Det som har skett på Krim är i praktiken en rysk militärkupp. Beslutet om Krims anslutning till Ryssland är Putins sätt att hämnas för västmakternas agerande i Kosovokriget 1999.
Den 26 februari ville lokalparlamentet i Simferopol inte ens diskutera förslaget om en folkomröstning om utvidgad autonomi. Men natten mot den 27 februari intogs parlamentet av tungt väpnade trupper i omärkta uniformer.
Samma dag meddelades det att parlamentet hade samlats igen i den ockuperade byggnaden och beslutat att en folkomröstning trots allt behövdes. Omröstningen skulle ske den 25 maj, samma dag som presidentvalet i Ukraina. Det är okänt hur många parlamentsledamöter som verkligen var närvarande när beslutet fattades.
Medan parlamentsbyggnaden var ockuperad av tungt beväpnade män passade man också på att byta ut Krims regering. Ny premiärminister blev Sergej Aksionov från ett ryskvänligt parti, som i senaste valet vann sammanlagt tre av de hundra platserna i Krims parlament.
Det som håller uppe hans makt är helt klart inte parlamentarismen, utan männen i omärkta uniformer av exakt samma typ som används av ryska specialförband. Männen kör runt i ryska militära fordon med ryska skyltar och bär vapen som bara ryska försvaret har tillgång till.
Att det handlar om ryska trupper är uppenbart för alla – förutom Vladimir Putin, som under sin presskonferens i tisdags sade att uniformer går att köpa i vilken butik som helst. Några planer på att ansluta Krim till Ryssland finns det inte sade han – men började sedan tala om Kosovo och folkens självbestämmanderätt.
Kosovokriget 1999, när Nato-länder under 79 dagar bombade Rysslands bundsförvant, det ortodoxa Serbien, för att tvinga fram serbiskt tillbakadragande från Kosovo, upplevdes som ett lågvattenmärke för den ryska militärmakten efter Sovjetunionens sönderfall. Ryssland har aldrig erkänt Kosovos självständighet, och händelserna i Kosovo användes flitigt som argument under 2008 års ryska inmarsch i Georgien.
Nu verkar Putin ha bestämt sig för att kvitta Krim mot Kosovo. Till skillnad från Kosovo har visserligen inga folkgrupper förföljts på Krim – läget var helt lugnt tills de välutrustade ryska elittrupperna i omärkta uniformer anlände. Men i rysk propaganda har Krimborna räddats undan ett folkmord.
Ännu i måndags var beskedet från Krims parlament ändå helt tydligt: det är omöjligt att hålla folkomröstningen tidigare än den 30 mars, och den ska handla om autonomi inom Ukraina. Men tre dagar senare meddelade lokalparlament plötsligt att halvön redan tillhör Ryssland, och att detta beslut bara ska bekräftas i en folkomröstning om tio dagar.
Där blev det uppenbart varför ryska myndigheter inte kan erkänna att trupperna på Krim kommer från Ryssland – ett frivilligt beslut om anslutning till Ryssland kan givetvis inte fattas under rysk ockupation.
En version av texten publicerades i Sydsvenskan 2014-03-08
8 svar på ”Putin kvittar Krim mot Kosovo”
Ett par skillnader: 1) De få ukrainare som bor på Krim kan lugnt bo kvar oavsett vilket land halvön kommer att tillhöra, medan serber inte kan bo hur som helst i Kosovo utan att bli förföljda. 2) Krim har historiskt sett nästan aldrig tillhört Ukraina, medan Kosovo historiskt sett nästan alltid tillhört Serbien.
Men om vi nu ändå säger att det inte är någon skillnad, så innebär det ju att väst inte har några som helst skäl att opponera sig. Varenda argument de använde i Kosovo-frågan gäller ju i så fall här också, så det är i så fall bara att acceptera och hålla truten.
En relevant skillnad är att NATO förevändning var en överdrift (det pågick terrorkampanjer för att fördriva etniska grupper, inte utrota dom), medan Putins ursäkt är helt påhittad.
Att påstå att 24 % av befolkningen (500 000 pers 2001 census) är några “få” är rakt av oärligt. Till dessa ska läggas 12 % tartarer som var den enda växande befolkningsgruppen 2001, och som därmed troligen utgör en större andel av befolkningen idag.
