Det är helt i sin ordning att journalister ljuger i tv-rutan om det är i statens intressen. Det tycker mer än hälften av ryssarna. De tycker också att statsstyrda massmedier är de mest tillförlitliga. Därför är Ryssland inte ett fritt land.
Opinionsundersökningen är gjord av det statsnära institutet FOM och publicerades den 27 mars. Den visar att de flesta ryssar får sina nyheter genom tv. De flesta tycker att massmedierna i Ryssland ger en objektiv bild av verkligheten, och att det framför allt är de statsstyrda medierna som är tillförlitliga.
Med tanke på hur nyhetsprogrammen i rysk tv ser ut är resultatet skrämmande – det visar att den grova propagandan som sprids i rysk stats-tv går hem. Än mer skrämmande är siffrorna som visar att ryssarna gärna låter sig luras av propaganda om det är vad staten vill.
Är det rätt att massmedier förvrider information om samhälleligt viktiga ämnen, ifall det är i statens intressen? Ja, säger 54 procent av de tillfrågade. 28 procent säger nej, och 18 procent vet inte. När frågan ställdes förra gången, i maj 2013, var det bara 32 procent som tyckte att det var okej att ljuga.
Siffrorna är bara ett av många tydliga tecken på hur snabbt samhällsklimatet förändrats i samband med händelserna i Ukraina. Den förljugna, allt grövre propagandan i rysk stats-tv är kanske den viktigaste enskilda anledningen till den patriotiska yran.
Hela 79 procent av de tillfrågade menar att journalisterna nu har lika mycket eller mer frihet att uttrycka sin åsikt än de tidigare haft. För den som regelbundet tittar på rysk tv är det uppenbart att journalisterna verkligen har börjat ge uttryck för extrema åsikter i rutan – dock bara för sådana åsikter som är sanktionerade från högre ort. Kritik av statsledningens politik förekommer inte.
Åsikter i all ära, men det mest oroande är ändå att en klar majoritet av ryssarna accepterar att journalister ljuger dem rakt i ansiktet, bara det är i statens intressen. Och vem bestämmer vilka lögner som är i statens intressen? Jo, den högsta statsledningen, vem annars.
I sovjetsamhället var journalistens roll inte att vara en neutral observatör. Neutralitet och objektivitet betraktades under sovjettiden inte som ouppnåeliga men eftersträvansvärda ideal, utan som ett borgerligt påhitt som bara syftade till att kamouflera klassfiendens onda avsikter. Den västliga demokratin sågs som en väl genomtänkt dimridå som skulle dölja maktens mekanismer. Den sovjetiska journalistens uppgift var att föra fram det som gagnade partiets linje.
Mycket av den här synen lever förresten fortfarande kvar i den nuvarande ryska statsledningens agerande: det finns ingen sanning, alla ljuger. Alltså gäller det att ljuga bäst och bygga upp egna dimridåer för att segra. Tyvärr verkar synen delas av en allt större del av ryska folket: ljug gärna för oss, bara det är i statens intressen.
Skillnaden mellan ett demokratiskt statsskick och ett icke-demokratiskt är att demokratin grundar sig på sanningen. I en demokrati accepterar vi inte att de makthavare som vi valt som våra representanter ljuger för oss. I en demokrati är det den fria pressens uppgift att söka sanningen, oavsett i vems intressen den är – för i slutänden är det i allas vårt intresse att sanningen kommer fram.
