I Ryssland är det här porr som man får fängelse för

Enligt rysk lag är alla avbildningar av människans könsorgan pornografi. Sprider man sådana på nätet kan man få fängelse i upp i sex år. Nu är åtalet mot feministaktivisten och tecknaren Julia Tsvetkova väckt, vilket innebär att hon kommer att bli dömd.

Enligt rysk lag är alla avbildningar av människans könsorgan pornografi. Sprider man sådana på nätet kan man få fängelse i upp i sex år. Nu är åtalet mot feministaktivisten och tecknaren Julia Tsvetkova väckt, vilket innebär att hon kommer att bli dömd.

”De ryska lagarnas stränghet vägs upp av valfriheten i deras tillämpning.” Så har det ryska rättssystemet beskrivits sedan 1800-talet.

I praktiken innebär det att vem som helst när som helst kan buras in, om det råkar passa makthavarna. ”Finns det en människa så hittar vi en paragraf”, som Andrej Vysjinskij, Stalins åklagare under Moskvarättegångarna på 1930-talet, uppges ha sagt.

Ett oberoende domstolsväsende är kanske den viktigaste förutsättningen för en fungerande demokrati. I Ryssland finns det inga oberoende domstolar.

Att säga att sådana aldrig funnits skulle vara en lätt överdrift. I Alexander II:s reformer 1864 ingick skapandet av moderna, självständiga domstolar. Vägen mot en riktig rättsstat blev dock krokig, tills bolsjevikerna kom och skrotade hela idén som de ansåg löjlig. Det var ju knappast ändamålsenligt att domstolarna skulle kunna döma som de ville.

Telefonnoje pravo hette det på sovjettiden. Telefonrättvisa. Den lokale bossen ringde helt enkelt vid behov upp domaren för att meddela vad som skulle stå i domen. Och på den vägen är det än i dag, fast det är sällan makthavarna behöver ge direkta instruktioner till domarna. De vet ändå vad som förväntas av dem: att skriva av åtalet och finna den åtalade skyldig.

Det krävs goda grunder för att väcka åtal i Sverige, men ändå leder ungefär 8 procent av åtalen i brottmål till friande dom – svenska domstolar finner inte alltid åklagarens bevis övertygande. I Ryssland kan åtal å andra sidan väckas på mycket lösa boliner om makthavarna så vill, och andelen friande domar ligger under 0,3 procent.

Ibland uppstår det sprickor i fasaden, när det upptäcks att domaren även kopierat skrivfelen i åklagarens framställning. Man kan tycka att det inte borde behövas, men 2016 förbjöd Rysslands högsta domstol praxisen att direkt kopiera åtalet i domen. Domarna måste skriva domen själva, hette det.

Fast det har domarna struntat i. De fortsätter att kopiera, för varför skulle de göra en egen bedömning och bry sig om vad försvaret har att säga? Har det väckts åtal är det ju klart att den åtalade är skyldig.

En ”pornografisk” teckning från VK-gruppen ”Vaginamonologerna” som Julia Tsvetkova administrerar och hålls ansvarig för.

Och nu är det alltså feministen, hbtq-aktivisten och tecknaren Julia Tsvetkova som ska kastas under ångvälten. Hon har redan dömts till höga böter för ”homosexuell propaganda” och hon har suttit i husarrest medan säkerhetstjänsten FSB bistått i förundersökningen som gäller hennes omstörtande verksamhet.

Hennes brott består i att hon ritat några teckningar för konstprojektet ”En kvinna är inte en docka” och publicerat dem på det ryska sociala nätverket VK.com. Hon har också lagt ut teckningar som föreställde vaginor i VK-gruppen Vaginamonologerna.

Enligt den ryska lagboken är det solklart att hon gjort sig skyldig till grov brottslighet. Den federala lagen om ”försvar av barn från information som skadar deras hälsa eller utveckling” definierar ”pornografisk information” som ”naturalistiska avbildningar eller beskrivningar av människans könsorgan och (eller) sexuellt umgänge”.

För spridning av pornografiskt material på nätet är straffskalan enligt ryska brottsbalkens paragraf 242/2b två till sex år i fängelse. Eftersom Julia Tsvetkova nu har åtalats enligt denna paragraf kommer hon enligt statistiken med 99,7 procents sannolikhet att dömas till minst två år i fängelse, och det är långt ifrån säkert att hon klarar sig med minimistraffet.

”Finns det en människa så hittar vi en paragraf”, som sagt.

Men varför är det just 27-åriga Julia Tsvetkova som drabbas av den högst selektiva tillämpningen av de stränga ryska lagarna? Varför finner säkerhetstjänsten FSB:s antiterroravdelning det mödan värt att utreda om just hennes teckningar kan anses vara allmänfarlig pornografi?

