Tiotusentals protesterade och över tusen greps enbart i Moskva. Den gångna helgen såg de största demonstrationerna på många år i både Ryssland och Vitryssland. Men åtminstone på kort sikt leder protesterna bara till hårdare förtryck.
Foto: Jevgenij Feldman, Aleksej Navalnyjs presidentkampanj.
En viktig anledning till att proteststämningarna är starkare än vanligt i de två grannländerna är den försvagade ryska ekonomin, som även drabbar befolkningen i Vitryssland. Billig rysk olja är en grundbult för det vitryska systemets fortbestånd, men när det är ont om pengar är den ryska ledningen inte villig att subventionera Aleksandr Lukasjenkos regim utan att få något i utbyte.
Den direkta anledningen till protesterna i Vitryssland var Lukasjenkos omvända jobbskatteavdrag: de som inte arbetar och betalar skatt skulle tvingas betala en straffavgift. Avgiften, som snabbt döptes till “parasitskatt”, blev droppen som fick bägaren att rinna över för många.
Protesten i Minsk slogs dock ner demonstrativt brutalt – det fanns fler poliser än demonstranter på huvudstadens gator. Nyss försökte Lukasjenko sin vana trogen flirta med EU och införde till och med visumfrihet för turister, men efter helgens händelser är han, om möjligt, ännu mer beroende av Rysslands goda vilja och penningpåse än tidigare.
I Ryssland var det den populäre oppositionspolitikern och antikorruptionskämpen Aleksej Navalnyj som stod bakom söndagens sensationellt lyckade, riksomfattande demonstrationsvåg. Redan tidigt på morgonen, när många i västra Ryssland fortfarande sov, började det rapporteras om gripanden i ryska Fjärran östern. På Instagram kunde man se demonstranternas plakat bakom polisbilarnas galler.
När dagen var slut hade över tusen demonstranter gripits i Moskva och ytterligare hundratals på andra håll i landet. Sammanlagt beräknas minst 60.000 människor ha deltagit i protestaktionerna i ett hundratal städer över hela Ryssland. Deltagarantalet och den geografiska spridningen av protesterna var mycket större än någon hade förväntat sig, och visar att Navalnyj nu är den oppositionspolitiker som är absolut farligast för makthavarna.
Upprinnelsen till protestvågen var en omfattande undersökning av premiärminister Dmitrij Medvedevs ljusskygga affärer som Navalnyjs antikorruptionsfond FBK publicerade i början av mars. Filmen som sammanfattar undersökningens slutsatser har hittills setts över tolv miljoner gånger på Youtube. (Det går att välja engelsk text.)
Enligt undersökningen har Medvedev genom olika offshorebolag och en “välgörenhetsfond” tillgång till ett antal lyxfastigheter, bland annat en vingård i Italien och ett 1700-talspalats i Sankt Petersburg. På ett av sina lantställen har han låtit bygga ett litet, flytande hus för ankorna i ankdammen.
Medvedevs ankhus var snabbt ett stående skämt, och små gummiankor blev en av protestens symboler. En annan symbol var sportskor, som Dmitrij Medvedev enligt FBK:s utredning beställt på nätet i ofantliga mängder. Under protesten på Pusjkintorget i Moskva hängde ungdomar sportskor i gatlyktorna, och Aleksej Navalnyj hade själv ett par skor av Medvedevs favoritmärke på axeln när han greps.
Egentligen är det väl ingen som är speciellt förvånad över att Dmitrij Medvedev visar sig vara lika korrupt som alla andra ryska makthavare. Det ryska systemet är genomsyrat av korruption på alla nivåer, och det är omöjligt att vara premiärminister utan att vara insyltad.
Medvedevs vackra men verkningslösa ord om demokrati, frihet och modernisering samt hans benägenhet att somna till under officiella tillställningar står dock i ovanligt tydlig kontrast till avslöjandet om att även den maktlösa men harmlösa premiärministern skott sig på vanliga ryssars bekostnad. För att inte tala om hans svar till Krimbor som klagade på att pensionerna inte hade höjts som utlovat: “Det finns inga pengar till det. Håll ut. Ha det bra!”
