De två ryska militärer i aktiv tjänst som tillfångatagits av ukrainska trupper långt inne i Ukraina är plötsligt sedan länge inte längre i aktiv tjänst – det kan de givetvis inte vara, eftersom det inte finns några ryska trupper i Ukraina. Om ryska militärer har tillfångatagits i Ukraina måste det alltså betyda att det inte finns några ryska trupper i Ukraina.
Ungefär så går den ryska logiken, och för att stärka resonemanget har man släpat den tillfångatagne sergeant Aleksandr Aleksandrovs fru och far inför tv-kameran för att vittna om att Aleksandrov mycket riktigt sade upp sig från aktiv tjänst redan för ett halvår sedan – något som han själv uppenbarligen inte hade den blekaste aning om.
Det är inte första gången ryska soldaters anhöriga tvingas ljuga i massmedier för att dölja operationen i Ukraina. När journalisten Lev Sjlosberg i augusti 2014 i sin lokaltidning Gubernija publicerade uppgifter om ryska militärer som stupat i Ukraina och begravts i hemlighet försvann uppgifter om dödsfallen snabbt från många familjemedlemmars sidor i sociala medier. “Min man är vid liv och mår bra. Nu firar vi dotterns dop”, stod det plötsligt, i stället för inbjudan till begravningen. Sjlosberg själv hamnade på sjukhus efter att okända män grovt misshandlat honom på gatan.
I långa loppet går det givetvis inte att hävda att en person som är död och begravd är vid liv. Men döda talar inte. De kanske aldrig var i Ukraina? De dödades nog i olycksfall under övningar, precis som den officiella versionen lyder. Tyvärr har det inträffat ovanligt många olycksfall under de senaste stora övningarna vid gränsen mot Ukraina.
Det är svårare när militären är vid liv och bevisligen befinner sig i Ukraina. Men vid det här laget är den ryska tv-publiken väl skolad i Orwellskt dubbeltänkande. Enligt en färsk opinionsundersökning från opinionsinstitutet Levada är det bara 11 procent av ryssarna som anser att det är fel av ryska staten att förneka närvaron av ryska trupper i Ukraina. 38 procent anser att det nog finns ryska trupper och militär utrustning i Ukraina, men att det i det rådande internationella läget är helt rätt att förneka deras närvaro, medan 37 procent säger sig tro på den officiella versionen: den ryska militären finns inte i Ukraina.
Den statliga propagandan i Ryssland följer allt skickligare Orwells beskrivning av äkta dubbeltänk: “att glömma alla fakta som har blivit obekväma och åter dra upp dem ur glömskan precis så länge som behövs för att förneka existensen av en objektiv verklighet och hela tiden ta hänsyn till den verklighet man förnekar”. Och det fungerar – alltför ofta glömmer även dåligt underrättade västliga medier de obekväma fakta som Ryssland för tillfället inte erkänner. Den 19 maj rapporterade TT om de tillfångatagna soldaterna och slog fast att “ingen klarhet framkom i kärnfrågan: om de var soldater i aktiv tjänst eller tidigare soldater som var frivilliga”.
Om vi nu utgår från att den objektiva verkligheten trots allt existerar så finns det inget som helst tvivel om att de två tillfångatagna ryssarna talar sanning. Eventuellt kunde man ifrågasätta de första videointervjuerna som släpptes av ukrainska säkerhetstjänsten SBU – rent teoretiskt var det möjligt att männen hade blivit hotade, torterade eller på annat sätt tvingade att avge vittnesmål som passade SBU. Men sedan dess har männen intervjuats av tillförlitliga ryska och ukrainska journalister samt representanter för OSSE.
Man kan givetvis ha synpunkter på att fångar som kanske har svårt att säga nej visas upp för journalister, men intervjuerna ger snarast intrycket att männen gärna vill berätta sin historia – de vill bli utbytta mot ukrainska krigsfångar och om de är rädda för något så är det att de blir bortglömda i Ryssland och dömda till långa fängelsestraff för terrorism i Ukraina.
Deras berättelser hänger ihop väl, trots att de hållits isolerade från varandra, och det de säger bekräftas indirekt av anonyma källor och bloggare med kontakter inne på militärförläggningen i staden Togliatti där männen kom ifrån. Enligt uppgift ska resten av förbandet snabbt ha evakuerats från Ukraina tillbaka till Ryssland när det blev känt att de två soldaterna tillfångatagits.
