog uppenbart för alla att Ukraina har långt kvar innan landet kan kallas för en fungerande demokrati. Det största problemet i bevakningen är inte att man skönmålar Ukraina, det har jag knappt sett några exempel på. Problemet är i stället att man knappt skriver om Ukraina alls nu, när striderna lugnat sig lite. Ändå är det en allvarlig konflikt som pågår mitt i Europa. Det borde skrivas betydligt mer om Ukraina i svensk press.
Men jämfört med att politiker ställs i soptunnor eller att befattningshavare tvingas avgå (vilket som sagt är helt oacceptabelt) är ändå det som pågår på Krim betydligt värre. Här är bara ett exempel, från Human Rights Watch: Crimea: Enforced Disappearances
Så varför skriver man inte alls om Ukraina i svensk media då? Det finns ju massor med svenska journalister både på plats, stationerade framförallt i Kiev, men också pendlande och ingen, ja, förutom nog Anna-Lena Laurén som skriver objektivt.
Och varför skriver inte du heller? Inte ens på din blogg?
Jag har också varit i Krim och Ukraina nyss, i slutet på augusti, och jag kan absolut inte dela din bild av Krim. Tvärtom det är i Ukraina, framförallt i Charkov och Odessa har jag sett riktig terror och vettskrämda människor som inte ens vågar att uttrycka sina åsikter om de skiljer sig något från “den officiella linjen”. Men i Krim har jag bara sett glädje, människornas tro på framtid och en riktigt stark vilja att kämpa för den, till och med bland en del krim-tatarer. Alla Krim-besökare jag mött, till och med ett par amerikaner var helt slagna av dessa upplevelser. Hur kunde du uppleva annat kan jag inte förstå.
Rätta mig om jag har fel, men mig veterligen finns inte en enda svensk journalist stationerad i Kiev eller någon annanstans i Ukraina. Tyvärr.
Per Enerud är där. Finns flera andra också. Men du har inte svarat på min fråga
Per Enerud är EU-tjänsteman, inte journalist. Vilka “flera andra” talar du om?
Vilken fråga vill du ha svar på?
Kalle, det finns klara och tydliga frågor i min post ovan. De är markerade med frågetecken. Ditt svar uppfattas som ett försök att vilseleda diskussionen och fokusera på annat. Du har ju har säkert fått den 2-åriga, svenska journalistutbildningen och kan väl se vad en text handlar om.
Vad det gäller Per Enerud så är han journalist. Även om han inte längre anställd hos SR så betyder det inte att han har slutat skriva. Och vad det gäller hans (skriverier) så trots att han är i Ukraina så skriver han fortfarande bara om Ryssland. Detta är bara ett exempel.
En EU-tjänsteman i Kiev är inte “en svensk journalist stationerad i Kiev” bara för att personen i fråga tidigare arbetat som journalist. Några svenska journalister stationerade i Kiev eller Ukraina finns mig veterligen inte. Så är det tyvärr.
Om jag förstår rätt så vill du att jag ska svara på varför svenska medier inte skriver mer om Ukraina, och varför jag själv inte skriver mer om Ukraina i Sydsvenskan. Det är nog frågor du bör rikta till mediechefer som beslutar om utlandsbevakning. Sydsvenskan har i princip inte längre någon egen utlandsbevakning eller utlandsredaktion, dessa har sparats bort.
Vad gäller min blogg så skriver jag här på min fritid, och i första hand är detta en Rysslandsblogg. Men visst skriver jag även om Ukraina ibland. En blogg med några hundra läsare har dock ingen större betydelse för hur den stora allmänheten uppfattar händelserna i Ukraina, så jag skulle föreslå att du riktar din kritik någon annanstans ifall du är missnöjd med den rådande uppfattaningen.
Man kan skönmåla genom att avstå från att rapportera. Folk tolkar frånvaron av nyheter som att inget händer, dvs att allt är helt i sin ordning. Ett exempel på sådant som ni journalister inte berättar om, är hur Högersektorn härjar runt i Odessa, där de på egen hand agerar som något slags polisstyrka:
http://youtu.be/Q2W9Bx0fspE
http://youtu.be/1KLRsSWbKWk
Sådant här låter ukrainska myndigheter fortgå utan att ingripa. Det är en av konsekvenserna av den EU-stödda statskuppen, där Svoboda, Högersektorn och andra fascistgrupper hjälptes att få del av makten. Det finns förstås mycket värre exempel, som massakern i fackföreningshuset den 2 maj – en av de värsta massakrer vi sett i Europa (frånsett rena krigshandlingar) på många år, men som ni journalister gemensamt gjort allt för att tona ned och mörklägga. Precis som myndigheterna i Odessa, som istället för att utreda händelsen och ställa de ansvariga till svars, har gjort allt för att lägga locket på och låta de skyldiga gå fria.
