I veckan beslutade Europadomstolen att Aleksej Navalnyj omedelbart ska släppas på fri fot. Den ryska staten svarade med att förklara honom ”rymningsbenägen”. Han är en utländsk agent som undergräver den ryska statens grundvalar, värre än Hitler, meddelar regimens lakejer. Själv säger Navalnyj att fängelsedomen är som en rymdresa.
Aleksej Navalnyj ska omedelbart släppas på fri fot. Det beslutade Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (ECHR) den 16 februari. Beslutet grundar sig på paragraf 39 i Europakonventionen och är tvingande för Ryssland som är medlem i Europarådet.
Fast det beror tydligen på vem man frågar. Europeiska människorättsdomstolen har ”fattat ett klart politisk beslut, som bara kan göra det svårare att återupprätta konstruktiva relationer med Europarådets institutioner”, säger Rysslands justitieminister Konstantin Tjujtjenko.
Mycket riktigt har det ryska domstolsväsendet valt att strunta i det tvingande beslutet. I stället har myndigheterna plötsligt kommit fram till att Navalnyj är rymningsbenägen och måste vaktas extra hårt. Så här skriver Navalnyj själv i ett Instagraminlägg som smugglats ut från häktet:
Jag sitter i cellen och stör ingen. Jag äter min lunch ur en låda med texten ”Panerad fiskfilé. Halal.” Kollar på ett reportage om att Europadomstolen har beordrat att jag släpps fri.
Två vakter kommer in och för mig till ett rum på en annan våning. Där väntar tre: en kapten, en överstelöjtnant och en överste.
”Vi har ett möte i förebyggande kommittén. Vi har beslutat att föra in er i åtgärdsregistret som rymningsbenägen.”
Jag börjar så klart skratta. Och så frågar jag, långt ifrån för första gången den senaste månaden: ”Är det ett skämt? Skojar ni?”
Men de skrattar inte. De ger mig ett papper att skriva under.
Navalnyj är en av de hårdast bevakade fångarna i Ryssland och kan så klart inte rymma. Och hade han velat rymma hade han väl helt enkelt stannat i Tyskland. Men beslutet att stämpla honom som ”rymningsbenägen” har ett helt annat syfte. Det innebär bland annat att han kommer att övervakas hårdare i straffkolonin. Det kan också användas för att isolera honom och stoppa villkorlig frigivning.
I stället för att följa Europadomstolens beslut om frigivning gör den ryska regimens lakejer allt för att förklara vilken förfärlig landsförrädare han är. Åklagaren Jekaterina Frolovas utläggning efter rättegången där Navalnyj dömdes till 850 000 rubel (95 000 kronor) i böter för påstådd kränkning av en veteran för tankarna till Sovjettidens rättegångar mot oliktänkande:
Efter att ha studerat Navalnyjs biografi och naturen av hans anhängares handlingar kan man bara dra en slutsats: Navalnyj diskrediterar på principiella grunder vårt stora lands seger i det stora fosterländska kriget. Han undergräver de grundläggande principerna för vårt mångnationella fosterland.
Тv-propagandisten Vladimir Solovjov, som orerar i en av Rysslands största, statliga kanaler, jämförde Navalnyj med Hitler – fast till skillnad från ”gylf-Führern” Navalnyj var Hitler i alla fall modig, menade Solovjov – han krigade tappert i första världskriget.
Genom att använda ordet ”gylf-Führer” vill Solovjov antyda att antyda att Navalnyj inte alls blev förgiftad på så sätt som hans sensationella samtal med FSB:s giftexpert Konstantin Kudrjavtsev visade.
Som vanligt vill Kreml skapa förvirring genom att sprida flera sinsemellan motsägelsefulla berättelser – antingen hade Navalnyj druckit för mycket hembränt, tagit en överdos, eller så förgiftades han av utländska underrättelsetjänster för att smutskasta Ryssland.
Men vad det än var så var det så klart inte så att FSB lade det kemiska stridsmedlet Novitjok i hans blå boxershorts, och därför ska den sanna berättelsen förlöjligas. Det var ju det Putins talesperson Dmitrij Peskov också gjorde när han sade att Navalnyj uppenbarligen har någon sorts gylffixering.
Fast just jämförelsen med ”den modige Hitler” var väl magstark till och med för rysk stats-tv. Uttalandet anmäldes till åklagarmyndigheten som misstänkt ”rehabilitering av nazism”, vilket är förbjudet i Ryssland. Anmälaren var den kommunistiska dumaledamoten Valerij Rasjkin, och det fick ledaren för det Stalintrogna och på pappret oppositionella kommunistpartiet, Gennadij Ziuganov, att gå i taket. Det kunde ju tolkas som stöd för Navalnyj:
Om Rasjkin uttalar sitt stöd för Navalnyj kommer han att jagas ut ur partiet! Navalnyj är en brandbomb som tre underrättelsetjänster har skickat hit och som destabiliserar läget inifrån. Man ska inte göra en hjälte av honom, han är en förrädare.
