Ryska tillgångar beslagtas världen över

Dagen före midsommar blev det känt att myndigheter i flera europeiska länder inlett en procedur för att beslagta statliga ryska tillgångar. Den belgiska ambassadören i Moskva har kallats till ryska utrikesdepartementet för att ta emot en officiell protest. Enligt den statliga ryska nyhetsbyrån TASS ska de belgiska myndigheterna även ha frusit bankkonton som tillhör ryska ambassaden i Belgien samt Rysslands representationer vid EU och Nato.

Huruvida detta stämmer är oklart – enligt andra uppgifter ska de belgiska myndigheterna uttryckligen ha klargjort att statlig rysk egendom som omfattas av diplomatisk immunitet är undantagen. Det kan handla om oenighet om hur långt den diplomatiska immuniteten sträcker sig – så var ju fallet med den ryska fastigheten på Lidingö som svenska Kronofogdemyndigheten beslagtog efter en långdragen process. Det i sin tur ledde till att rikskronofogden Eva Liedström Adler hamnade på den ryska svarta listan och förbjöds inresa i landet.

Den här gången handlar det dock om betydligt större summor – och en principiell fråga som är betydligt viktigare. Den ryska sidan hävdar som vanligt att besluten är politiskt motiverade och juridiskt ohållbara, men de ryska argumenten är inte speciellt övertygande.

Den rättsliga tvisten har sin ursprung i affären kring Rysslands största privata oljebolag Yukos som inleddes med gripandet av ägaren Michail Chodorkovskij hösten 2003. Efter komplicerade turer med konstiga bulvaner hamnade Yukos största produktionsbolag Juganskneftegaz föga förvånande i ryska statens ägo. Chodorkovskij dömdes till åtta år i arbetsläger, och i december 2010, när strafftiden höll på att ta slut, förlängdes strafftiden efter en farsartad rättegång till sammanlagt 14 år. Strax före jul 2013 benådades Chodorkovskij av Vladimir Putin.

Rättsprocessen som nu lett till att statliga ryska tillgångar världen över hotas av beslag har ingenting med politisk konjunktur att göra. Den inleddes redan i november 2004, när tre delägare till Yukos vände sig till ryska myndigheter för att begära ersättning för förluster som den ryska statens agerande förorsakat dem. När förlikningen misslyckades vände ägarna sig till Permanenta skiljedomstolen i Haag (Haagtribunalen).

I november 2009 kom ett interimsbeslut från skiljedomstolen. I det 226 sidor långa beslutet avfärdar Haagtribunalen de ryska invändningarna och slår fast att ärendet faller under tribunalens jurisdiktion. Det slutliga beslutet i ärendet expedierades av Haagtribunalen den 19 juli 2014 och slog fast att den ryska staten är skyldig att betala ett skadestånd på 50 miljarder dollar till de tre delägarna i Yukos, samt omfattande rättegångskostnader.

Beslutet, som är på sammanlagt 615 sidor, finns på domstolens hemsida. I korthet går det ut på att den ryska statens agerande i Yukosaffären och särskilt den riggade tvångsauktionen av produktionsbolaget Juganskneftegaz innebar en olaglig expropriering av investerarnas egendom som ska kompenseras av den ryska staten. Kompensationen på 50 miljarder dollar skulle enligt beslutet betalas ut inom ett halvår efter beslutet. Efter förfallodagen, den 15 januari 2015, utökas skadeståndsbeloppet med löpande ränta.

Ryssland har som sagt avfärdat domstolens beslut, och även ett liknande beslut från Europeiska människorättsdomstolen, som förpliktigar Ryssland att betala ytterligare 1,86 miljarder euro i skadestånd till aktieägare i Yukos. Eftersom inga pengar betalats ut har aktieägarna vänt sig till myndigheter i flera europeiska länder och USA med krav på utmätning av rysk statlig egendom. Hittills är det känt att myndigheterna i Belgien och Frankrike har inlett en procedur med detta ändamål, men liknande besked väntas från andra länder.

(De första uppgifterna i ryska massmedier gjorde förresten gällande att frysningen av ryska tillgångar i Belgien skulle ha sin grund just i Europeiska människorättsdomstolens beslut, men detta verkar ha dementerats av domstolen.)

Beslutet som Permanenta skiljedomstolen i Haag fattade för snart ett år sedan, efter en tioårig process, kan – trots ryska påståenden om motsatsen – knappast ses som politiskt motiverat. Tvärtom, det är Ryssland själv som grävt gropen genom det egna, politiskt motiverade beslutet att rasera det privatägda oljebolaget Yukos och därefter genom en riggad tvångsauktion i praktiken beslagta aktieägarnas egendom. Vill man agera på den internationella finansmarknaden och locka investerare måste man helt enkelt underkasta sig de internationella spelregler där även Haagtribunalens beslut ingår.

Frågan är dock om den ryska ledningen längre överhuvudtaget är intresserad av att agera som en förutsägbar partner på världsmarknaden. Som Martin Kragh påpekade i Dagens Industri i maj kan det tvärtom vara så att Ryssland förbereder sig på att dra sig ur internationella institutioner som man inte längre anser sig ha nytta av – däribland även Haagtribunalen.

När flera EU-länder nu förbereder konfiskering av all statlig rysk egendom på sitt territorium, däribland även egendom som tillhör ryska statsägda massmedier, kan utvecklingen mycket väl bli en förevändning för Ryssland att ytterligare distansera sig från västvärlden.

Och helt uteslutet är det väl inte att det dagspolitiska läget gör det lättare för regeringar i EU-länder att gå med på konfiskering av rysk statlig egendom. Men den grundläggande orsaken till även denna konflikt är de ryska makthavarnas ovilja att rätta sig efter gällande internationella spelregler.

Mer på temat:

Dela detta:

Relaterade

Av Kalle Kniivilä