Rysslands fria radiostation hotad

Egentligen borde Sovjetunionens första fria nyhetsradio Echo Moskvy inte längre finnas. Det är ett mirakel att radiostationen – som började sända i augusti 1990, tre veckor efter det att en revolutionerande lag gjorde det möjligt att starta oberoende massmedier – ännu inte har gått under.

Den nya stationen fick sitt elddop ett knappt halvår senare, när den till skillnad från statliga kanaler rapporterade i realtid om händelserna i Vilnius, där 14 demonstranter dödades av sovjetiska trupper som stormade tv-tornet. Under augustikuppen 1991 vägrade Echo Moskvy att upphöra med sina sändningar. KGB stängde av sändaren.

När Vladimir Putin kom till makten såg han snabbt till att tysta den obehagligt kritiska tv-kanalen NTV genom att låta statliga Gazprom ta över bolaget. Echo Moskvy ingick då i samma bolag, och sedan 2001 är statsstyrda Gazprom-Media även Echo Moskvys huvudägare. Men medan redaktionen på NTV snabbt byttes ut mot nickedockor har Echo Moskvy hittills tillåtits fortsätta på sin oberoende linje.

Den vedertagna förklaringen till att Echo Moskvy också under Putin fått behålla sitt redaktionella oberoende är att stationen gör viss nytta som säkerhetsventil och som ett exempel makthavarna kan peka på när Ryssland får kritik för bristande mediefrihet. Samtidigt har en radiostation, även om den är Moskvas populäraste nyhetskanal, inte samma farliga genomslagskraft som rikstäckande tv-kanaler. Därutöver har den mångårige chefredaktören Aleksej Venediktovs integritet och diplomatiska förmåga säkerligen spelat stor roll.

Under Georgienkriget 2008 var Echo Moskvy som vanligt den snabbaste och tillförlitligaste informationskällan om vad som händer och vad det betyder. I motsats till stats-tv gjorde Echo Moskvy sitt bästa för att nyansera bilden – och lyckades också ganska bra, med sina medarbetare på båda sidor frontlinjen. Den gången fick Aleksej Venediktov hård kritik direkt av Vladimir Putin.

Echo Moskvy har fortsatt på samma linje också under Ukrainakonflikten, och när den statliga tv-propagandan under de senaste månaderna trappats upp till tidigare aldrig skådade nivåer har den olydiga radiostationen blivit ett problem för propagandisterna bara därför att den fortsatt att arbeta som en professionell nyhetsredaktion som kontrollerar sina källor och avslöjar statsmediers lögner.

Förmodligen var det därför huvudägaren Gazprom-media i februari 2014 valde att i förtid sparka Echo Moskvys mångårige verkställande direktör Jurij Fedutinov. Som ny vd tillsattes Jekaterina Pavlova, tidigare chef vid statliga radiostationen Golos Rossii (Rysslands Röst). Enligt Aleksej Venediktov var beslutet “politiskt”.

Enligt Echo Moskvys bolagsordning är det journalisterna som väljer chefredaktören, och i mars 2014 blev Venediktov omvald för en ny femårsperiod. Många pustade ut när bolagsstyrelsen trots vd-bytet inte satte sig på tvären utan bekräftade valet – Venediktovs integritet ses som en garanti för att ägaren inte kan påverka den redaktionella linjen.

Under våren och sommaren syntes ändå spridda tecken på att inte allt är lugnt kring Echo Moskvy. Bland annat spred nyhetsbyrån ITAR-TASS uppgifter om misstänkta oegentligheter kring priser på reklam hos Echo Moskvy, och fastighetsägaren (Moskvas stad) meddelade att Echo Moskvy inom kort måste lämna sina lokaler, eftersom höghuset vid Novyj Arbat ska byggas om till hotell.

I juli meddelade Venediktov att han var intresserad av att med hjälp av externa investorer köpa loss de 66 procent av radiostationens aktier som tillhör Gazprom-media. Det sade Gazprom nej till.

I oktober sände Echo Moskvy två omtalade intervjuer – först en med oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, som sitter i husarrest sedan februari, och ett par veckor senare en med den amerikanske journalisten Sergei Loiko, som berättade om sitt livsfarliga besök hos de omringade ukrainska trupperna på flygplatsen i Donetsk. (Engelsk översättning här.)

Fem dagar efter det att intervjun med Navalnyj sänts meddelade myndigheterna att en omfattande brandsäkerhetskontroll skulle genomföras i Echos redaktionslokaler. Brister i brandsäkerheten har i Ryssland vid många tillfällen använts som svepskäl för att stänga verksamheter. Konstigt nog ställdes brandinspektionen sedan in. Ett par dagar efter det att interjvun med Loiko hade sänts fick Echo Moskvy i stället en formell varning från tillsynsorganet Roskomnadzor, som ansåg att materialet innehöll “rättfärdigande av krigsbrott”.

Varningen är av samma slag som oppositionstidningen Novaja Gazeta fick tre veckor tidigare, och innebär att Echo Moskvy hotas av stängning om Roskomnadzor inom ett år skulle finna anledning att tilldela stationen ytterligare en varning. Enligt chefredaktören Aleksej Venediktov saknar varningen grund, eftersom den för det första inte specificerar vad i intervjun som skulle ha varit lagstridigt, och för det andra därför att en radiostation enligt lagen inte kan ställas till svars för det gäster säger i direktsändning. För att vara på säkra sidan valde Venediktov ändå att plocka bort intervjun från Echo Moskvys webbsida medan varningen överklagas.