Så här gick de hela till enligt Alexandrovs och Jerofejevs berättelser: De ingick i ett ryskt förband som bestod av 220 yrkessoldater och skickades in i Ukraina kring månadsskiftet mars-april. Kapten Jerofejev var gruppledare i en 12-mannagrupp där sergeant Alexandrov ingick. De var inkvarterade i Luhansk och hade som uppgift att observera hur båda sidor följde vapenvilan. Den 16 maj hade de uppdraget att rekognosera området kring en bro vid staden Sjtjastia vid frontlinjen i norra delen av det rebellkontrollerade området i Luhansklänet.
Efter att ha observerat de ukrainska positionerna en längre tid kom de fram till att skyttegraven troligen var övergiven. När Aleksandrov tillsammans med en vicekorpral Krasnov därefter skulle undersöka skyttegraven medan Jerofejev höll vakt visade det dock sig att det fanns ukrainska soldater i ställningarna. Skottlossning bröt ut och en ukrainsk soldat (Vadim Pugatjov) dödades. Vicekorpral Krasnov lyckades av allt att döma fly från platsen, medan Aleksandrov och Jerofejev sårades och togs till fånga av de ukrainska trupperna.
Så långt är allt klart. Exakt vad syftet med rekognoseringsuppdraget var vet vi visserligen inte med säkerhet. Ukrainska säkerhetstjänsten SBU hävdar att det handlade om förberedelser inför en planerad stormning över bron i syfte att erövra fjärrvärmeverket i staden Sjtjastia, vars namn i övrigt betyder “lycka”. Gruppbefälet Jerofejev hävdar att uppdraget bara handlade om att observera, och att det överhuvudtaget inte finns några ryska stridande förband på ukrainsk mark. Men det är oväsentligt i sammahanget – klart är i vilket fall att minst ett ryskt underrättelseförband på 220 man tills nyligen var inkvarterat i Luhansk.
I intervjuerna säger de tillfångatagna ryska militärerna också ett och annat intressant om rebellstyrkorna som å ena sidan uppges vara under gemensamt befäl med de ryska styrkorna men å andra sidan sägs agera okontrollerat och ibland beskjuta även de ryska styrkorna – kanske av misstag, gissar Jerofejev. I en av intervjuerna medger Jerofejev även att han avlossade sitt vapen under sammandrabbningen med skyttegraven. Han menar dock att han inte träffade någon, och att det inte var han som sköt ihjäl Vadim Pugatjov.
Intervjuerna med Aleksandrov och Jerofejev är i alla fall betydligt mer trovärdiga än snutten i rysk tv där Aleksandrovs fru Jekaterina Aleksandrova kort får säga att hennes man sade upp sig från armén i december eftersom han fått “något nytt jobb”. Vad det skulle ha varit för nytt jobb säger hon inte, och statsjournalisten ställer inga följdfrågor på den punkten.
När Aleksandrov av Novaja Gazetas korrespondent Pavel Kanygin får höra vad hela Ryssland fått veta i tv-nyheterna och vad hans fru sagt i tv-intervjun, då förstår han ingenting. Här är avsnittet i min översättning:
Aleksandrov: – Men berätta för mig, varför? Jag lyder ju bara order, jag är ingen terrorist… Det var en order! Jag har ju svurit min ed till Fosterlandet! Jag åkte ju… Hur gammal är du själv?
Kanygin: – Tjugoåtta.
Aleksandrov: – Vi är alltså jämngamla. Jag vet inte om du har gjort lumpen eller inte. Men du är också från Ryssland, vi är ju liksom landsmän. Säg mig, hur är det här överhuvudtaget möjligt? … Varför vill de inte kännas vid oss?
Kanygin: – Jag vet inte, Sasja.
Aleksandrov: – Vi hade ju ett uppdrag. Och det där inslaget i tv, vad visade de egentligen? Är det min fru, eller bara foto på henne?
Kanygin: – Såvitt jag vet så berättar hon om dig där.
Aleksandrov: – Men det kanske ändå bara är ett foto på henne?! (Aleksandrov täcker över ansiktet med en handduk.) – Varför säger hon sådana saker?!
Kanygin: – Sasja, det kanske inte är helt och hållet hon.
Aleksandrov: – Vem är det då?!
Kanygin: – Jag är övertygad om att hon fortfarande älskar dig, men hon säger nog inte detta av egen fri vilja.
Aleksandrov: – Men varför det?! Jag har ju svurit en ed!… Vi är ju ihop, hon och jag, i samma förband…
Aleksandrovs fru Jekaterina Aleksandrova är anställd på personalavdelningen i samma förband där hennes man tjänstgör. Om hon vill behålla sitt jobb och försäkra sig om att hennes man inte råkar ut för besvärligheter när han någon gång återvänder har hon förmodligen inget annat val än att ställa upp för tv-intervju och säga rätt saker. Och det är så klart den intervjun som visas för alla ryska tv-tittare, inte intervjuerna med fångarna i Kiev.
