Något av det märkligaste i Rysslands brutala anfallskrig i Ukraina var kravallpoliserna som skickades in med de första invasionstrupperna redan i slutet av februari. Tanken från Putins sida var uppenbarligen att allt skulle vara avklarat på några få dagar. Regeringen skulle bytas ut och det kvarvarande motståndet skulle slås ner med batonger och tårgas.
Riktigt så blev det inte. Ett antal ryska poliser har tillfångatagits och i ukrainsk tv berättat om hur de skickades in med invasionstrupperna. Många andra har dödats av det ukrainska försvaret när de närmat sig ukrainska städer.
En sönderskjuten rysk kolonn med kravallpolisens fordon kan ses på en mobilvideo från ett snöigt landskap någonstans utanför Charkiv.
Mannen som filmar syns inte i bilden, men hans röst hörs när han sveper med kameran över resterna av den ryska kolonnen vid vägkanten. Han pratar ryska:
– Titta på det här, vänner, en jättestor rysk kolonn, jag vet inte hur många fordon det är… Röde Alex hälsar alla!
En man i ukrainsk uniform viftar med armarna. Det går inte att se om han är rödhårig under hjälmen. Han sparkar på polisens kravallhjälmar och sköldar som kastats ut från en av de stoppade ryska lastbilarna.
Den osynlige kameramannen fortsätter med sin berättelse:
– Kolla vad de tog med sig när de skulle erövra Ukraina, de trodde att vi är ukrainska bondtölpar, men här mötte de riktiga kosacker!
Mitt i meningen byter mannen plötsligt språk till ukrainska för att understryka sin tillhörighet till den ukrainska sidan. Efter några meningar byter han tillbaka till ryska – vi befinner ju oss i utkanten av Charkiv, en stad där ryska är det dominerande språket i vardagslivet, även om ukrainskan används i officiella sammanhang.
Det är så det språkliga landskapet ser ut i Ukraina. Till vardags är det sällan någon som bryr sig om vilket språk som används. I östra Ukraina dominerar ryskan, i väster ukrainskan, men språken är närbesläktade, många ukrainare är tvåspråkiga och praktiskt taget alla förstår båda språken.
Även inom den ukrainska försvarsmakten används det ryska språket i stor omfattning i mindre formella sammanhang, vilket är helt naturligt. En stor del av de ukrainska soldaterna är ju ryskspråkiga och det spelar ingen roll – ingen ifrågasätter deras patriotism.
Ändå har Vladimir Putin hävdat att det pågår ett folkmord på ryskspråkiga i Ukraina. Och nu har han fått rätt – fast det är hans egna militära styrkor som sedan en månad bombarderar ukrainska städer där en stor del av befolkningen talar ryska.
Även de invånare i östra Ukraina som tidigare hyst sympatier för den stora grannen har svårt att förstå hur Putins snack om att ryssar och ukrainare är samma folk går ihop med att de tvingas sitta i skyddsrum eller fly från sina hem när ryska bomber faller. Är det så här de styrande i Kreml behandlar sitt eget folk?
Kring Tjernihiv i norra Ukraina har de ryska ockupationsstyrkorna spridit flygblad där de lovar ukrainarna guld och gröna skogar – samt yttrandefrihet, demokrati och ”förbättringar i den kommunala infrastrukturen”. Samtidigt ser invånarna i Tjernihiv hur de ryska styrkorna håller på att bomba deras kommunala infrastruktur sönder och samman.
Den som vill övertyga ryskspråkiga ukrainare om att Putin vill deras bästa har en svår pedagogisk uppgift framför sig. Under åren som gått sedan den ryska aggressionen inleddes 2014 verkar de flesta ha lärt sig en helt annan läxa: Ryssland är alla ukrainares gemensamma fiende, oavsett vilket språk de talar.
