Presidentval i en mogen demokrati

Det komplicerade estniska presidentvalet blev till slut en uppvisning i kompromissvilja som vissa större och äldre republiker skulle kunna ta lärdom av.

Estnisk politik kan emellanåt framstå som tråkig och förutsägbar. Det kan man knappast säga om höstens presidentval, där alla kandidater röstades bort. Fortsättningen blev dock en uppvisning i kompromissvilja som vissa större och äldre republiker skulle kunna ta lärdom av.

Det pågår väl något annat presidentval längre västerut, men i Estland är allt redan klart. Måndagen den 3 oktober valde Estlands parlament Kersti Kaljulaid till landets fjärde president sedan Sovjetunionens sönderfall.

I dag den 10 oktober svor hon ämbetseden i parlamentet och tog över jobbet från Toomas Hendrik Ilves som suttit två femårsperioder.

– Vårt största problem är aldrig ekonomin. Vårt största problem är alltid säkerheten, sade hon i sitt första tal som president direkt efter att ha svurit ämbetseden.

Kersti Kaljulaid var i stort sett okänd för allmänheten tills för två veckor sedan, då andra försöket att välja president bland de kandidater som fört kampanj under längre tid misslyckades.

Vid första försöket den 29 och 30 augusti lyckades ingen få den två tredjedels majoritet i parlamentet som krävdes. Därefter sammankallades elektorskollegiet, som består av hela parlamentet samt representanter för alla Estlands kommuner. Kandidaten med starkast folkligt stöd, Marina Kaljurand, röstades bort redan i första omgången, och i andra omgången fick ingen av de kvarvarande två kandidaterna majoritet, eftersom många elektorer röstade blankt.

Det är inte första gången en kandidat med starkt folkligt stöd misslyckas i ett estniskt presidentval. När Lennart Meri 1992 blev Estlands första president efer återställandet av självsändigheten fick folket rösta i presidentvalet. Parlamentets talman Arnold Rüütel fick då 42 procent av rösterna medan Meri fick 30 procent. Eftersom ingen kandidat fick över hälften av rösterna gick valet vidare till parlamentet – som valde Lennart Meri.

Meri satt två ämbetsperioder, till 2001, men efter blev det till slut Arnold Rüütels tur. Han valdes till president enligt den nya proceduren – med omröstning först i parlamentet (där Rüütel inte kandiderade) och sedan i elektorskollegiet, där Rüütel vann med knapp majoritet

Rüütel satt en femårsperiod, varefter Toomas Hendrik Ilves valdes till president, återigen först i elektorskollegiet. När Ilves kandiderade för en andra ämbetsperiod 2011 lyckades han dock få över två tredjedelar av parlamentsledamöterna bakom sig redan i första omgången, och elektorskollegiet behövde inte sammankallas.

Kersti Kaljulaid håller sitt första tal som president i estniska parlamentet.
Kersti Kaljulaid håller sitt första tal som president i estniska parlamentet.

Den estniska presidenten har ganska begränsade maktbefogenheter, och syftet med det komplicerade valförfarandet är att stärka parlamentarismen och tvinga partierna till kompromisser i stället för konfrontation. Så blev det också nu, även om det denna gång innebar att alla fick ge upp sina favoritkandidater.

Efter intensiva diskussioner ställde 90 av de 101 parlamentsledamöterna sig offentligt bakom Kersti Kaljulaid, och i den slutna omröstningen den 3 oktober blev hon vald med 81 röster för och 17 blanka eller ogiltiga röster.

Det enda parti som öppet motsatte sig Kaljulaid var det extremnationalistiska EKRE, som inte kunde acceptera hennes inställning till partnerskapslagen. Även några ledamöter i det största oppositionspartiet, Centern, avstod från att stödja henne öppet. Därutöver var det alltså nio parlamentsledamöter som under den slutna omröstningen drog tillbaka sitt stöd.

Presidentvalet har fått viss kritik, eftersom det i den slutgiltiga omröstningen bara fanns en kandidat som dessutom var relativt okänd och dök upp mindre än en vecka före omröstningen. Efter de komplicerade turerna i årets presidentval har oppositionspartierna EKRE och Centern redan hunnit begära att folket ska få rösta direkt i nästa presidentval om fem år. Mer sannolikt är dock att det nuvarande valförfarandet justeras, så att blanka röster i elektorskollegiet inte längre kan stoppa presidentvalet.