Men redan en vecka senare kom nästa slag: ägarbolaget Gazprom-medias styrelseordförande och vd Michail Lesin krävde att reportern Michail Pljusjtjev som intervjuat Sergej Lojko om flygplatsen i Donetsk skulle sparkas. Som formell anledning angavs först en tweet där Pljusjtjev raljerade över Putins stabschefs sons död:

Ivanovs son, som körde över en gammal kvinna och sedan fick hennes svärson dömd, har förolyckats. Anser ni att dödsfallet är tecken på guds / en högre rättvisas existens?

Pljusjtjev fick veta hut inte bara av många på Twitter, utan också av chefredaktören Aleksej Venediktov. Han tog bort tweeten och bad om ursäkt. Men skadan var redan skedd, Echos motståndare hade fått ett lämpligt svepskäl för att angripa redaktionen. Eftersom Venediktov vägrade att avskeda Pljusjtjev meddelade Gazprom-medias chef Lesin att han i stället gör det själv – i strid mot Echo Moskvys bolagsordning, som stipulerar att journalister enbart kan avskedas på chefredaktörens initiativ.

Pljusjtjev kallades till ett möte hos Echo Moskvys nya verkställande direktör Jekaterina Pavlova, där han först avkrävdes skriftliga förklaringar på innehållet i intervjun med Loiko samt på “spridande av information som berör privatlivet” angående Sergej Ivanovs död. Därefter skrev Pavlova under hans avsked, i strid med bolagsordningen.

Enligt chefredaktören Aleksej Venediktov är beslutet ogiltigt, eftersom ingen journalist enligt bolagsordningen kan avskedas utan hans underskrift, och han har vänt sig till domstolen. Pljusjtjev ska fortsätta arbeta som vanligt, säger Venediktov – men det är inte helt lätt, eftersom bolagsstyrelsen har beordrat vakterna att inte släppa in honom. Sitt senaste program tvingades han därför sända hemifrån, med hjälp av Skype.

Det är ganska uppenbart att det pågår en samordnad attack på Echo Moskvy. Aleksej Venediktov själv är övertygad att attacken inte leds av Gazprom-medias chef Lesin, utan kommer från en högre nivå i hierarkin, förmodligen inifrån presidentadministrationen på Staraja plosjtjad, där kommunistpartiets centralkommitté en gång satt. Dock kommer initiativet knappast från Putin själv – då hade stationen redan varit stängd, och dessutom har Putin vid ett par tillfällen personligen stoppat försök att stänga Echo Moskvy, säger Venediktov.

Den här gången har Putin dock förmodligen viktigare saker att fundera på, och det finns inte längre några liberaler i hans närmaste omgivning. Därför är Echo Moskvy i ett prekärt läge. Venediktov kan inte tillåta att ägarbolaget sparkar en journalist utan hans godkännande, för då har han förlorat sitt redaktionella oberoende. Syftet kanske till och med är att tvinga Venediktov att avgå i protest – men det tänker han inte göra, har han klart och tydligt sagt.

Om Venediktov fortsätter att sprattla emot kan ägarna dock helt enkelt sparka honom. Det var vad som hände hos Lenta.ru, fram till i våras Rysslands bästa nyhetssajt. Chefredaktören Galina Timtjenko fick gå eftersom sajtens professionella och grundliga bevakning av Ukrainakonflikten väckte förargelse i Kreml. Då valde även huvuddelen av journalisterna att säga upp sig. Några av dem har nu tillsammans med Timtjenko startat nyhetssajten Meduza, som har sin redaktion i Lettland.

Till skillnad från Lenta.ru skyddas Echo Moskvy dock av bolagsordningen, som stipulerar att en ny chefredaktör ska väljas av journalisterna själva. Därför är det långt ifrån självklart att Gazprom-media skulle kunna få igenom sin egen kandidat till ny chefredaktör. Journalisterna skulle troligen i stället rösta fram Venediktov en gång till – men denna gång skulle bolagsstyrelsen knappast bekräfta valet.

För första gången sedan Gazproms övertagande av bolaget i början av 2000-talet är Echo Moskvys redaktionella oberoende nu allvarligt hotat. Under de 24 år som gått från Echos grundande har många tidningar, tv-kanaler och webbplatser dykt upp och försvunnit medan Echo Moskvy med sina professionella nyhetssändningar och sina varierade studiogäster har fortsatt att vara den kanske bästa enskilda källan för många av oss som vill förstå vad som pågår i Ryssland. Om detta förnuftets röst nu tystas går vi verkligen mot dystra tider.

Mer på temat:

• Novaja Gazeta varnas för extremism
• Putin kan rycka ut mikrofonsladden (Om Echo Moskvy 2008)
• Ekot från Moskva (Om Echo Moskvy 2001)
• Global Voices – Ekho Moskvy Journalist Fired Over “Insensitive” Tweet, Radio Station’s Fate In Limbo
• HRW – Dispatches: Russia’s Independent Radio Under Attack
• Kevin Rothrock – Goodbye, Echo of Moscow?
• DN – Tweet hotar att stänga oberoende rysk radio
• Euromaidan Press – The story of Ukrainian soldiers at the Donetsk airport that was censored in Russia
• Kашин – Запрещенный эфир «Эха Москвы»
• Ilja Varlamovs foton från Echo Moskvy 2010
• Медуза – Может ли Лесин избавиться от Венедиктова?
• Slon.ru – «Решение о том, кто участвует в эфире, принимает главный редактор»
• Разворот – Александре Плющев
• Суть событий – Алексей Венедиктов
• Дождь – «Это не Путин, и это не Лесин». Алексей Венедиктов о давлении на «Эхо Москвы»
• Документ – “Роскомнадзор” вынес письменное предупреждение “Эху Москвы”