Fast hur det egentligen ligger till kan alla som vill lätt ta reda på ändå – om de vill. Och ungefär hälften av ryssarna är som sagt införstådda med att det nog finns ryska styrkor i Ukraina. Fast det ska man alltså helst ljuga om. Exakt som Orwell sade: “att glömma alla fakta som har blivit obekväma”.
De ryska soldaterna i Ukraina får å sin sida en anledning att fundera på Schrödingers katt som är både död och levande samtidigt, så länge man inte öppnar lådan där den befinner sig. Så länge de ryska soldaterna i Ukraina inte har blivit tillfångatagna eller dödade kan de fortsätta att tro att de är i ryska försvarsmaktens tjänst. Men om de råkar bli tillfångatagna får de upptäcka att de inte längre är i försvarets tjänst, och knappt ens har varit det.
Till skillnad från katten i Schrödingers tankeexperiment fortsätter de ryska militärerna dock både att vara och inte vara ryska militärer även efter det att lådan har öppnats – i två parallella verkligheter. Det ena verkligheten är den ryska propagandans imaginära universum, det andra i den objektiva verklighet vars existens den ryska propagandan allt ihärdigare förnekar.
Mer på temat:
- I Ryssland finns ingen sanning
- Alex Voronov – Putin togs åter på bar gärning
- UNIAN – Novaya Gazeta interview with Russian soldiers captured in Ukraine: English translation
- RFE/RL – Russian POW Video Raises War Crime Questions For Ukraine
- Savik Sjuster intervjuar Aleksandrov (video)
- Savik Sjuster intervjuar Jerofejev (video)
- Новая Газета – «Приказа применять оружие не было»
- BBC – Бывший сослуживец Ерофеева: наша часть была “показная”
- Вести – Жена Александрова: муж уволился из ВС России в декабре
- Вести – Семья захваченного под Луганском Евгения Ерофеева ждет его дома
- А в Тольятти, в части ГРУ ГШ ВС РФ, вот что происходит.
- Расследование гибели спецназовцев 16-ой ОБрСпН ГРУ ГШ МО РФ (в/ч 54607)
6 svar på ”Dubbeltänk och Schrödingers krigsfångar”
Nej nej, det många-världar tolkningen av kvantmekaniken du ska använda Kalle! Det funkar utmärkt: Fram tills dom är upptäckta är dom helt vanliga soldater i den ryska armen, men när någon annan än ryska armén märker att dom är i just Ukraina bildas det två parallella världar som båda existerar på samma plats; i den ena är dom tillfångatagna soldater, i den andra överentusiastiska nationalister som lämnat armén.
Hela poängen med sagan om Schrödingers katt är just att visa hur dålig vågfunktionens-kollaps tolkningen är eftersom den leder till det konstiga tillståndet av död-och-levande som aldrig kan ses. Om du säger att dom fortsätter vara både död och levande efter att lådan öppnats är du i många världar tolkningen!
(Fast det är klart, öppna lådan är ju stilistiskt så snyggt att det gärna behålls.)
Haha, lite oväntad invändning… Jo, jag vet att Schrödingers katt ursprungligen var menad att visa på problem i kvantteorin – katten kan ju i verkligheten inte vara både död och levande samtidigt. Men just av den anledningen passar exemplet bra: inte heller militärerna kan i verkligheten både vara i tjänst och inte vara i tjänst samtidigt.
Intressant avsnitt:
“Enligt en färsk opinionsundersökning från opinionsinstitutet Levada är det bara 11 procent av ryssarna som anser att det är fel av ryska staten att förneka närvaron av ryska trupper i Ukraina. 38 procent anser att det nog finns ryska trupper och militär utrustning i Ukraina, men att det i det rådande internationella läget är helt rätt att förneka deras närvaro, medan 37 procent säger sig tro på den officiella versionen: den ryska militären finns inte i Ukraina.”
Det låter precis som Sverige. Bara ca 11% av svenskarna anser att det är fel av svenska staten att förneka att vi är medlemmar i NATO. 38 procent anser att vi nog tar order från Washington, men att det i det rådande internationella läget är helt rätt att förneka det, medan 37 procent säger sig tro på den officiella versionen: Sverige är neutralt och alliansfritt.
Tjorvar, tror du på chemtrails också?
Jag vet inte ens vad “chemtrails” är, men det låter som det kan vara något du druckit innan du skrev inlägget.
Knox, det du behöver veta om Tjorvar är att hen öppet erkänt (vid ett tillfälle) att hen inte läst Kalles inlägg innan hen skrivit en kritisk och irrelevant kommentar.