Ryska marinsoldater stormar in på ukrainska militärbaser på Krimhalvön och beslagtar vapnen. Rysslands president Vladimir Putin har begärt och fått ryska parlamentets tillstånd att sätta in trupper var som helst i Ukraina. Hur kunde detta hända? Nästan alla experter både i och utanför Ryssland sade ju att ett militärt ingripande i Ukraina inte ligger i Rysslands intressen.
Det finns till och med bedömare som börjat betvivla Vladimir Putins mentala hälsa. De ryske kommentatorn Stanislav Belkovskij menar att Putin har drabbats av storhetsvansinne. Tysklands förbundskansler Angela Merkel uppges efter ett telefonsamtal med Rysslands president ha sagt att Putin inte riktigt verkar vara i kontakt med verkligheten.
Och det kanske han inte är, inte med vår verklighet. Han lever i sin egen – och det är han inte ensam om.
I höstas intervjuade jag många vanliga ryssar, inte oppositionsrepresentanter eller västinriktade intellektuella, både i Moskva och i mindre städer. Syftet var att söka en förklaring till varför så många i Ryssland faktiskt gillar Vladimir Putin. Intervjuerna resulterade i boken Putins folk.
Det som slog mig under arbetets gång var att nästan alla mina intervjupersoner kände igen sig i den världsbild som torgförs av de statsstyrda massmedierna: Ryssland är omringat av onda makter som vill landet illa. Oppositionen består av utländska agenter som vill att Ryssland återigen ska störtas i kaos, precis som på 1990-talet. Ryssland är ett fredsälskande land, men måste beväpna sig till tänderna för att försvara sig mot västlig aggression.
En förklaring till denna förhärskande världsbild är den allt mer aggressiva statliga propagandan. En annan är det sovjetiska arvet. En tredje är ryssarnas egen erfarenhet: när Sovjetunionen gick under fick alla det sämre. Det kallades för demokrati.
Både Gorbatjov och Jeltsin gillades av omvärlden, men i Ryssland ses de i dag närmast som landsförrädare. Sedan Putin kom till makten har de flesta i Ryssland fått det mycket bättre, men han gillas inte av väst.
Varför då? Jo, därför att han inte går västs ärenden, säger ryssen på gatan.
Under Jeltsins tid kröp Nato steg för steg allt närmare Rysslands västliga gränser. Länderna som gått med i alliansen kanske ser Nato som ett skydd mot ett hot från öster, men i Ryssland uppfattas utvecklingen tvärtom: väst håller på att omringa Ryssland. Även händelserna i Ukraina ses i i Ryssland oftast i detta stora geopolitiska sammanhang.
Till detta kommer de konspirationsteorier som alltsomoftast får överhanden i ryska politiska diskussioner. Gång efter annan under intervjuerna i Ryssland fick jag höra att det är det onda västs osynliga hand som dirigerar händelserna både i Östeuropa och i Ryssland. Propagandan, som bland annat går ut på att svenska ambassaden dirigerar ryska oppositionen, faller i god jord i alla fall hos den mindre utbildade befolkningen ute på landet.
I det här opinionsklimatet uppfattas det av många som helt osannolikt att hundratusentals ukrainare spontant och utan betalning skulle demonstrera för landets närmande till EU. Således måste någon annan ligga bakom demonstrationerna och störtandet av dåvarande presidenten Viktor Janukovytj. Vilka skulle det vara om inte EU och USA?
Enligt en opinionsundersökning från det oberoende institutet Levada ansåg 45 procent av de tillfrågade ryssarna i februari 2014, att den huvudsakliga anledningen till de omfattande protesterna i Kiev var inflytandet från väst, som vill göra Ukraina till en del av sin intressesfär.
För att inte bli utmanövrerat måste Ryssland göra samma sak på Krim som man tror väst har gjort i Kiev: störta regeringen och tillsätta en egen, som sedan kallar på hjälp.
