Putin tar gisslan

Den ryske oppositionledaren Aleksej Navalnyjs bror Oleg dömdes på tisdagsmorgonen till tre och ett halvt år i fängelse.

Aleksej Navalnyj kramar sin bror Oleg efter domen. Foto: Ilja Sjepelin
Aleksej Navalnyj kramar Oleg efter domen. Foto: Ilja Sjepelin

Den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs bror Oleg dömdes på tisdagsmorgonen till tre och ett halvt år i fängelse. Aleksej Navalnyj själv klarar sig med villkorlig dom. Formellt döms de för att deras logistikföretag gått med vinst, något som i Ryssland uppenbarligen kan rubriceras som “förskingring” ifall åklagaren så önskar.

I verkligheten är domen ännu ett försök från makthavarnas sida att sätta stopp för den populäre Aleksej Navalnyjs politiska verksamhet.

De två “brottsoffren” är företagen Yves Rocher och MPK, som anlitat bröderna Navalnyjs logistikföretag Glavpodpiska. Båda företagen var nöjda med transporttjänsternas kvalitet och pris, och de ansåg sig inte ha blivit utsatta för något brott. Inte förrän de blev utsatta för trakasserier från myndigheternas sida. Då gick de med på att anmäla bröderna Navalnyjs företag.

Inget av företagen har själv uppgett att de lidit någon ekonomisk skada. Företaget MPK:s representant har dock i rätten godkänt åklagarens beräkning, som går ut på att MPK förlorat 3,8 miljoner rubel (ca 500.000 kronor) på att anlita bröderna Navalnyjs logistikföretag i stället för att själva direkt boka lastbilar för sina transportbehov.

Brottsanklagelserna är absurda – själva idén med logistikföretag är ju att de mot betalning tar hand om logistiken, så att andra företag kan koncentrera sig på sin kärnverksamhet. Inga andra logistikföretag i Ryssland har dragits inför rätta för att ha tjänat pengar på sin verksamhet. Men så är det inte heller inget annat logistikföretag som drivs av någon som heter Navalnyj.

För en vecka sedan avslutades rättegången. I sin slutplädering krävde åklagaren tio års fängelse för Aleksej Navalnyj, och åtta år för Oleg Navalnyj. Domen skulle kungöras den 15 januari, meddelades det. Aleksej Navalnyjs anhängare började förbereda en protestaktion till samma dag.

De ryska myndigheterna använde nätcensur i en tidigare aldrig skådad omfattning för att blockera webbsidor och enskilda blogginlägg där den planerade protesten nämndes. Och plötsligt, den 29 december, tidigarelades datumet för domen till den 30 december, i ett uppenbart försök att undvika omfattande protester. Den officiella anledningen för tidigareläggandet var att “domen redan är färdigskriven”, men av någon anledning läste domaren på tisdagsmorgonen inte upp hela domen, som brukligt är, utan bara påföljdsdelen.

Också själva domslutet är inriktat på att minska proteststämningarna: oppositionsledaren Aleksej Navalnyj dömdes ju bara till villkorligt straff, är det något att protestera mot? Samtidigt är domen ännu ett försök att få tyst på den besvärlige antikorruptionsaktivisten och Putinkritikern: om inte hot om långt fängelsestraff fungerar, kanske fungerar det att låsa in hans nära och kära?

Aleksej Navalnyj har själv sagt att han inte tänker låta sig tystas, att han inte tänker lämna landet, och att han inte låter sig påverkas av att regimen tar gisslan. Det var ändå uppenbart att broderns ovillkorliga fängelsedom var ett hårt slag mot Aleksej Navalnyj. Och om domen står fast och Oleg Navalnyj verkligen skickas till straffkoloni kan myndigheterna lätt göra hans livsvillkor där beroende av Aleksej Navalnyjs beteende.

Domen har redan jämförts med KGB:s och Stalins sätt att ta anhöriga som gisslan eller använda dem i utpressningssyfte för att tysta besvärliga dissidenter. Också den tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrovs uppmaningar att bränna ner misstänktas släktingars hem för att få stopp på väpnade attacker har nämnts i diskussionen:

Putin har ställt sig bakom Kadyrovs idé om att straffa släktingarna.

Konstigt att det inte står något i domen om att Oleg Navalnyjs hus ska rivas.

Aleksej Navalnyj själv uppmanade efter domen alla att protestera på Manegetorget utanför Kreml på tisdagskvällen. 17.000 har redan anmält sig. Återstår att se om makthavarna har lyckats i sin strategi. För säkerhets skull började polisen redan på måndagskvällen kraftsamla på Manegetorget. Det är uppenbart att Kreml verkligen är rädd för Navalnyj.

Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

18 svar på ”Putin tar gisslan”

Stalins sätt att ta anhöriga som gisslan? Det skulle vara intressant att veta vad du har för bevis för det.

Det handlar om den historiska sanningen som man tar fram genom förutsättningslös forskning. Källan här är den rakt igenom ohederlige Montefiore. I princip ALLT som i väst skrivs om Stalinepoken är bevisligen falskt. Det är inte att försvara någon utan att fastslå fakta.

Otroligt moget svar. Jag sa att Montefiore är otroligt dålig som källa. Liksom Snyder, Conquest m.fl.

Ok, så du menar att vi rakt av ska acceptera “Sven-Erics” omotiverade påstående att flera världsnamn inom historieforskningen är dåliga källor medan vi ska lita på “Sven-Eric” och ett spekulativt blogginlägg från någon “Stefan Lindgren”…

Om du kallar de där figurerna för “världsnamn” så finner jag det vara ett utslag av sjuk humor. Snyder är överbevisad att vara en lögnaktig pajas. Conquest har fått backa på flera av sina tidigare påståenden. Ett axplock av vad han åstadkommit: “Den stora terrorn” vilket är hans mest berömda verk har som sin mest använda källa NKVD-avhopparen Alexander Orlov, numera avslöjad som en bluff och bedragare. I hans Kirov-bok använder han sig av en “källa” som t.o.m. han själv erkänner förmodligen inte existerar. En “historiker” som kallar ryktesspridning för bra källor saknar all form av trovärdighet.

Sven-Eric> Försök hålla dig ämnet. Jag tycker gott Kalle annars kan ta bort dina spammande kommentarer som försöker dra uppmärksamhet från ämnet.

Det här har väl med ämnet att göra i högsta grad. Det senaste från den här mannen är att regimen “måste förstöras”.

Snyder och Conquest är i egenskap av historiker med framstående positioner vid världsledande universitet per definition världsnamn inom historieforskningen, så du kan behålla din sjuka humor för dig själv. Därmed förstås inte sagt att dessa herrar är ofelbara eller att alla deras publikationer är helt okontroversiella.

Om de medvetet förvanskat källor osv är det förstås inte OK, men jag behöver mer än en “Sven-Eric” som påstår att så är fallet för att tro på det när de utpekade är respekterade världsnamn. Om de systematiskt fuskar och förvränger måste det ju rimligen finnas massor av kritik från seriösa bedömare som du kan länka till, men i avsaknad av källor för dina påståenden tvingas jag anta att det är Grover Furr och dylika marginella Stalin-apologeter (http://rationalwiki.org/wiki/Stalin_apologetics) du lutar dig mot.

Här är en färsk video med Furr där han presenterar sin kritik mot Snyders Bloodlands – och som tydligt visar i vilken typ av sammanhang denne professor i medeltida Engelska är en efterfrågad talare/läsare (borde få de flesta att dra öronen åt sig): https://www.youtube.com/watch?v=gxYdGSIP0d0

Du kan få hur många exempel som helst. Säg bara till. Furr har nyligen kommit med en bok där han totalmosar Snyder på ett ytterst imponerande sätt in i minsta detalj.

Gällande Conquest så har han fått rejält på nöten av flera andra som t.ex. J. Arch Getty och Stephen Wheatcroft.

Tack för att du bekräftade mina farhågor. Nu kan alla vi som inte anser Furr (en ökänd Stalin-apologet som inte är historiker och som är verksam vid ett mycket lågt rankat universitet) vara en pålitlig källa lugnt sluta bekymra oss över vad du skriver.

Typiskt exempel av ad hominem. Man skulle ha större respekt för dig om du kunde komma med några exakta exempel på varför han inte är en pålitlig källa. Likaså är det rätt talande att du helt saknar intresse av att få exakta exempel på varför Snyder och Conquest är oseriösa

Mattias har ju efterfrågat mer precisa exempel från trovärdiga källor, så säg inte motsatsen.

Att Furr är vid ett lågt rankat universitet må vara oväsentligt, men att han inte är historiker är relevant bakgrund för att bedöma hans trovärdighet i historiska frågor.

Jag har erbjudit andra källor men han har inte visat något intresse. Nämn bara någon enda fråga så ska jag komma med det.

Furr är inte historiker i så måtto att han har det som sitt huvudsakliga yrke. Han är professor i engelsk litteratur. Men han har skrivit ett antal böcker som fått ett gott mottagande. Hans första bok på engelska språket om Chrusjtjovs tal 1956 är den bästa. Han bevisar där att Chrusjtjovs anklagelser mot Stalin i det talet (61 stycken till antalet) bevisligen är falska med undantag för en mindre som i dagsläget varken går att bekräfta eller dementera.

Stängt för kommentering.