Visst kan det finnas anledning att kritisera regimen i Kiev och dess sätt att bedriva inbördeskriget. Bl a i The Guardian fanns det för en tid sedan en intressant artikel om de sk frivillig bataljonerna som strider på Kiev regimens sida och de problem som de kan komma att vålla regeringen i framtiden när striderna är över.
Men det viktiga i sammanhanget är ju ändå att Ryssland är angriparen och bedriver ett krig i Ukraina med hjälp av legosoldater från Tjetjenien och andra platser samtidigt som man förnekar all inblandning. Och har ockuperat Krim och ägnat sig åt “landgrabbing” på ett sätt som strider mot all internationell rätt.
Det finns inga som helst bevis för någon aktiv rysk inblandning. Detta hävdas också av OSCE.
Pelle: “Och har ockuperat Krim”
Krim var ockuperat av Ukraina i 23 år. Krimborna har i tre folkomröstningar (1991, 1994, 2014) tydligt visat sin vilja att slippa tillhöra Ukraina.
Artikeln heter: “Krimborna skräms till tystnad”. De som nämns i artikeln är tatarerna. Du försöker ju (utan att presentera några bevis) få läsarna att tro att även alla andra darrar av skräck. Så uppfattar i alla fall jag dina skriverier.
För kännedom, Kalle Kniivilä: Tatarerna utgör cirka 0,5 procent av Krim-invånarna.
Hade det inte varit mera intressant att ta reda på vad etniska ryssarna (som utgör mer än 60 procent av invånarna på Krim) tycker? Jag utesluter inte att en del tatarer är missnöjda. En demokrati fingerar dock på det sättet att majoriteten alltid vinner över minoriteten. Tatarernas missnöje säger därför absolut ingenting.
Måste säga att den här artikeln var en av de absolut svagaste jag har läst. Dmitrij Kiseljov och Vladimir Solovjov (Shapiro) får ju i alla fall bra betalt för den propaganda de sprider i ryska medier…
Krimtatarerna utgör ca 13 procent av invånarna. Jag har även talat med flera ryska och ukrainska journalister och bloggare som lämnat Krim på grund av hot och förföljelser. Alla hbtq-aktivister på Krim verkar ha gått under jorden. Här var det dock tatarernas organisation som fick bli det konkreta exemplet, eftersom händelserna kring Meclis inträffade precis när jag befann mig på Krim.
Kalle Kniivilä, jag tvivlar inte att en del ryska och ukrainska journalister och bloggare som lämnat Krim på grund av hot och förföljelser.
Vad gäller hbtq-aktivister så är det en icke-fråga i både Ryssland och Ukraina. Du måste väl vara ärlig och medge att hbtq-aktivisterna behandlas lika illa i Ryssland som i Ukraina. Varför de skulle lämna Krim och bege sig till (underförstått) Ukraina för att slippa av hot och förföljelser är en gåta för mig. Jag tror knappast att hbtq-aktiviteterna välkomnas i Lvov eller Odessa. Nu menar jag inte att det är bra att bete sig illa mot homosexuella, men både den ryska och den ukrainska samhället är väldigt tydliga och konservativa på den punkten.
Du försöker ju få läsarna att tro att hbtq-aktivisterna behandlas dåligt i Ryssland och måste därför flytta till den mera toleranta Ukraina, vilket inte stämmer.
Oavsett vilket, när man kallar artikeln för något så pass ambitiöst som “Krimborna skräms till tystnad” så bör man (kanske) berätta om hur majoriteten av Krim-invånarna upplever återföreningen. Att berätta om vad majoriteten tycker är minst lika viktigt som hbtq-aktivisternas påstådda flykt och tatarernas missnöje. Då skulle jag personligen uppfatta dina skriverier som journalistik och inte som propaganda i Dmitrij Kiseljov-stilen.
Det är lång ifrån att alla krimska tatarer mot Ryssland, dem flesta är för. Har du sett dem utanför byggnaden, har någon kommit för att ge stöd eller protestera? Så det handlar inte om 13% av krimsk befolkningen utan om 0,5% maxxx, kanske till och med om dem två personer som satt i huset för dem för betalt för det.
Det verkar vara mycket Psyops på denna sidan, man angriper ord i försök att förminska problemet, Ryssland annekterade Krim. Tyvärr är kanske inte den vanlige medborgaren är medveten om att det för tillfället förekommer en kampanj riktad mot bloggar och media från Ryssland. Nu kommer säkert de som sysslar med detta eller bara är “nyttiga idioter” att angripa detta inlägg, men faktum kvarstår, Annektering av Krim av Ryssland, Nedstängning av människorättsorganisationer och en ohämmad rustning.