Varför finns det då pengar till Medvedevs ankhus, men inte till pensioner och löner, undrade demonstranterna som strömmade ut över hela Ryssland under söndagen. Formellt var demonstrationen riktad mot Dmitrij Medvedevs ljusskygga affärer och mot korruption i stort, men i verkligheten handlade det minst lika mycket om en protest mot Putins politik och hela hans system.
Avslöjandena och demonstrationerna försvagar givetvis Dmitrij Medvedevs ställning, men Vladimir Putin kommer knappast att göra sig av med honom – han brukar aldrig ge efter för påtryckningar, oavsett om de kommer utifrån eller inifrån, eftersom det skulle ge intrycket att han är svag. Dessutom vet han lika mycket som alla andra att protesterna egentligen inte handlar om Medvedev.
Det intressanta nu är hur Putin väljer att hantera utmaningen. Söndagens demonstrationer var egentligen det stora startskottet för Aleksej Navalnyjs valkampanj inför presidentvalet 2018, och det återstår att se om Putin vågar låta honom ställa upp. Å ena sidan vill han kanske ha ett val som ser äkta ut inför sin förhoppningsvis sista presidentperiod, och då skulle det inte se bra ut om farligaste motkandidaten inte får vara med. Å andra sidan får inte motkandidaten bli för framgångsrik.
Efter de stora demonstrationerna 2011-12 använde makthavarna skrämseltaktik för att få bråkmakarna att hålla sig hemma: lagstiftningen mot otillåtna protestaktioner blev mycket strängare och ett antal mer eller mindre slumpmässigt valda demonstranter dömdes till långa fängelsestraff i avskräckande syfte.
Troligen kommer man att agera på ett liknande sätt även denna gång, men nu med fokus på organisatörerna – till skillnad från den förra protestvågen finns det nu en tydlig måltavla, Navalnyjs antikorruptionsfond FBK.
Redan under söndagseftermiddagen genomförde polisen husrannsakan i FBK:s lokaler, grep alla närvarande och beslagtog alla datorer och annan utrustning som fanns där. Det var därifrån FBK:s projektledare Leonid Volkov ledde webbsändningen från söndagens protester som i skrivande stund har fått 3,8 miljoner visningar.
Ett sådant genomslag hade ingen trott var möjligt, och nu anklagas Volkov för extremism i samband med “otillåten webbsändning”, trots att det inte behövs något tillstånd för webbsändningar. När han greps frågade polisen om han var säker på att det inte förekommit några “extremistiska uppmaningar” under den tio timmar långa sändningen.
På måndagseftermiddagen dömdes Aleksej Navalnyj till 20.000 rubel (3.000 kronor) i böter för att ha organiserat en otillåten protest samt 15 dygn i arresten för ohörsamhet mot ordningsmakten. Det milda straffet är ett tecken på att makthavarna inte vill göra Navalnyj till en martyr, i alla fall inte just nu.
I stället tar de gisslan. Navalnyjs bror Oleg sitter i fängelse sedan 2014. Nästa i kön kan bli Leonid Volkov – eller några slumpmässigt valda demonstranter, precis som 2012. Någon liberalisering blir det definitivt inte.
Söndagens händelser visar att protestpotentialen och stödet Aleksej Navalnyj är betydligt bredare än de flesta trott. Men protesterna var trots allt inte mer omfattande än att makthavarna utan större problem kunde förtiga och kontrollera dem. Någon revolution blir det inte i Ryssland i år.
Mer på temat:
- Julia Ioffe (The Atlantic) – What Russia’s Latest Protests Mean for Putin
- Mark Galeotti – Corruption in Russia remains Putin’s biggest threat
- Leonid Bershidsky (Bloomberg) – Putin Should Fear a New Generation of Protesters
- Leonid Ragozin (Bloomberg) Inside Alexei Navalny’s Long-Shot Bid to Beat Putin