Slutligen: Putin har ju redan kvittat Kosovo mot Georgien, att försöka kvitta den två gånger är fusk, det förstår vilket barn som helst (och dom bör döma, för barnlogik är den som härskar när man för sådana resonemang)
Parallellen med Kosovo haltar på väldigt många punkter. Den främsta är dock att medan det i Kosovo utan tvekan förelåg mycket allvarliga etniska motsättningar inklusive statssponsrat dödligt våld, så saknas detta helt mellan det “ryska” Krim och det “ukrainska” Ukraina. Så medan det i Kosovo fanns uppenbar anledning för omvärlden att oroa sig (för etnisk rensning eller värre) så förelåg ingen sådan anledning när det gäller Krim. Sydossetien och Abchazien är förstås mycket mer relevanta paralleller till Kosovo.
Innan man börjar tala om den nuvarande etniska sammansättningen på Krim som ett argument för invasion/annektering, bör man komma ihåg att Krims icke-slaviska befolkning (inte bara tatarerna utan även armenier, greker, bulgarer m fl) utsatts för regelrätt etnisk rensning till och från ända sedan Ryssland i brott mot en tidigare fredsöverenskommelse med Ottomanska imperiet annekterade Krim 1783. Efter att ha förtryckts och fördrivts i stora flyktingvågor under tsartiden dödades sedan över 100 000 krimtatarer av svält och kollektivisering under sovjettidens två första decennier. Stalin avslutade sedan jobbet genom att 1944 helt sonika deportera hela den kvarvarande krimtatariska befolkningen, som fick en halvtimmes förvarning innan de stuvades in i boskapsvagnar. De flesta skickades till Uzbekistan och en mycket stor andel (20%-46% enligt olika uppgifter) avled som en direkt följd av umbärandena i exil. In flyttade(s) istället främst etniska ryssar. Den som vet något om krimtatarernas historia kan därför knappast vara förvånad över att denna etniska grupp inte är överlycklig över att nu återförenas med Ryssland, och de som hävdar att dagens etniskt ryska majoritet på Krim är ett avgörande argument för att det borde tillhöra Ryssland menar med andra ord att Ryssland ska belönas för drygt 200 år av etnisk rensning i området.
Jag är också oerhört trött på argumentet att “Krim historiskt sett nästan aldrig tillhört Ukraina”. Då är det precis lika rimligt att säga att Ukraina historiskt sett nästan aldrig funnits över huvudtaget och därför saknar existensberättigande. Och om det verkligen vore någon som hade “historisk rätt” att göra anspråk på att få annektera Krim vore det ju Turkiet (se ovanstående stycke).
Jag är långtifrån något stort fan av USA:s/NATO:s m.fl. krig i Kosovo, Irak, Afghanistan och Libyen (det är dessa som oftast nämns av dem som försvarar den ryska aggressionen) men ingen kan i alla fall hävda att dessa krig inletts i syfte att (likt Hitler, Saddam Hussein, Mao Zedong eller nu Putin) helt sonika utnyttja ett militärt maktövertag till att annektera ett angränsande territorium.
Värst vad det finns argument nu, helt plötsligt. Och lyssna på dem vill ni förstås att man skall göra också. Väst skall förstås obehindrat få gå in och stödja det ena upproret efter det andra och kapa åt sig länder eller delar av länder, medan andra bara skall passivt sitta och ta emot.
Om du bara vill gnälla sarkastiskt så finns det bättre forum att göra det på.
Du får kalla det sarkastiskt gnäll om du vill, men det är ändå så att den här frågan inte avgörs av vilka argument vi sitter här och kastar på varandra, utan av fakta därute i verkligheten. Du ser ju själv hur det gick med Krim. Om ukrainarna hade känt, innerst inne i sina hjärtan, att Krim var deras land, då hade de inte lämnat ifrån sig det på det här sättet. Som du kanske noterat så gjorde de inget signifikant motstånd. De flesta soldaterna bara bytte den ukrainska uniformen mot en rysk, eller lämnade in sina vapen och satte sig i bilar och bussar och åkte därifrån. Till skillnad från den genomsnittlige svenske internetdebattören, så visste ukrainarna själva att de hade ett svagt “case” i den här frågan, och därför gav de mer eller mindre bara upp det. Det är klart att Jatsenjuk passar på att spela stöddig inför världspressens kameror, och gråter ut i Obamas trygga famn över att ryssarna varit elaka mot honom, men om han verkligen verkligen kände, innerst inne, att han hade rätt till Krim så skulle han också vara beredd att slåss och dö för det. Det är han inte.
Om du inte tycker att dina argument spelar någon roll undrar jag varför du alls vill framföra dom. Sen läser jag det du skriver och undrar nationalsångsretorik verkligen kan räknas som argument.
Om du bara vill gnälla sarkastiskt så finns det bättre forum att göra det på.