Är förvånad att de klassiska “Men USA/NATO/Väst gjorde samma med Kosovo” dykt upp ännu, dvs “kålsupar-försvaret”.
Här är ett litet roligt spel att spela. Och kom ihåg: mata inte trollen!
“…mata inte trollen!” skriver Kalle Kniivilä. Utan att säga något om det påstådda hbtq-aktivisternas flykt från de homofobiska ryssarna på Krim till de toleranta ukrainare. Нечем крыть, Калле?
Jag förstår dig. Det är naturligtvist enklare att skicka “troll!” än att kunna bemöta fakta och argumentera. Det är något din kollega Dmitrij Kiseljov är riktigt bra på.
En sak undrar jag över: Om Putin gör allt för att begränsa yttrandefriheten (vilket han i och för sig gör, dock inte i den omfattning du berättar om i dina “artiklar”), hur kommer det sig att du fortfarande blir beviljad ryskt inresetillstånd och kan resa in i Ryssland? Verkar det inte vara lite konstigt?
Det beror ju helt enkelt på att de flesta etniska ryssar inte ser annekteringen av Krim som ett problem, Varjag. Man är tvärtom glad att Krim har återförenats med Ryssland. Jag anser att återföreningen är bra, dock har den genomförts på ett dåligt och felaktigt sätt. Putin är, enligt min mening, absolut ingen hjälte. Tvärtom. Han försöker förvandla Ryssland till ett slutet och isolerad land och styra det med diktatoriska metoder. Jag ser inga större skillnader mellan KPSS och Det Enade Ryssland. Jakten på oliktänkande är värre idag än vad det var under 80-talet. För att inte nämna den rollen som den ortodoxa kyrkan, religionen och religiösa fanatikerna har fått i dagens Ryssland. Det rör sig om väldigt negativ utveckling. Jag måste dock upprepa – När det gäller Krim så står ryssarna eniga. Krim har varit, är och kommer alltid att vara en del av Ryssland. Oavsett vad västvärlden tycker.
Jag anser dessutom att de klassiska ”Men USA/NATO/Väst gjorde samma med Kosovo” kan inte avfärdas som ”kålsupar-försvaret”. Riktigt så enkelt är det inte. Västvärldens agerande i Kosovo-frågan har gett Putin en ursäkt att bete sig som han gör i östra Ukraina idag.
Tycker för övrigt att det är roligt att Kalle Kniivilä inte har svarat på mitt inlägg gällande hbtq-aktivister som, enligt Kalle, lämnar Krim och (underförstått) flyttar till den mera toleranta Ukraina. Kalle kan nog inte erkänna att de ovan nämnda aktivisterna behandlas lika illa i Ryssland som i Ukraina.
“Psyops”, “troll”, “rysk propaganda” – vad bekvämt att bara avfärda kritiska röster på det sättet, så slipper man formulera argument för sina åsikter. Men något särskilt seriöst intryck ger det ju inte.
Jag tycker inte du ska slå dig för bröstet för mycket, Varjag. Är det nån som är nyttig idiot är det du. Ohämmad rustning? Det är som en mild bris i jämförelse med vad USA ägnar sig åt.
Helt sjukt, Kalle. Så snedvridet att man inte ens kan kalla detta för journalistik. Vem tror du dina läsare är? Dags att skarpa dig kanske?
Det är inte journalistik, utan en propagandakampanj. Scenariot är givet på förhand: “vad Ryssland gör är fel”. Sedan går arbetet ut på att leta upp exempel som passar in i det templatet. Det spelar då ingen roll om det pågår rena folkmordet i Donbass – det är viktigare att leta efter fel begångna av ryssar på den ryska halvön Krim, för att fylla templatet med fler exempel.
Det vore med andra ord ett misstag att tro att det är värt att lyssna på kritiken, för skulle Ryssland rätta till något av sina fel, då flyttas fokus genast till något annat fel. Alltid finns det något att klaga på. Om och om igen. Det enda som skulle kunna tysta den här sortens Rysslandskritiker vore om Ryska federation gick Ukrainas väg och lade sig platt för EU, USA och NATO. Då skulle de plötsligt undslippa all kritik och få fria händer att begå vilka folkrättsbrott som helst. Som dagens Ukraina – vad fascistregimen i Kiev än hittar på så står svenska partiledare, EUs kommissionärer, USAs presidenter och västvärldens alla “journalister” på rad och pekar istället sina anklagande fingrar mot Ryssland.