I det stora hela visar presidentvalet dock snarast att de estniska politikerna vid behov kan lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan och förhandla sig fram till en kompromisslösning som dessutom är ganska bra. Kersti Kaljulaid är inte en ja-sägare som stryker partierna medhårs för att bli vald, utan en intelligent och välinformerad person med bestämda åsikter som hon inte sticker under stol med. Det var ju därför EKRE inte ville ha henne.

Visst finns det också brister i den estniska demokratin, vars allvarligaste problem nog är den stora gruppen ryskspråkiga som känner sig bortglömda och utestängda, och varav 80.000 fortfarande saknar medborgarskap. Om den ryskspråkiga Marina Kaljurand hade blivit vald till president hade det kunnat hjälpa till att överbrygga den djupa klyftan mellan befolkningsgrupperna.

Nu blev det inte så, men det är hoppingivande att över 40 procent av befolkningen hade velat se just Kaljurand som president, trots hennes ryska bakgrund. Och presidentvalet har i alla fall inte bidragit till att öka klyftorna i samhället, något som man knappast kan säga om valkampanjen som pågår på andra sidan Atlanten. I jämförelse med USA framstår Estland som en mogen demokrati. Det är inget dåligt betyg för en före detta sovjetrepublik.

Mer på temat

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

19 svar på ”Presidentval i en mogen demokrati”

Den som var populärast bland folket blev bortsorterad direkt, presidentvalet sker genom sluten omröstning, vinnaren är en “gumman i lådan” som plötsligt dök upp några dagar innan valet, 80.000 invånare av en viss folkgrupp är inte ens medborgare – och alltihop visar att Estland är en mogen demokrati, halleluja, halleluja.

Det finns flera riktiga partier som faktiskt kan vara oense om viktiga saker, och en president som väljs utan fusk: jämfört med grannen ett par viktiga indikatorer.

Bland mer seriösa försök att jämföra demokratisk kvalitet finner vi till exempel Moskvas universitets “Political Atlas”[1] som rankade Ryssland på plats 93 i sitt demokrati index (Estland är på plats 58, USA 18, Sverige 8, Finland 6). Fast det är ju förstås så att rankningen gjordes 2009, Ryssland kanske har klättrat något tiotal placeringar? (Ledtråd: En viktig komponent i indexet är hur jämna valen är.) [1]http://mgimo.ru/files2/y04_2011/186294/politatlas_eng.pdf

Jag ger iofs inte mycket för sådana här index, men om vi nu skall förlita oss på sådana är Estland nu rankat som en “flawed democracy” 2015. I mitt engelska lexikon står inte att “flawed” betyder “mogen”. Men enligt de sedvanliga dubbla måttstockarna går det förstås bra att skarva med sanningen när man pratar om andra länder än Ryssland,

Alltså, min poäng är inte att Estland har en perfekt demokrati i absolut bemärkelse, utan att den är mogen relativt den ryska. För att kunna sägas vara mogen just i jämförelse med Rysslands är det tillräckligt att den estniska demokratin rankas som mycket bättre än den ryska, vilket du väl håller med att den gör?

Rankningen som Tobychev hänvisar till är ju fem år gammal. I den senaste versionen av samma rankning återfinns Estland på plats 29 (inte 58), Ryssland på plats 132 (tidigare 93) och USA på plats 20 (18), så tendensen är klar. [Fel av mig, se kommentar nedan.]

Gränsdragningen mellan “full” och “flawed” är givetvis i viss mån godtycklig, eftersom alla demokratier har sina brister. Enligt den senaste rankningen [från the Economist] finns det bara 20 “fullständiga demokratier” i hela världen, varav USA med placeringen 20 är sämst. Italien har fått placering 21 och är alltså en “bristfällig demokrati”.

Estland kommer som sagt på plats 29 och är därmed överlägset bäst i klassen bland före detta sovjetrepubliker. Bäst i hela Östeuropa är Tjeckien med placering 25, före Belgien och Frankrike.

Av före detta sovjetrepubliker har Litauen placering 38 och Lettland 42. Nästa före detta sovjetrepublik kommer först på plats 70 (Moldova) medan Ukraina finns på plats 88 och klassas inte som “bristfällig demokrati” utan som “hybrid regime”, hur det nu ska översättas.

Ryssland finns som sagt på plats 132, mellan Elfenbenskusten och Egypten, under beteckningen “auktoritär regim”. Så visst ligger Estland ganska bra till i jämförelse. Även i jämförelse med USA, åtminstone när det gäller hur civiliserat presidentvalet går till.

http://www.yabiladi.com/img/content/EIU-Democracy-Index-2015.pdf

Av inläggets författare

Precis, “flawed” betyder bristfällig, inte “mogen” som du skrev i din rubrik. Men det är okej. Jag utgår då ifrån att du i gengäld låter ryska politiker slarva med sanningen, köra med överdrifter och göra välvilliga tolkningar av data när det gynnar deras resonemang.

