Baserat på verkliga händelser?

CIA står bakom en dödlig attack mot ryska ambassaden i Libyen och mord på oppositionella i Moskva. Tv-serien som började visas på en av Rysslands mest populära tv-kanaler den 9 oktober är “baserad på verkliga händelser”, hävdas det.

Det är fascinerande att titta på den påkostade nya ryska tv-serien Spjasjtjie (“De sovande”) som ryska ettan började sända häromveckan. Handlingen i serien ger oväntat bra inblick i vad som går hem i stugorna.

Precis som svenska eller amerikanska tv-serier är givetvis också de ryska serierna någon sorts sagor som inte har speciellt mycket med den verkliga världen att göra – men det krävs ändå viss verklighetsförankring för att handlingen ska kännas trovärdig. För att stärka den förankringen skriver Första kanalen på sin sajt att serien är “baserad på verkliga händelser”.

Den regimkritiska eliten i Moskva har kritiserat serien som ren propaganda och regissören Jurij Bykov har offentligt ångrat vad han gjort. Många vanliga tittare nickar dock igenkännande: ungefär så här är det världen fungerar. Att USA står bakom allt ont i världen har ju rysk stats-tv berättat i över femton år.

Inte heller är det speciellt oväntat att det är den ryska säkerhetstjänsten FSB som är the good guys i en spionserie som sänds på en rysk statlig tv-kanal.

Givetvis har USA hemliga agenter i Ryssland, precis som Ryssland har hemliga agenter i USA. Men det var faktiskt verkliga ryska (före detta sovjetiska) infiltratörer i USA som avslöjades i USA 2010, där en del av dem hade bott sedan 1980-talet under falsk identitet. Avslöjandet gav upphov till tv-serien The Americans som började sändas i USA 2013.

Den tidigare KGB-agenten Vladimir Putin, som 2010 var Rysslands premiärminister, träffade senare samma år de utvisade ryska infiltratörerna och sjöng patriotiska sånger med dem. Fast här blir det tvärtom.

Och inte nog med det. I september 2012 angreps USA:s konsulat i Benghazi i det kaotiska Libyen. Fyra amerikaner, däribland USA:s ambassadör, dödades. Men i den ryska tv-serien angrips i stället den ryska ambassaden i Libyen. Bakom terrorattacken står USA som vill stoppa en planerad gasledning från Ryssland till Kina.

Dessutom har CIA kontroll över ett hundratal populära ryska bloggare, som på kommando ska börja sprida förutbestämda budskap. Listan över teman som ska tas upp överlämnas av CIA:s chef i Moskva till en av de “sovande” amerikanska agenterna, som nu är en ledande rysk internetexpert. De ryska internettrollen som alla pratar om styrs alltså inte alls från Kreml, utan från Vita huset.

Så visst stämmer det att den ryska tv-serien är baserad på verkliga händelser – som de ser ut i en skrattspegel. Oligarken Michail Chodorkovskijs planer på en egen oljeledning från Ryssland till Kina var ju droppen som fick bägaren att rinna över för Vladimir Putin. I april 2003 såg Putin till att Chodorkovskij greps och dömdes till ett långt fängelsestraff. I december 2013 benådade Putin till slut Chodorkovskij, som omedelbart lämnade landet.

I tv-serien är året 2013, men i ett Ryssland som på ett märkligt sett skiljer sig från det årets verklighet.

I det verkliga Ryssland är det de statliga propagandisterna som lever lyxliv, men i tv-serien är det den oppositionelle journalisten Ivan Zjuravljov som har en enorm villa i ett miljonärskvarter, en dyr bil och fem medhjälpare som gör hans jobb.

Dessutom är journalisten givetvis en amerikansk agent. Även en annan oppositionell journalist och “människorättsförsvarare”, som uppenbarligen ska likna den mördade Anna Politikovskaja, är klart i maskopi med amerikanerna.

Även en variant av oppositionspolitikern och antikorruptionskämpen Aleksej Navalnyj är med i första avsnittet, där han kallas för “grundaren av ryska Wikileaks” och fritt får hålla en stor presskonferens för att avslöja det hemliga rysk-kinesiska oljeavtalet och anklaga säkerhetstjänsten FSB för korruption.

Därefter mördas han av en amerikansk agent för att smutskasta FSB. I följande avsnitt mördas även “Politkovskaja” av amerikanerna, eftersom hon kommit i kontakt med ett ögonvittne till första mordet.