I dagarna kom det första tyska kryssningsfartyget till Krim. Idag börjar den förste tyske piloten arbeta för Aeroflot. Mitt under Krim-krisen visade tyskarna också den största förståelse för Putins politik. Nu har det gått en tid och nyheten är svår att få tag på, den har dukat under i den västerländska attacken på yttrandefriheten, där
det paradoxala resultatet tycks bli att journalister talar om en sak och vanligt folk om en annan, särskilt när det gäller Ryssland. Som i Sovjetunionen, där jag läste tidningen och såg på TV ungefär som jag idag läser lokaltidningen och ser sanningen smulas sönder i hysteriska TV-reportage med falska bilder och intervjuer med marginella människor. I Sovjetunionen fanns inget internet, så folket gjorde det till en praktfull hermeneutisk övning att tyda vad som egentligen hade hänt och vad som faktiskt menades. Idag har vi internet, och det fungerar även i sanningens tjänst, trots den nya trenden att lägga ut påståenden av vem som helst om vad som helst, där vissa fångas upp och används som “källa”. De amerikanska bilderna av rysk trupp i Ukraina är det bästa exemplet, där till och med bilder från dataspel användes. Ett annat märkligt exempel nyligen var lokaltidningens artikel om begränsningar i yttrandefriheten på det nya demokratiska Krim med krimska tidningar och nyhetsportaler som källor (?!). Inte mycket bevänt med logiken i den rapporten.
javascript:ImageManager.populateFields(‘Skrmklipp4.PNG’)
I den tyska undersökningen ovan framträder hela absurditeten i massmedias rapportering om händelser i världen i allmänhet och om Ryssland i synnerhet. Denna häxjakt utan skam, samvete eller grund i verkligheten är lika förödande som att nyheten inte längre står att finna i den tyska TV-kanalens arkiv. Stor-Inkvisitorns befallningar till den tyska ockupationszonens förmenta ledare är den enda anledningen till att Frau Merkel inte idiotförklaras av sina egna doktorer. Om Helmut Kohl hade varit listig som en ryss, hade han vid återföreningen låtit förbundsrepubliken uppgå i DDR. Då hade Tyskland varit ett fritt land idag, utan ockupationsmakt och utan krav på sig att gömma obehagliga nyheter. Det hade varit riktig Verständnis.
Tjorvar, Maksim, Leonid m.fl. kommentera gärna det här klippet från rysk stats-TV som av allt att döma utan att skämmas visar hur DNR-krigare under “eldupphöret” med tunga vapen beskjuter den ukrainska armén från bebodda civila höghus för att sedan snabbt bege sig därifrån för att sätta sig i säkerhet för eventuell svarseld: https://www.youtube.com/watch?v=Zv39Lc5oSVs
För oss som inte varit på plats och sett med egna ögon vad som pågår framstår ju denna typ av krigföring från den rysk-stödda parten i konflikten som en mycket sannolik förklaring till de många civila dödsoffren…
Hej Mattias,
Du har fått hela reportaget om bakfoten. Det visar hur den ukrainska armén från flygplatsen i Donetsk beskjuter bostadsområden. Men det är väl nivån på vilken man hamnar efter den rapportering som varit och den förutfattade mening man har…
Snacka om förutfattad mening om det enda du ser i den där videon är hur ukrainska armén beskjuter bostadsområden. Det du säger var givetvis avsikten med reportaget, eftersom det är gjort av Putins propaganda-TV, men att någon från en balkong pekar på rökmolm i fjärran och hävdar att det är ukrainska armén som skjuter på civila bevisar naturligtvis ingenting.
Det som däremot framgår otvetydigt i klippet, och därmed är det intressanta, är att DNR-krigarna både bryter emot “eldupphöret” (som så vitt jag förstår endast tillåter svarseld från den som blir direkt attackerad) och begår allvarliga krigsbrott genom att systematiskt använda granatkastare från bebodda civila höghus, som därmed blir legitima mål för de ukrainska styrkorna.
Bra att man kan beställa kommentarer från andra skribenter. Då passar jag på att beställa en kommentar från Mattias om det här klippet, där Porosjenko delar ut utmärkelser till soldater från den nynazistiska Azov-bataljonen: http://youtu.be/h1K6bn6f6kc?t=2m19s
Jag ser varken några krigsbrott eller brott mot eldupphöret i den där filmen, men det var förmodligen inte det du var ute efter heller…
När det gäller Azov och andra frivilligbataljoner så är det förstås högst problematiskt att många medlemmar och vissa av dess ledare öppet hyser högerextrema åsikter (och det är viktigt att det lyfts fram, på ett sansat sätt, såsom t.ex. The Telegraph och NYT har gjort). Inte minst spelar detta faktum den ryska propagandan rakt i händerna i dess försök att framställa hela kriget och rebellernas krigföring som ett försvar av civilbefolkningen mot fascister.