Experterna som bedömde ett ryskt militärt ingripande i Ukraina som osannolikt menade nog att Putin själv egentligen inte trodde på sin egen grova propaganda.
Nu är man inte lika säkra längre. Fast det finns en annan, mer cynisk förklaring till Putins agerande: protesterna i Kiev är ett dåligt exempel på att det går att störta härskaren. Då måste det göras tydligt att en revolution bara kan leda till kaos.
Vad Putin själv tror eller inte tror kan bara han själv veta. Men vad Putins folk berättar om sina liv säger mycket om hemligheten bakom hans framgångar.
Folket har mycket dåliga erfarenheter av det kaos maktskiften kan leda till, de vill ha stabilitet. Läs mer om det i boken som kommer i mitten av april.
Denna text publiceras även på förlaget Atlas hemsida. Den är delvis baserad på denna artikel i Sydsvenskan: Putin följer en annan logik.
7 svar på ”Putin är en man av folket”
Jag tycker du gör det lite väl enkelt för dig genom att plocka ut delar av vad folk säger och ironisera om det, utan att ta hänsyn till vare sig fakta eller att de kanske säger mer än det du refererar. Om vi tar demonstrationerna och upploppen i Kiev så kan man diskutera hit och dit om vad som var den huvudsakliga anledningen, eller “bara” en av anledningarna, men man kan knappast förneka att väst hade en hel del finger med i spelet. Hur många gånger var politiker från EU och USA på plats på Majdan och eldade på demonstranterna? Hur mycket kontakt hade de med oppositionsledarna? Var det bara en ren slump att Nulands åsikter om Jatsenjuk kontra Klitschko visade sig vara en exakt förutsägelse om hur det sedan faktiskt blev? Och om vi nu jämför västs agerande i Kiev, hur ofta händer det att ryska politiker framträder i samband med oppositionens demonstrationer i t.ex. Sverige? Och hur skulle vi svenskar reagera ifall ryska politiker framträdde på t.ex. SD:s demonstrationer och uppmuntrade dem att försöka avsätta vår regering?
Men visst, det är ju enklare att plocka ut delar av vad folk säger (gärna de dummaste delarna), ironisera över det, och dessutom påpeka att vissa av dem är “outbildade”. Men ett bra mått på om någon har på fötterna i sin argumentation är om han/hon kan bemöta motståndarnas BÄSTA argument, och inte de sämsta.
Jag förstår faktiskt inte vari problemet (som du ser det) ligger med att många västledare tydligt visade var deras sympatier låg i den politiska konflikten i Ukraina. Det var ju en i högsta grad legitim opposition med nästan halva det ukrainska folket bakom sig i senaste valet (och inte någon underjordisk gerillarörelse) som man hade kontakter med, precis som man även hade massor av möten med Janukovytj. Jag anser detta helt normalt och inom ramen för internationella normer mellan demokratiska länder. Menar du att det var OK att den ryska regimen helhjärtat och öppet stödde (och fortfarande(!) stödjer) den forna ukrainska Janukovytj-regeringen (som i dagsläget endast har stöd av en minoritet i Radan) medan västledare av någon anledning borde hållit sig neutrala? Eller var det just den fysiska närvaron av västledare på torget som du har problem med? Förklara i så fall gärna varför.
Och bör väst på samma sätt avhålla sig ifrån att öppet ge råd och moraliskt stöd till oppositionen i Vitryssland (eller för den delen Ryssland)? Det är väl bättre att undvika hemlighetsmakeri så att befolkningen i dessa länder tydligt kan se vad deras respektive politiker står för – och vilka dessa kan tänkas samarbeta med om de skulle komma i maktställning.
När det gäller Nuland, Jatsenjuk och Klitjko så kanske det är så enkelt att Jatsenjuks parti har mer än dubbelt så stort stöd som Klitjkos, så jag ser återigen ingen anledning att vara förvånad eller upprörd. Skulle också tro att Klitjko just nu fokuserar på sin presidentvalskampanj.