Återigen är kopplingarna mellan verkligheten och tv-serien talande: både mordet på journalisten Anna Politkovskaja 2006 och oppositionspolitikern Boris Nemtsov 2015 skyllde många i Ryssland på mörka krafter i utlandet som ville smutskasta den ryska ledningen.

När det gällde mordet på Anna Politikovskaja hette den populäraste syndabocken Boris Berezovskij. Han var en oligark som berikade sig under Boris Jeltsins tid vid makten. Efter Vladimir Putins makttillträde flydde han till Storbritannien där han bodde fram till sin död 2013. Ett porträtt av Berezovskij tillsammans med president Jeltsin kan ses på väggen i chefredaktörens arbetsrum på tidningen där den oppositionelle journalisten och amerikanske agenten Ivan Zjuravljov arbetar.

De amerikanska agenterna som stod bakom arabiska våren och nu konspirerar för att starta en revolution i Ryssland är givetvis falska, sluga och rakt igenom motbjudande, medan de ryska agenterna är rakryggat patriotiska. Lite tortyr kan de kanske använda, men bara i fosterlandets tjänst och för att förhindra något värre.

Även de ryska kontorslokalerna är hemtrevliga trots all modern utrustning, medan amerikanerna får hålla till i otrevligt kala och sterila rum – eller i den amerikanske ambassadörens smaklöst pråliga residens.

Den kloke och mänsklige FSB-generalen Nefedov har två porträtt på väggen i sitt stramt lyxiga arbetsrum – president Putin samt Putins store idol och tidigare chef, Jurij Andropov som ledde KGB från 1967 till 1982, då han blev hela Sovjetunionens ledare.

Det finns även andra talande detaljer i bildsättningen av den mycket kompetent och genomtänkt filmade serien. Exempelvis är det ett sovjetiskt mynt FSB-officeraren Rodionov snurrar på sitt soffbord hemma i Moskva, när han inte kan sova efter terrorattacken i Libyen som han bevittnade några dagar tidigare.

När myntet faller ser vi det sovjetiska statsvapnet med hammaren och skäran över hela jordklotet och den sovjetiska stjärnan högst upp. I nästa klipp svävar vi högt uppe i luften, vid den stora gyllene stjärna som fortfarande pryder spiran på en av de stora Stalinskraporna i Moskva, kanske den som är Rysslands utrikesministerium.

På utrikesministeriets fasad, precis som på många andra officiella byggnader i Ryssland, kan man förresten även i verkligheten fortfarande se det gamla sovjetiska statsvapnet.

De förrädiska oppositionella journalisterna dricker så klart whisky, medan den patriotiske FSB-agenten föredrar rysk vodka. När de amerikanska agenterna misslyckats med att genomföra sin revolution i Ryssland drar de vidare till Ukraina. Och hur det gick där sedan vet vi ju.

Serien om de onda amerikanska agenterna har stora likheter med sovjetiska spionserier som även de givetvis var genomsyrade av politisk propaganda, men det finns också en grundläggande skillnad. I de sovjetiska spionserierna var landet omgivet av fiender som ville förstöra det goda Sovjetunionen. Fiendeagenterna motarbetades av kloka och patriotiska sovjetmedborgare.

I de sovjetiska serierna kunde man sällan se inre fiender – hotet kom utifrån. I den nya tv-serien återfinns den fientliga omgivningen som vi känner igen från sovjetpropagandan, men dessutom finns fienderna nu också mitt ibland oss. Vi måste vara på vår vakt, för vem som helst kan visa sig vara en amerikansk infiltratör. Och framför allt ska man akta sig för oppositionella och kritiska journalister.

Den ryska tv-serien är givetvis fiktion, en saga. Men tyvärr är det många i Ryssland vars föreställning av verkligheten liknar fiktionen i tv-rutan.

– Sådana som jag har återtagit landet, och sådana som jag kommer att försvara det, säger FSB-mannen Rodionov i en replik

Och det stämmer ju även i verkligheten, det är mycket riktigt FSB-folk som har makten i Ryssland nu. Med tillhörande verklighetsbild.

PS: Den som undrar varför jag inte bloggat på ett tag hittar svaret här.

Mer på temat:

• Meduza – There’s a new spy drama on Russian TV about American sleeper agents And guess what? It’s surprisingly not bad
• The Times – Russian film director says sorry for CIA smear on Putin critics
• Новая Газета – Спящие не хотят просыпаться
• Станислав Кучер – Не вздумайте просыпаться!
• Каспаров.ru – В окружении врагов
• Русская весна – Поразительная история про режиссера Быкова