När är ett land är i krig med en militär övermakt är nog dock (tyvärr) inte soldaternas politiska övertygelser det främsta presidenten bekymrar sig över, i alla fall inte så länge de lyder order från sina överordnade (Azov rapporterar till Ukrainska inrikesministeriet), utan i vilken grad dessa hjälper till att försvara landet, och jag utgår ifrån att det är för detta Porosjenko (som ju tydligen är jude, om man får tro herr Gehander) ger dem utmärkelser och inte för deras Wolfsangel-liknande flagga.
Att Azov utgörs av ett gäng högst motiverade ultra-nationalister, varav ett flertal också har nazi-sympatier, plus en handfull knäppgökar från andra länder (inklusive Sverige) tycks det inte råda några tvivel om, men jag har inte sett några bevis på att de skulle ha utövat någon nazistisk ideologi i sin krigföring (såsom att bete sig illa mot vissa raser) eller begått några krigsbrott (såsom att göra civila till måltavlor), som skulle göra det omöjligt för Porosjenko att ge dem utmärkelser.
Det är för övrigt intressant att många (enligt vissar rapporter majoriteten) i Azov-bataljonen tydligen är etniska ryssar från östra Ukraina, apropå att konflikten skulle handla om någon form av etniskt betingad krigföring (ukrainare mot ryssar), som ju vissa hävdar.
Tänk att du behövde skriva en så lång text för att få fram det enkla budskapet, att du tycker det är helt okej att presidenten dekorerar nazister.
Nej, då missförstod du mig, så jag hade antagligen behövt skriva ännu längre. Jag skrev att det är “högst problematisk” och att presidenten “tyvärr” inte prioriterar sina soldaters politiska åsikter. Så för att göra det helt klart: jag tycker INTE det är “helt OK” men jag har viss förståelse för Porosjenkos agerande i den mycket svåra situation han befinner sig.
Det problematiska är dock som jag ser det inte utmärkelserna i sig utan det faktum att öppet högerextrema förband överhuvudtaget tillåts representera den ukrainska staten i den här konflikten (har man väl släppt in dem så kan man nog knappast neka dem utmärkelser om de gör ett bra jobb). Det är mycket möjligt att dessa förband gör mer skada än nytta för Kiev och Ukrainas framtid som enad nation.
Ja, du sällar dig till slöddret. De som nu påstår att tonårsflickorna i förstäderna till Donetsk själv hoppade i massgraven med bakbundna händer strax efter att de hade haft samlag och då råkade få en kula i bakhuvudet, troligen från en rysk eller prorysk rysk bössa…
Din varseblivning är avtrubbad, detta är ingen fotbollsmatch eller ett datorspel, människor dör, oskyldiga, för att de har en viss etnicitet. Det är enkelt att se var ondskan finns, men du vägrar. Det är sorgligt, men samtidigt ett faktum att det som sker i Ukraina blev möjligt tack vare sådana som du.
Hade det funnits en anmäl-funktion här så skulle jag ha anmält kommentaren ovan. Den är ju ett grundlöst och ganska grovt personangrepp långt under den nivå som normalt hålls här och dessutom helt orelaterad till den pågående diskussionen.
Det som skiljer dig, herr Gehander, från en sansad bedömare som det finns poäng att lyssna på, är att du, precis som du själv just skrev, anser att det är enkelt att se var onskan finns. I verkligheten (och inte i en av propaganda uppmålad virtuell värld) är det aldrig enkelt.
Din anmälan är emottagen och snabbehandlad. Inga fler inlägg av Stefan Gehander kommer att publiceras på den här bloggen, han är nu blockerad. Jag låter dock hans sista inlägg stå kvar om du inte har starka invändningar, eftersom det på ett ovanligt tydligt sätt visar hur den ryska propagandan fungerar.
Stefan Gehander pratar om “tonårsflickor med bakbundna händer” i en “massgrav” i utkanten av Donetsk. Den statliga ryska propagandan har dragit enorma växlar på detta, påståenden om “hundratals” dödade, däribland “våldtagna gravida kvinnor” har spridits inte bara av stats-tv, utan även av utrikesministern Sergej Lavrov. Lavrovs uttalanden väckte förundran även bland rebellerna i Donetsk.
Vad som är sant är att sammanlagt nio kroppar hittats i två gravar. Fem av dem är soldater som dödats i strid, en är en lokalinvånare som varit med i separatisttrupperna, och de kvarvarande tre är oidentifierade. En av kropparna hade långt hår och misstänktes till en början tillhöra en kvinna. Senare visade det sig att det var en långhårig man. Men då hade påståendena om “våldtagna, gravida tonårsflickor” redan hunnit flera varv runt jordklotet, med hjälp av den märkliga letten Einars Graudins, som i ryska medier hävdades vara OSSE-inspektor, men som i verkligheten är en prorysk politisk aktivist.
