Det var inte det låga oljepriset på 1980-talet som ledde till Sovjetunionens fall. Inte enbart. Inte heller var det enbart det höga oljepriset i slutet av 1970-talet och i början av 2000-talet som låg bakom Sovjetunionens och senare Rysslands militära aggressioner i Afghanistan, Georgien och Ukraina.
Ändå är världsmarknadspriset på olja den enskilda faktor som tydligast påverkar den ekonomiska utvecklingen i Ryssland. De tillgängliga ekonomiska resurserna i sin tur är givetvis avgörande för den ryska ledningens möjligheter att projicera militär styrka i närområdet, men också, och framför allt, för den inrikespolitiska situationen.
Beroendet av energiexporten uppstod under Leonid Brezjnevs tid vid makten 1964-82, då de höga råoljepriserna gjorde det möjligt att strunta i det sovjetiska ekonomiska systemets ineffektivitet och ösa pengar i militär upprustning utan att befolkningen svalt.
Sedan Sovjetunionens fall har det i Ryssland talats mycket om vikten av att diversifiera ekonomin, men som i så många andra oljeberoende ekonomier har resultaten varit magra. 2013, det senaste riktigt goda oljeåret, fick Ryssland hela 68% av sina exportinkomster från råolja, oljeprodukter och naturgas. 50% av inkomsterna i den ryska statsbudgeten kom samma år från skatter och exportavgifter på olja och gas.
Vladimir Putins tid vid makten har i det stora hela hittills varit en framgångssaga framför allt därför att han har haft tur med oljepriset. Efter det fattiga och kaotiska 1990-talet har han inte bara lyckats införa någon sorts ordning och reda i landet, visserligen på bekostnad av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter, utan också gett de flesta ryssar en dräglig levnadsstandard.
Sedan sommaren 2014 har världsmarknadspriset på olja dock fallit kraftigt, från 112 dollar fatet i juli 2014 till dagens 28 dollar fatet. Den ryska ekonomin krymper, och under det gångna året har ryssarna redan märkt en tydlig försämring av levnadsstandarden – för första gången under Putins tid vid makten.
I år blir det mer av samma vara: enligt en ännu inte publicerad prognos från ryska ministeriet för ekonomisk utveckling, som affärstidningen Vedomosti tagit del av, väntas reallönerna i Ryssland falla med ytterligare 3,5 procent i år. Förra året var fallet 8,9 procent, och mycket talar för att även den reviderade prognosen för i år kan vara överoptimistisk. Regeringen har redan meddelat att utgifterna i innevarande års budget kommer att skäras ner med 10 procent, vilket givetvis direkt drabbar anställda inom den offentliga sektorn.
Ingen som får sin lön eller pension i ryska rubel har kunnat undgå att lägga märke till Rysslands ekonomiska problem. Sedan sommaren 2014, då oljepriset började falla, har även rubeln förlorat över hälften av sitt värde gentemot dollarn. De som vill semestra utomlands har fått vänja sig vid att allt har blivit dubbelt så dyrt i rubel.
Även hemma i Ryssland har allt blivit betydligt dyrare, samtidigt som många västerländska matvaror helt försvunnit från butikshyllorna som en följd av importförbuden som infördes som motåtgärd mot sanktionerna efter annekteringen av Krim.
En färsk undersökning från opinionsinstitutet Levada visar att fler ryssar är oroade över den ekonomiska utvecklingen nu än i december 1999, strax innan Vladimir Putin blev president.
I december 1999 var de viktigaste frågorna för ryssarna “kamp mot brottslighet” (56%) och “stärkande av ordning i landet” (52%). När frågan ställdes i december 2015 hade dessa två frågor fallit långt ner i rangordningen. Viktigast är nu i stället “stabilisering av den ekonomiska och politiska situationen i landet” (53%), sociala garantier (51%) samt “utbetalning av löner och pensioner i tid” (51%).
Dessa tre frågor var visserligen ganska högt på dagordningen även i december 1999, men resultatet är ändå anmärkningsvärt med tanke på att ryssarna i december 1999 fortfarande hade statsbankrutten 1998 i färskt minne. Värt att notera är också att yttrandefrihet (9%) och demokrati (7%) står mycket lågt i rangordningen av “viktiga frågor”.
När oljesanktionerna mot Iran nu lyfts finns det ingen större anledning att förvänta sig en snabb återhämtning av oljepriserna. Förmodligen är det därför även den mycket selektiva ryska statstelevisionen tvingats uppmärksamma de ekonomiska problemen – veckans upplaga av Dmitrij Kiseljovs propagandashow Vesti nedeli inleddes konstigt nog med ett långt inslag om det fallande oljepriset och Rysslands ekonomiska perspektiv. Argumenten för de kommande nedskärningarna måste helt enkelt läggas fram.
Militären och säkerhetsapparaten kommer dock knappast att drabbas av några besparingar under Rysslands nuvarande ledning. När ekonomin är svagare är det tvärtom ännu viktigare att betona Rysslands militära styrka och viktiga stormaktsroll. Det är mycket som påminner om det tidiga 1980-talet just nu.
