Rysslands försök att underkuva Ukraina kommer att fortsätta i en eller annan form så länge Vladimir Putin sitter vid makten. Det är de flesta experter överens om. Enligt de senaste grundlagsändringarna kan han sitta kvar till 2036, då han han fyller 84 år.
Men Putin kan så klart tvingas lämna makten tidigare än så – som en följd av en palatskupp, en folklig resning, eller eftersom han helt enkelt dör. Vad händer då?
Sedan 1993 finns det ingen vicepresident i Ryssland. Då anslöt sig dåvarande vicepresident Aleksandr Rutskoj till ett väpnat uppror när Boris Jeltsin upplöste parlamentet. Konflikten löstes genom att Jeltsin lät stridsvagnar skjuta sönder parlamentsbyggnaden.
I stället är det enligt gällande grundlag sittande premiärminister som tar över om presidenten är oförmögen att sköta sitt uppdrag. Nytt presidentval ska då ordnas inom tre månader.
Det var den mekanismen som Boris Jeltsin använde vid millennieskiftet, när han avgick för att göra den dåvarande premiärministern Vladimir Putin till sin efterträdare.
I januari 2020 bytte Vladimir Putin ut sin premiärminister: den före detta presidenten Dmitrij Medvedev, som innehaft ämbetet sedan 2012, fick sparken och den ryska skattemyndighetens chef Michail Misjustin tog hans plats.
Misjustin är en kompetent teknokrat som hållit låg profil. Som premiärminister är han också mannen som med största sannolikhet –åtminstone tillfälligt – skulle bli Rysslands president om Putin försvann.
– Vi vet inte hur det blir. Men jag skulle absolut inte utesluta att man följer den lagstadgade proceduren, säger den ryske statsvetaren Vladimir Gelman, som nu är professor vid Helsingfors universitet.
Martin Kragh, biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier, håller med.
– I Ryssland kan Putin ändra lagar och konstitutioner hur han vill. Men det finns en legalistisk kultur, som innebär att om det uppstår en oförutsägbar och plötslig situation så kommer man att följa de regler som finns. Då blir premiärministern tillförordnad president med uppdrag att utlysa nyval.
I en lång artikel om Ryssland efter Putin argumenterar Vladimir Gelman för att Ryssland efter Putin troligen får ett kollektivt ledarskap, åtminstone under en övergångsperiod. Det var också vad som skedde efter Stalins död.
Det nya ledarskapet skulle då tvingas städa efter Putin och styra om politiken för att återupprätta fungerande relationer med omvärlden, menar han.
Vilka som skulle kunna ingå i ett sådant kollektivt styre, möjligen med en relativt svag president som galjonsfigur, är helt beroende av när maktskiftet sker. Många av männen i Kremls innersta krets – kvinnor finns där inga – är redan i 70-årsåldern, precis som Putin själv.
• Om maktskiftet skulle ske i närtid är Nikolaj Patrusjev, Aleksandr Bortnikov samt Sergej Narysjkin starka namn. De två första är före detta och nuvarande chef för säkerhetstjänsten FSB, medan Narysjkin är chef för underrättelsetjänsten SVR.
• Försvarsminister Sergej Sjojgu har länge stått Putin nära och var tidigare populär även bland den breda allmänheten, men det misslyckade kriget har smutsat ner hans anseende.
Dessutom föraktas han av yrkesmilitärerna som han basar över utan att ens själv ha gjort lumpen. Han kommer troligen förr eller senare att hängas ut som ansvarig för alla nederlag i Ukraina.
• Den före detta presidenten Dmitrij Medvedev har varit förpassad till marginalerna sedan Putin sparkade honom från premiärministerposten för drygt två år sedan. I slutet av december skickades han dock överraskande till Peking för överläggningar med Kinas ledare Xi Jinping, vilket tyder på att han inte är helt avpolletterad.
• Ett namn som lyfts fram av Michail Zygar, en av Rysslands mest kända politiska journalister – nu naturligtvis i landsflykt – är Putins gamla, goda vän Jurij Kovaltjuk. Han uppges ha kommit Putin särskilt nära under pandemin, då han var en av få personer som den isolerade Putin träffade regelbundet.