Dagens Nyheter besökte platsen och hade en utmärkt artikel förra veckan, även om reportern missat att påpeka detaljen om den långhåriga mannen, som alltså inte var en kvinna.
Det blir givetvis “enkelt att se var ondskan finns” om man bara tittar på ett håll. Det är dock inte speciellt svårt att hitta liknande tecken på övergrepp eventuellt begångna av de ryskstödda rebellerna. Exempelvis här: Massgrav hittad i Ukraina (DN, 2014-07-25). I sin rapport från platsen pekade dock HRW helt korrekt ut att det är för tidigt att slå fast vem kropparna tillhör eller huruvida brott har begåtts. Tyvärr är ryska medier och ministrar inte lika återhållsamma i sina slutsatser.
Tänk vilken flit här läggs, på denna antiryska blogg, på att avslöja vad som är propaganda i rysk rapportering, medan Ukrainas medier och ledare slipper nagelfaras på samma sätt.
Wow Kalle! Snabbt jobbat! Vilket tillfälle att bli av med en värdig och kunnig kritiker! “Ingen människa – inget problem”, sägs det att Stalin har sagt en gång. Du lär dig snabbt!
För övrigt så visar inte din post “hur den ryska propagandan fungerar”. Istället visar den tydligt hur fungerar den svenska – man samlar ett antal tveksamma “nyheter” som t ex din senaste rapport från Krim eller länkarna i din post och gör sedan en lika värdelös “analys”..
Det är väl OK både för mig och andra kunniga läsare, vi skippar ju bara det ändå, men vad blir det kvar för dig? Blir du nöjd av ditt arbete? Jag har en känsla av att det här jobbet är en slags medicin för dig. Ja, en medicin, en lugnande sådan. Du väljer bort det obekväma och skriver bara det som behagar dig, även om du till och med måste hitta på någonting själv ibland. Men det är inte journalistik, Kalle. Inte ens terapi. Det är missbruk.
Jag hoppas du inte uppfattar den här posten som ett personligt angrepp på dig. Ämnet är rätt intressant och är ganska aktuellt i din bransch. Till och med en kollega till dig, vår gemensam bekant, lyfte upp det nyss i en diskussion.
Det är klart att det är ett personligt angrepp att jämföra mig med Stalin. Men det får du gärna göra om det får dig att må bättre. Taket är ganska högt här, så länge angreppen bara riktar sig mot mig. Jag tycker att det är ganska intressant att se dessa inlägg. Men själv tänker jag inte delta i någon “diskussion” på den nivån, varken på min egen blogg eller någon annanstans.
Att jämföra Kalle Kniivilä med Stalin är dumt.
Däremot tycker jag (som jag har skrivit tidigare) att Kalle kan med fördel jämföras med Dmitrij Kiseljov och Vladimir Solovjov (Shapiro).
Skillnaden utgörs, enligt min mening, endast av att de två ovan nämnda får betydligt högre betalt för sin propaganda än vad Kalle Kniivilä någonsin kommer att få. Jag utesluter inte heller att Kalle Kniivilä drivs av “idéerna” och tycker att han gör en bra sak. Oavsett vilket så har Kalle självklart sin absoluta rätt att ha vilka synpunkter han vill och säga/skriva det han vill.
Annars är de tre (Kniivilä, Kiseljov och Solovjov) ganska lika.
Till Kalle Kniiviläs försvar måste jag säga att han deltar visst i diskussionerna. Kalle svarar på de inlägg han vill men ignorerar de inlägg han inte kan besvara. Taktiken är i och för sig väldigt enkel och inte särskild effektiv.
Jag brukar läsa Kalle Kniiviläs skriverier endast av den anledningen att de roar mig. Absolut inte för att få tag i fakta. Sanningen hittar man varken hos de ryska propagandisterna eller på Kalles blogg.
Måste tillägga att Leonid inte är bättre än Kalle Kniivilä. Det han säger utgör endast en upprepning av den propaganda som sprids på RTR Planeta och NTV.
Oj, vilken kraftsamling av psyops. Visst brukar du ha gott om ryska troll, Kalle, men detta är ju värre än vanligt.
Först och främst: tack för att du orkar fortsätta! Din blogg är uppskattad, även av oss många som läser men sällan orkar kommentera. Och jag tror att den är viktig.
Sedan en fråga: hur ser du på hur trollen borde behandlas? Helt enkelt sluta mata dem? På något sätt känns det ju lite motbjudande att att låta kommentarerna stå utan bemötande, men å andra sidan är det ju ett sisyfosarbete eftersom objektiva fakta och sakliga argument är helt irrelevanta för trollen. De hoppar ju bara till nästa absurda påstående så fort de blivit motbevisade om en punkt. Och någonstans måste man ju stanna.