Att ryska politiker inte framträder på oppositionsmanifestationer eller håller synlig kontakt med svenska oppositionsledare tror jag är en direkt följd av att de saknar intresse av att göra så snarare än försök att hålla sig neutrala. Om ryska politiker började aktivt arbeta med SD tror jag den allmänna reaktionen skulle vara att de tappat det sista lilla vett de haft.
Jatsenjuk har legat kring 5% i opinionsundersökningar, Klitsjko runt 15-20%, ändå utsågs den förra till premiärminister. Taktiken är uppenbar: Han skall snabbt driva igenom avtal med IMF, medan folk har annat att tänka på, sedan ta emot en massa kritik när det går upp för folk vad kalaset kostar, och sedan skall han stiga åt sidan. Han medger till och med detta själv (“Jag kommer att bli den mest impopulära premiärministern i mitt lands historia”).
Av dina resonemang drar jag slutsatsen att du tycker det vore helt ok ifall Lavrov deltog när SD, V eller till och med Svenskarnas parti har demonstrationer. Och om han till exempel hade kommit hit och uppmuntrat stenkastarna under Göteborgskravallerna. Ok för mig, bara du är konsekvent i ditt tyckande så respekterar jag din åsikt.
Personligen tycker jag att det är olämpligt för företrädare för främmande regeringar att framträda på demonstrationer av den typ som ägde rum på Självständighetstorget i Kiev. Jag vet dock inte vilka *regeringsföreträdare* som faktiskt gjort det. Däremot är det kanske inte lika olämpligt för en politiker som inte representerar en regering att delta som representant för ett parti.
På tal om det minns jag när svenska socialdemokraternas dåvarande ordförande Håkan Juholt kom till Helsingfors för att valtala inför finska riksdagsvalet. Det var väl ingen som tyckte att det var direkt olämpligt. Men inte heller var det någon som tyckte att det var speciellt intressant eller relevant. Här är vad jag skrev den gången:
https://www.glasnost.se/2011/landet-som-finnar-alskar-att-hata/
Baronessan Ashton företräder (i utrikesfrågor) inte bara en regering, utan hela 28 stycken. Det är liksom lite annan dimension på detta än om finska socialdemokraterna bjuder in en svensk partikollega att stå och dela ut broschyrer i en valstuga.
Jag tror att sanningen är en kombination. Delvis stämmer det nog att Putin själv är vilseledd av “sin egen” propaganda. Han sägs ju inte själv använda internet och han har sannolikt inga oppositionellt sinnade som levererar omvärldsrapporter till honom. Den info han tar del av och som formar hans världsbild är med andra ord sannolikt vinklad. Hur mycket är förstås svårt att veta, och jag har svårt att tro att han skulle köpa all propaganda rakt av – han sticker ju inte under stol med att han tycker att de statliga kanalerna ska syssla med just propaganda.
Den direkta förklaringen till interventionen i Ukraina är dock sannolikt i mycket högre grad risken för att någonting liknande ska hända i Ryssland. Putin har ju inget större och mäktigare grannland han kan fly till om folket skulle avsätta honom, så han måste till varje pris (även om det innebär krig med grannlandet) undvika risken för en spridning av den ukrainska våren till Moskva, helt enkelt för att rädda sitt eget skinn. Och enklaste sättet att göra det är att maximalt sabotera den ukrainska revolutionen – så av allt att döma är det det vi kommer att få se Putin göra framöver.
Vet inte om Putin tittar så mycket på tv heller. Men däremot verkar han ha blivit offer för Glazievs propaganda.
http://kommersant.ru/doc/2416461
Glaziev var förresten mannen som skrev om hur bra det vore om Ukraina blev en federation. Citerade honom extensivt här:
https://www.glasnost.se/2014/f-ordet-blev-rysslands-starka-kort/