Rankning ni pratar om använder ordet “mature” enbart en gång i sin rapport, och då för att referera i allmänna ordalag till vissa länder i Östasien. Eftersom inga östasiatiska länder kvalar in på “Full Democracies”, men till exempel Japan och Taiwan återfinns högt upp i “Flawed Democracies”, finns det stöd för att en demokrati kan klassas som “mature” utan att för den skull vara “Full”.

Om det resonemanget inte går för sig är det svårt att se att någon demokrati i världen skulle vara mogen, eftersom “full” definitivt inte kan översättas till “mogen”.

Jag hänvisade till ett projekt gjort av professorer vid Moskvas statliga institut för internationella relationer, du hänvisar till en rankning av “Economist Intelligence Unit” som är någon sorts konsultbyrå knuten till tidningen “The Economist” och den senare är inte på något sätt en fortsättning av den förra.

Jag tycker nog inte poängen att Estland har en överlägset mer utvecklad demokrati än Ryssland påverkas så mycket av vilket år som väljs eftersom det förhållandet är ganska stabilt. Om vi ska tala om trender är det dock bäst att jämföra poäng direkt istället för rank eftersom den senare också påverkas starkt av vad andra länder gör.

Såhär har EIU betygsatt de två ländernas demokratier, och det övergripande budskapet av tabellen nedan fångar också den huvudsakliga trenden mellan dessa två länder över hela tidsperioden som EIU gjort bedömningar: Estlands demokrati är mycket bättre än Rysslands.

| Estland | Ryssland |
=====================
2008 | 7.68 | 4.48 |
2015 | 7.85 | 3.31 |

Tack för påpekandet, slarvigt av mig att anta att Tjorvar pratade om samma rankning som du utan att kolla. Min jämförelse bakåt i tiden var alltså inte korrekt, men resten av resonemanget i kommentaren håller.

Jag har nu tagit en titt på Economist-rankningen från 2006. Estland var faktiskt på plats 33 redan för tio år sedan, så där har det inte skett någon stor förändring i placeringen. I rankningen från 2006 var Ryssland på plats 102 (“hybrid regime”) och har nu alltså rasat till 132 (auktoritär regim), medan USA var på plats 17 och nu alltså befinner sig på plats 20.

Tittar man i stället på poängen så fick Estland 7,74 poäng i Economists demokratiindex 2006, och 7,85 i den senaste upplagan från 2015. Ryssland fick 5,02 poäng år 2006 och 3,31 år 2015. USA hade 8,82 och har nu 8,05. Gränsen för “fullständig demokrati” är då minst 8 poäng på Economists skala, och gränsen för att ett land överhuvudtaget ska kunna ses som en demokrati är minst 4 poäng.

Min poäng i bloggtexten var alltså inte att jämföra Estland med Ryssland – vilket är meningslöst,eftersom skillnaden är uppenbar – utan med USA. I jämförelse med den pågående valkampanjen i USA framstår ju presidentvalet i Estland väldigt välordnat och moget – trots att det var det råddigaste i mannaminne.

Av inläggets författare

Placeringar i rankningar är faktauppgifter, så det är lika meningsfullt att hålla med om dem som att hålla med om oljepriset eller växelkursen. Sedan är det en annan fråga hur rankningarna är gjorda och vad de prioriterat i sina beräkningar. Själv har jag svårt att öht betrakta Estland som en demokrati, så länge de strävar efter att utesluta en etnisk grupp ur den demokratiska processen och så länge de envisas med att hylla nazistiska krigsförbrytare. Som t.ex. den här gubben, som frivlilligt gick med i SS, dekorerades med Järnkorset av tyskarna, och sedan belönades av det “demokratiska” Estland med kaptensgrad, hedersbegravning och hyllningstelegram från försvarsministern.

https://www.warhistoryonline.com/war-articles/estonia-allowed-nazi-veteran-full-burial-with-honors.html
http://glavred.info/mir/v-estonii-s-voinskimi-pochestyami-pohoronili-poslednego-esesovca-opublikovany-foto-268127.html

Det är inte alls trivialt att du skulle hålla med om någonting alls: du dömer ut Estland som demokrati delvis pga hyllning till nazistiska förbrytare, men rimligen håller du då med om att Putins hyllning av Stalin och förnekelse av Molotov–Ribbentrop ett lika allvarlig hinder mot demokrati.