Din blogg är ju långt ifrån den enda Rysslands- och/eller säkerhetspolitikrelaterade bloggen som lider av detta, men det vore intressant att få veta hur du tänker kring detta (om du anser att det är relevant att diskutera, förstås).
Sedan måste jag bara avslutningsvis säga att jämförelsen mellan dig och Dmitrij Kiseljov känns ganska dråplig. Man får väl försöka uppskatta den absurda humorn, helt enkelt. ;-)
Och kanske ska du ta de hysteriskt uppskruvade attackerna som ett tecken på hur viktig din blogg är.
Dumt inlägg, Jakob. Och då väljer jag att utrycka mig milt.
Psyops är psykologiska operationer som har som mål att påverka beteenden och attityder hos målgrupper i ett konfliktområde. Väljer du att kalla mina frågor för “hysteriskt uppskruvade attacker” och “psykologiska operationer” så säger det rätt mycket om dig som person.
Det är väldigt enkelt att avfärda de obekväma frågorna genom att försöka förlöjliga motparten. Gammal taktik. Brukar inte vara särskilt effektiv.
Vad jag kan förstå så du vill mysa med andra gossar som tycker likadant (“Vi gillar lika!” är kul eller hur?) och blir förbannad när du ser att de som har en motsatt åsikt är fler. Yttrandefriheten funkar dock på det sättet att alla har rätt att säga/skriva vad de tycker. Det spelar absolut ingen roll att du anser att de åsikter som inte stämmer överens med dina eller Kalle Kniiviläs är obehagliga. Dessa ska ändå framföras.
Jag tycker inte om Kalle Kniiviläs blogg. Jag tycker inte heller om Kalle Kniivilä som person. Min ogillande grundas på det jag har läst i Sydsvenskan, på Kalle Kniiviläs blogg samt hans bok “Putins folk”. Jag respekterar däremot Kalle Kniiviläs rätt att säga/skriva vad han vill. Jag måste däremot (som läsare) få ifrågasätta hans påståenden.
Vad gäller dina “troll”-anklagelser: Måste de som har en annan uppfattning om det som sker i Ukraina idag vara troll? Jag kan ju lika gärna påstå att du får betalt för att sprida antirysk propaganda på nätet. Nu tror jag inte det men (och här måste du väl hålla med mig) det kan ju inte uteslutas…
Jag försöker alltsomoftast att svara på saklig kritik när jag har tid, och relevanta motargument är alltid intressanta att läsa. Däremot svarar jag aldrig på raljerande smutskastning, och jag blockerar regelmässigt personer som skickar rasistiska eller kränkande kommentarer.
Det är synd att nivån på kommentarerna nu har sjunkit så här lågt – det skulle vara bortkastad tid att motbevisa varje absurt påstående. “The amount of energy necessary to refute bullshit is an order of magnitude bigger than to produce it”, helt enkelt.
Å andra sidan har det varit ganska intressant att följa vilka “argument” och jämförelser som dyker upp. Men nu får det vara nog. De hysteriska kommentarerna har blivit så många att sansade människor skräms bort.
Jag kommer därför inte att släppa igenom några fler personangrepp eller raljerande tirader. Den som vill kommentera här framöver får se till att hålla hövlig ton och hålla sig till sakargument. Jag kommer heller inte att släppa igenom några kommentarer som ifrågasätter min rätt att välja vilka kommentarer som får publiceras på min blogg.
Efter att jag har läst tycker jag att man antingen för mycket betalt för att skriva på sådant sätt eller har ingen aning om vad som händer på Krim. Jag kommer ifrån Krim och mina föräldrar bor där fortfarande och jag kan säga att alla är lyckliga att tillhöra Ryssland och inte vara i krig som i Donbass, livet har blivit mycket bättre också.
Jag var utanför Meclis byggnad i Simferopol den 16 september, när husrannsakan pågick. Den 17 september var jag inne i byggnaden och intervjuade flera personer. Dessutom har jag gjort en lång telefonintervju med en kritisk bloggare som greps av polisen och vars datorer beslagtogs. Hon har nu lämnat Krim – hon är rädd för att bli åtalad för “extremism” eftersom hon inte accepterar den ryska annekteringen. Allt detta har hänt, om du hävdar något annat så är det du som inte vet vad som händer på Krim.
Sedan är det självklart att väldigt många på Krim välkomnar annekteringen, och de har till skillnad från kritikerna så klart ingen anledning att hålla tyst. Några av dem är med i en kommande artikel.
Polisen fortsätter jobba på Krim som vanligt, och händelse kanske har ingen kopplingen till rysk/ukrainsk över huvudtaget, du vet ju inte vad som står bakom händelse, jag säger bara att dem allra flesta, nästan alla är mycket glada att tillhöra Ryssland nu.