De senaste dagarna har en medarbetare i Navalnyjs organisation misshandlats i Dagestan, en annan i Kurgan har dömts till arrest i sammanlagt 60 dagar och en tredje i Novosibirsk har fått sin bil nerbränd. Navalnyj själv har stått inför rätta ytterligare två gånger och hållit ytterligare två remarkabla anföranden.
Navalnyj har alltid varit en bra talare – han talar inte byråkratspråk utan riktig ryska, på ett ledigt och spontant sätt som övertygar lyssnaren om att han verkligen menar det han säger. Och det känns som att nära döden-upplevelsen har gett hans retorik ännu mer djup.
I lördags, inför rätten, talade Navalnyj för första gången mer öppet om sin ortodoxa tro. Den har han tidigare har hållit privat:
Jag vet inte längre vad man ska tala om, ärade domare. Ska vi prata om Gud? Och om frälsning? Jag kan väl vrida patosreglaget till maxläget. För jag är en troende människa. Även om det är något som man hela tiden skämtar om i Antikorruptionsfonden och i min omgivning. För på det stora hela är folk ju ateister, precis som jag själv en gång var, och jag var ganska militant.
Navalnyj berättar att det bland de många breven han får till häktet fanns ett som var en riktig fullträff – ett brev med bibelcitatet ”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.” (I den ryska översättningen törstar man efter sanningen.)
Och därför – självklart kan jag ju inte säga att jag särskilt njuter av platsen där jag befinner mig, men ändå känner jag ingen ånger för att jag återvände eller för det jag gör. Därför att jag har gjort allt rätt. Tvärtom känner jag en sorts… kanske tillfredsställelse?
Snart ska Navalnyj förflyttas till en straffkoloni långt borta från Moskva, där det blir svårare att bevara kontakten med yttervärlden. Det blir nästa steg i den rymdresa han i ett tidigare Instagraminlägg från häktet jämförde fångenskapen med:
Jag vill berätta att allt är bra med mig, för jag har det viktigaste en människa i min situation behöver – ert stöd. Tro mig, jag känner det.
Tyvärr kan jag inte kommentera nyheter och händelser – jag känner helt enkelt inte till dem, därför har jag bestämt mig för att här skriva ner några fakta om mitt liv.
I dag ska jag berätta om jag har det svårt – det är en vanlig fråga. Nej då, inte svårt. Fängelset, som ni vet, är i huvudet. Och tänker man efter ordentligt så blir det klart att jag inte befinner mig i ett fängelse utan på en rymdresa.
Tänk efter själv. Jag har en enkel, spartansk hytt – en järnsäng, ett bord och ett litet skåp. I en rymdfarkost finns det inte plats för lyx. Hyttens dörr kan bara öppnas från kommandocentralen. Jag får besök av uniformsklädda personer, de uttalar bara ett fåtal schablonartade fraser, på deras bröst brinner lampan i en påkopplad videokamera – de är androider. Jag lagar inte mat – en automatisk vagn levererar den direkt till hytten. Mina tallrikar och skedar är tillverkade i skinande metall.
Men ofta händer det att det kommer hjälp. En vänskaplig signal. En tunnel genom hyperrymden, och hopp! Du är redan framme och omfamnar familj och vänner i en skön, ny värld.
Det Instagraminlägget tonsatte det ryska bandet Elizium häromdagen.
Och i lördags inför domstolen citerade Navalnyj inte bara Bibeln, utan också Harry Potter samt ”den store filosofen” Rick Sanchez, huvudpersonen i den amerikanska tecknade serien Rick and Morty. Det han sade påminde en hel del om Solzjenitsyns ord “жить не по лжи”, att leva utan lögn. Solzjenitsyns essä med den titeln publicerades den 14 februari 1974, dagen då han greps för att utvisas ur Sovjetunionen.
Navalnyj riktade sina ord till domstolen, men inte bara till domstolen:
Något som är väldigt viktigt, det är att inte vara rädd för människor som söker sanningen, utan kanske till och med stödja dem på något sätt. Direkt, indirekt, eller kanske inte stödja alls, men åtminstone inte själv delta i denna lögn, inte underlätta ljugandet, inte göra världen sämre omkring sig. I detta finns det så klart en liten risk, men för det första så är den liten, och för det andra, som en annan av vår tids mest framstående filosofer, Rick Sanchez, har sagt: ”Livet är en risk. Tar du ingen risk, då är du bara en hög molekyler som har satts ihop på ett kaotiskt sätt och som driver runt i världsalltets ström.”
Mer på temat:
- Navalnyj kränker veteraner
- ”Jag erkänner inte denna anklagelse” – Navalnyjs tal i rätten
- Meduza – The ECHR has called for Navalny’s release. What happens if Russia refuses?
- Meduza – Behind the scenes of a propaganda campaign How Russian federal investigators are fighting Navalny’s movement in classrooms and on social media
- Navalny.com – Два последних слова
- Медиазона – Навальный. Приговор по делу о клевете