Varför just hyllning av krigsförbrytare är hot mot demokratin framgår inte, och med tanke på det smörgåsbord av ledare med krigsbrott på sitt samvete som hyllas av olika demokratiska länder ter det sig som en tveksam hypotes.

Jag noterar även att du vill ifrågasätta de rankningar som konsekvent landar i att Ryssland är mycket mer odemokratiskt än det Estland du vill trycka ner, men sedan är för lat för att faktiskt framföra någon kritik alls; Jovisst kan vi diskutera rankningarnas metodik, varsågod att börja så fort du läst metodavsnittet.

Exakt vilka nazistiska förbrytare menar du att Estland skulle ha hyllat? Jag kanske missförstår, men det låter ju som om du accepterade Tjorvars argument på den punkten.

Åtminstone när det gäller Harald Nugiseks hävdar inte ens de ryska propagandasajter som Tjorvar hänvisar till att Nugiseks skulle ha gjort sig skyldig till något krigsbrott. Hans brott var att han som “sovjetisk medborgare” slogs mot sovjetarmén. Han var “sovjetisk medborgare” eftersom Sovjetunionen hade annekterat Estland 1940.

För övrigt rekommenderar jag den utmärkta estniska filmen 1944.
https://en.wikipedia.org/wiki/1944_(film)

Han var volontär i Waffen SS och slogs därmed FÖR de tyska ockupanterna. Det är ju rätt fantastiskt att den estniska försvarsministern påstår att en person som slogs för de nazistiska ockupanterna slogs för “Estlands frihet”. Är det “frihet” att vara ockuperad? Men visst, de blonda ariska esterna hade väl, till skillnad mot de slaviska ryska “undermänniskorna”, fått leva rätt så priligierat i det Tredje riket ifall Hitler lyckats med sitt uppsåt, så ur ett rent subjektivt perspektiv kan man ju förstå att de valde den sidan. Men att verkligen slåss för Estlands frihet borde rimligen ha inneburit att slåss mot Sovjetarmen OCH mot Wehrmacht. Jag vet inte om det öht var några ester som valde det alternativet, men om det var det så kunde man väl välja att hylla dem istället för nazikollaborerande landsförrädare.

Säger inte att jag rakt av köper Tjorvars påstående, men jag kan ge honom att det säkert går att hitta åtminstone en hyllande lokalnotis om en återvändare från kriget som varit nazist. Det påstås liksom inte att krigsförbrytaren ska hyllas just för sina krigsbrott, även om det säkert finns någon i dom Estniska nazistpartierna som skriver uppskattande om det lokala dödandet av judar.

Jag menar att även om det händelsevis råkar finnas någon slumpmässig nazist som hyllats så säger det inte så mycket om Estlands demokrati. Det ska till att det är den Tyska överförvaltaren av det baltiska området som glorifieras innan det blir relevant.

Jag kan inte läsa mer än ingressen, men han verkar inte hyllas för sin politiska gärning så jag ser inte någon direkt anknytning till demokratins tillstånd i Estland. Det är mycket vanligt med hyckleri när gäller hjältar av olika slag.

Det är även lite otydligt vilken trend du tycker det förtydligar, det är väl knappast så att du menar att estländarna vill göra SS-män av sina skolungdomar?

Du som var kvick på att googla fram ett demokrati index helt på eget bevåg, men denna referens gick du alltså bet på? Nä, nä, försök igen.

Hur kvick jag än är på att googla kan jag inte hitta några övertygande bevis på att Putin skulle “hylla Stalin”. Däremot hittade jag med bara några knapptryckningar bevis på att han hyllat Solzjenitsyns verk och sett till att Gulagarkipelagen skall användas i skolundervisningen, att han instiftat lagar för att se till att offren för politisk repression skall hyllas, och att han beordrat byggandet av minnesmärken i Moskva för Stalins offer:

http://www.washingtontimes.com/news/2010/oct/26/putin-solzhenitsyns-gulag-archipelago-essential/
https://rbth.com/news/2016/03/09/putin-signs-law-commemorating-victims-of-political-repressions_574219
https://www.rt.com/politics/317172-putin-orders-to-erect-monument/

Vad gäller Molotov-Ribbentroppakten hittade jag på några sekunder en artikel som säger att Putin försvarat pakten. Komplett med citat och allt. Jag förstår inte riktigt hur du menar – kan man försvara något och samtidigt förneka detsamma?

https://themoscowtimes.com/news/putin-defends-ribbentrop-molotov-pact-in-press-conference-with-merkel-46441

Stängt för kommentering.