Putin och därmed Ryssland erkänner inte Internationella skiljedomstolen i Haag. Det var budskapet i ett TT-telegram som under midsommardagen valsade runt i svenska massmedier, från Aftonbladet och Svenska Dagbladet till Sveriges Radio. Men det stämmer inte riktigt.
Svenska massmedier har vaknat lite sent till den i mitt tycke mycket viktiga nyheten om ryska statliga tillgångar som börjat frysas i olika EU-länder. Dagens Nyheter rewritade New York Times nyhet på sin webb på torsdagskvällen, men något annat på ämnet såg i alla fall jag inte förrän det något missvisande TT-telegrammet dök upp på midsommardagens morgon.
Nyheten är alltså att Vladimir Putin själv nu har kommenterat affären, som redan tidigare bland annat lett till att Belgiens ambassadör i Moskva kallats till ryska utrikesdepartementet för en utskällning. Putin fick frågan när han sent på midsommaraftonens kväll (som vanligt nästan tre timmar försenad) i Sankt Petersburg träffade cheferna för tio ledande internationella nyhetsbyråer.
Det var Florence Biedermann, Europachef för nyhetsbyrån AFP, som frågade Putin vad han anser om beslagen av rysk statlig egendom och vad den ryska reaktionen blir. Så här svarade Putin:
Что касается этого разбирательства, то наша позиция известна, она заключается в том, что по вопросам и по делам подобного рода Гаагский арбитражный суд имеет компетенции только в отношении тех стран, которые подписали и ратифицировали Европейскую энергетическую хартию. Россия не ратифицировала эту хартию, поэтому мы не признаём юрисдикцию этой судебной инстанции и будем доказывать это в установленном порядке через судебные процедуры.
Vad gäller den här rättssaken så är vår inställning känd, den går ut på att när det gäller den här typen av frågor och ärenden så har Skiljedomstolen i Haag enbart kompetens i hänseende till de länder som skrivit under och ratificerat Europeiska energistadgan. Ryssland har inte ratificerat den här stadgan, därför erkänner vi inte den här rättsliga instansens jurisdiktion vilket vi kommer att bevisa i gällande ordning genom rättsliga procedurer.
Det handlar alltså inte om att Ryssland i största allmänhet skulle desavouera Permanenta skiljedomstolen i Haag – det handlar om att domstolen enligt Ryssland inte har rätt att fatta beslut i Yukosaffären, eftersom Ryssland inte har ratificerat Europeiska energistadgan som hela målet bygger på.
Precis som Putin påpekar är den ryska inställningen väl känd – det var denna invändning den ryska sidan använde från första början. Skiljedomstolen i Haag tog fyra år på sig för att undersöka huruvida man överhuvudtaget har jurisdiktion i frågan, men kom till slut fram till att de ryska invändningarna inte är giltiga. Ryssland undertecknade ju Europeiska energistadgan redan i december 1994, och har sedan dess tillämpat den, även om den formella ratificeringen fastnade i Jeltsins bråkiga parlament.
Europeiska energistadgan är ett fördrag vars syfte var att stimulera den ekonomiska återhämtningen i Östeuropa och före detta Sovjetunionen genom att göra det säkert för utomstående investerare att placera pengar i utvecklingen av energisektorn. Avtalets viktigaste bestämmelser gäller skyddet för investeringar, handel med energimaterial och energiprodukter, transit och tvistlösning.
Investerarna i Rysslands största privata oljebolag Yukos förlorade sina pengar i en riggad auktion i december 2004, när ryska staten såg till att 77% av aktierna i produktionsbolaget Juganskneftegaz såldes till det dittills okända bulvanbolaget Baikalfinansgrup. Fyra dagar senare övertogs bulvanbolaget av statliga oljebolaget Rosneft.
Tre aktieägare i Yukos vände sig därefter till Permanenta skiljedomstolen i Haag för att begära skadestånd inom ramarna för Europeiska energistadgan – och fick rätt förra året, efter en rättsprocess som tog tio år. Ryssland hävdade som sagt inledningsvis att domstolen inte har jurisdiktion i frågan, eftersom energistadgan inte är formellt ratificerad av ryska parlamentet, men 2009 kom domstolen till en annan slutsats: målet gillades.
Ryssland fortsatte efter detta beslut att delta i rättsprocessen i Haag, där en av domarna var utnämnd av Ryssland. I augusti 2014 förlorade Ryssland målet och aktieägarna tilldömdes ett rekordstort skadestånd på 50 miljarder dollar.
Och nu är Ryssland alltså enligt Putins utsago tillbaka på ruta ett och hävdar att Permanenta skiljedomstolen i Haag inte har jurisdiktion i just denna fråga, eftersom Ryssland aldrig formellt ratificerat Europeiska energistadgan. Det här ska man nu alltså ta upp i någon rättslig instans, säger Putin.
Bra försök – men just den frågan har redan prövats av Permanenta skiljedomstolen i Haag, beslutet kom år 2009 och kan inte överklagas i sak. Ryssland har visserligen klandrat det slutgiltiga beslutet på processuella grunder i en vanlig nederländsk domstol, men enligt de ryska kommentarer jag sett bedöms chanserna för framgång som närmast obefintliga.
Putins till synes spontana svar under midsommarnatten visar i alla fall att han är välunderrättad i ärendet – och att frysningen av ryska statliga tillgångar i EU-länder uppenbarligen sker på grund av domen i Permanenta skiljedomstolen i Haag. Tidigare figurerade även en annan dom från Europeiska människorättsdomstolen i sammanhanget, men det var inget Putin tog upp, och han borde ju veta vad det handlar om.
Oavsett de juridiska finesserna är det dock uppenbart att Ryssland inte tänker betala ut skadeståndet. Förmodligen kommer åtminstone en del av EU-länderna därför att gå vidare med beslagen mot rysk statlig egendom – och det kanske är precis vad den ryska ledningen vill. Det är ju ännu ett bevis på att Ryssland verkligen är omgivet av illasinnade fiender som vill förstöra landet, och därför kan ingen inre kritik tillåtas.
(Texten antydde ursprungligen att Ryssland genom att delta i rättsprocessen efter 2009 implicit godkänt domstolens jurisdiktion. Korrigerat kl. 22.50 efter detta påpekande från Fredrik Norburg. Uppgift om att Ryssland klandrat domen på processuella grunder tillagd.)