Jo, därför att hon sprider främmande västliga värderingar och därmed undergräver själva grunderna i det samhällsbygge som säkerhetstjänsten är satt att försvara. Efter protestvågen i Moskva 2011 har Putin allt mer använt nationalismen och religionen för att legitimera sitt maktinnehav, och allt som anses hota traditionella ryska ”familjevärden” utmålas som ett yttre hot.

Startskottet i häxjakten var rättegången mot performancegruppen Pussy Riot 2012, då uppvigling mot kristen tro och bristande respekt för “statens andliga grundvalar” var viktiga åtalspunkter. Året därpå stiftades lagen som förbjuder homosexuell propaganda, och 2017 avkriminaliserades familjevåld. Allt för att skydda ”familjevärden”.

Med annekteringen av Krimhalvön 2014 och den pågående aggressionen i östra Ukraina har temperaturen i motsättningen med Väst höjts, och fienden finns inte bara utanför Rysslands gränser. Feminister, öppet homosexuella och andra grupper som de Kremltrogna massmedierna pekar ut som Västs medlöpare utsätts för hot och förföljelse, särskilt utanför Moskva och Sankt Petersburg.

Julia Tsvetkova bor i Komsomolsk-na-Amure i ryska Fjärran östern, vilket är nästan så långt från Moskva som man kan komma i Ryssland. Tågresan tar sex dygn. Där väcker redan ordet ”genus” misstankar. Julia Tsvetkovas problem började på allvar i februari 2019, när den militanta antigayaktivisten Timur Bulatov från Sankt Petersburg pekade ut hennes barnteaterföreställning som gaypropaganda, vilket ledde till att polisens antiextremismavdelning fattade misstanke.

Det som fick varningsklockorna att ringa var föreställningens namn: Ljusblått och rosa. Ordet ”goluboj” (”ljusblå”) kan på ryska även betyda ”homosexuell”. Så här berättar Julia Tsvetkova själv om föreställningen :

Den förbjöds enbart på grund av namnet, utan att någon hade sett själva föreställningen. Ja, den handlar om genusstereotyper. I början skrattar vi åt stereotyperna: att pojkar inte gråter och alla tjejer är hemmafruar. Sedan berättar vi varför dessa stereotyper är skadliga. Att sådana sociala förväntningar leder till att pojkar blir rädda för att visa sina känslor medan flickorna måste vara lydiga och tålmodiga. I föreställningen talar vi om att varje människa är en egen person som man måste respektera. Även flickor kan vara starka och pojkar kan visa känslor. Och det är normalt. Men i vår stad verkar det inte vara många som kan googla och vet vad genus är för något. Därför tänkte alla: ”Där ser man, det är ju Gayropa!”

Den förbjudna barnteaterföreställningen kan ses på Youtube. Föreställningen spelades in i annan lokal, utan publik och belysning.

”Gayropa” är ett uttryck som började användas flitigt i Ryssland 2013–14 i samband med händelserna i Ukraina, då det moraliskt degenererade (och samtidigt nazistiska) Väst skulle utmålas som angripare för att rättfärdiga Rysslands agerande.

Efter den förbjudna barnteaterföreställningen har Julia Tsvetkova hotats både av antigayaktivisten Timur Bulatov och av en anonym grupp som tagit på sig mordet på hbtq-aktivisten Jelena Grigorjeva i Sankt Peterburg. Polisens reaktion på hoten var att uppmana henne att avsluta sin verksamhet för att inte råka illa ut.

Eftersom hon nu sågs som en lokal medlöpare till ”Gayropa” började man aktivt leta efter något som man skulle kunna sätta dit henne för – och då hittades teckningarna som nu visar sig vara grov pornografi.

Den 20 november 2019 greps hon på järnvägsstationen. Hon var då på väg hem från en feministisk festival med namnet Evas revben. Polisen gjorde husrannsakan hemma hos henne och sade till henne att hon är ”en lesbisk sextränare” som sysslar med propaganda.

För den den ”homosexuella propagandan” i form av inlägg på sociala medier har hon redan dömts till böter på 50 000 rubel (6 700 kronor), men det var alltså inte inte tillräckligt.

Mer på temat

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

3 svar på ”I Ryssland är det här porr som man får fängelse för”

Stort tack! jag antar att det inte finns några romerska statyer eller tavlor i Eremitaget som visar någon förbjuden kroppsdel? Och ingenting är som ”den inre fienden” för att få medborgarna att spionera på varandra!

Stängt för kommentering.