“hon är rädd för att bli åtalad för ”extremism” eftersom hon inte accepterar den ryska annekteringen“ ingen blir åtalad för det man tycker eller tror på, man åtalas för det som man gör. Gjorde hon olagliga saker-måste hon åtalas. Det som har hänt kan inte ens jämföras med det som skulle kunnat hända om Krim inte blev Ryssland. Och jag vet vad som händer på Krim eftersom jag har bott där i 30 år, hur mycket har du varit där?
Sedan tycker jag att Putin är mycket bra president, den kanske bästa av alla, det finns ingen president som kommer i närheten med honom i västvärlden, han var KGB officerare i Berlin, i KGB hade man aldrig slumpmässiga personer, och det räckte förstås inte att bara prata fint.
“det har blivit svårare att åka till det ukrainska fastlandet, internationella flygbolag flyger inte längre hit :)),“ skämtar du? Utlandska flygbolag flög aldrig ditt, man flög till Kiev och sedan till Simferopol med Kiivstar, flygbolag har inget med saken att göra, för nu kan man flyga och byta i Moskva istället, situationen har blivit svårare eftersom man måste få rysk visum nu, innan kunde man flyga med svensk pass utan visum.
Jodå, förr flög internationella bolag till Simferopol. Det fanns exempelvis direktflyg till Istanbul, och till flera städer i Ryssland (som ju var utland då), förutom Ukraina. Nu finns bara flyg till Ryssland.
Det finns tåg till Ukraina, folket på Krim har inget krig, det är det som är viktigast, det är inte så många som flyger till Turkiet från Krim, dem har eget sol och hav.
´´Sedan rapporterades 97 procent ha röstat för anslutning till Ryssland.´´ det är sant, mina föräldrar och deras kompisar och deras kompisarnas kompisar och alla som man känner till röstade för att Krim ska bli Ryssland, folk grät av lycka, det har aldrig blivit så mycket folk på omrostningen som aldrig förr. Och dem alla är mycket tacksamma rysk president för möjligheten att göra sitt val. I Donbas folket också bett om valet, dem har samlats på torget, tusentalsdemonstrationer med ryska flagor, men dem fick inte, nu har dem krig. Människor på Krim vill inte ha krig, därför angrep polisen, som den skulle angripa i vilken land som helst i sådana fall.
Problemet är att Kalle Kniivilä är absolut ointresserad av vad ryssarna tycker, Tanja. Tatarernas åsikter väger, enligt honom, tyngre.
Vår “stora demokrat” Kalle Kniivilä verkar inte ens ha tänkt på att det är majoriteten som bestämmer över minoriteter i en demokrati.
Som sagt, fler åsikter finns i en kommande artikel. Det är mycket möjligt att majoriteten av Krimborna är nöjd med annekteringen. Det innebär inte att den gick rätt till – än mindre att man har rätt att förtrycka minoriteten som tycker annorlunda.
Maksim, håll gärna normal samtalston om du inte vill att alla dina kommande inlägg hamnar direkt i skräpkorgen utan att jag ser dem.
För ett par år sedan var det upprör i Södra Stockholm, så konstigt ingen som lyssnade på grabbar, polisen har tagit hand om dem direkt, vad syn, dem kanske hade säga nåt? :)
Kalle, det finns inte en enda person i hela världen som kan förtrycka för vad man tycker, du kan tycka precis vad du vill, men du ska följa samhällets regler i fråga vad du gör.
Men det finns inga minoritetförtryckningar på Krim, vi välkomnar alla nationer, det spelar ingen roll vilken nation människa har, för mig till exempel. Och dem flesta krimska tatarer är mycket bra människor dem odlar frukter och grönsaker och är fredliga.
´´ jordbruket lider av akut vattenbrist eftersom vattentillförseln från fastlandet upphört, och problemen med livsmedelstransporterna leder till att mjölken kan vara sur redan på butikshyllan.´´ i år på Krim har man skördat dubbelt så mycket vete som förra året.
´´Den som offentligt talar om att Krim är ockuperat riskerar åtal för separatism eller extremism.“ helt rätt för det är inget annat än det.
Tack för alla synpunkter.
Dessa har i huvudsak gått ut på att majoriteten av Krimborna är nöjda med den ryska annekteringen, och att de som är nöjda inte alls är skrämda till tystnad.
Det är helt riktigt att många på Krim gärna vill tillhöra Ryssland. Det innebär dock inte att annekteringen av ukrainskt territorium som genomfördes med hjälp av rysk militär gick rätt till, än mindre att de nya makthavarna på Krim har rätt att förtrycka den missnöjda minoriteten och tysta kritiska medier.
Några av anhängarna till annekteringen kommer till tals i en senare artikel. Diskussionen här är nu avslutad.