Diskussionerna med Kovaltjuk kan ha varit betydelsefulla för Putins beslut att inleda kriget mot Ukraina.
Även om Zygar menar att Kovaltjuk just nu är nummer två i Kremls informella hierarki är det högst osäkert om han skulle platsa i Rysslands kollektiva ledarskap efter Putin – han saknar egen maktbas i den ryska våldsapparaten.
Men oavsett vilka som skulle ingå i den kollektiva ledningen efter Putin är det enligt Gelman sannolikt att de tvingas leta efter något sätt att trappa ner konflikten med omvärlden. Och Martin Kragh håller med.
– Det är möjligt att även hårda nationalistiska aktörer kommer att ha intresse av att deeskalera situationen. Även de hårdföra eliterna kan ha ett egenintresse att utse en person som kan tolereras av väst. Den nuvarande premiärministern Misjustin skulle kunna vara en sådan person.
Det är dock helt omöjligt att säga något om när eller hur Vladimir Putin kan tänkas försvinna, säger Martin Kragh.
– Det har vi ingen möjlighet att förutspå, det blir bara spekulationer.
I politiska system som liknar det ryska brukar en maktöverföring rent statistiskt ske antingen genom att ledaren dör, genom en revolution underifrån, eller genom en palatskupp där eliterna byter ut ledaren, säger Martin Kragh.
– Det extrema exemplet var Muammar Gaddafi, där hände allt detta på en gång. Det sägs att Putin var extremt skakad av den händelsen, och han fortsätter att prioritera den interna säkerheten. I Ryssland har du mycket bättre materiella omständigheter om du jobbar för nationalgardet än om du är soldat i den så kallade militära specialoperationen.
Ett kollektivt ledarskap efter Putin är en möjlig variant även enligt Gudrun Persson, forskningsledare vid FOI. Frågan är vilken politik en sådan ledning skulle driva.
– Fortsätter man att administrera putinismen, eller gör man ett brott med det som varit? Det kan ju hända att hökarna och de mindre hökaktiga tvingas tolerera varandra under en övergångsperiod. Och premiärminister Misjustin är en ganska populär teknokrat, en grå figur som många skulle kunna tänkas acceptera. Han skulle kunna vara en acceptabel kompromisskandidat.
Det är viktigt att man i väst redan nu börjar fundera hur relationen med Ryssland ska se ut efter kriget, anser Gudrun Persson.
– Men förändringen i Ryssland måste komma inifrån Ryssland och den ryska befolkningen. Det är inte vårt jobb i väst att sitta och tänka ut någon räddningsplanka till Putin eller komma med en lösning på allt.
Mycket beror på hur den politiska situationen i väst ser ut när Putin någon gång försvinner, men Gudrun Persson hoppas att det då ska gå att bygga en mer stabil relation till Ryssland. Det måste dock ske i samförstånd med Ukraina, tillägger hon.
– Efter kriget måste Ukrainas röst väga mycket tungt.
Männen i Kremls innersta krets
Michail Misjustin, 56, är Rysslands premiärminister sedan 2020, då han efterträdde Dmitrij Medvedev på den posten. Tidigare har han bland annat varit chef för den ryska skattetjänsten. En teknokrat som har varit försiktig i sina uttalanden under kriget. Medlem i säkerhetsrådet.
Nikolaj Patrusjev, 71, är tidigare chef för säkerhetstjänsten FSB. Sedan 1999 är han sekreterare i det ryska säkerhetsrådet. Han har setts som en av ideologerna bakom kriget i Ukraina.
Sergej Sjojgu, 67, är Rysslands försvarsminister sedan 2012. Han har ingen militär bakgrund och var tidigare katastrofminister – chef för räddningsministeriet. Han har inte varit drivande i kriget men har tilldelats en stor del av skulden för misslyckandena. Medlem i säkerhetsrådet.
Sergej Narysjkin, 68, är sedan 2016 chef för Rysslands utrikesspioneri, SVR. Han förnedrades offentligt av Vladimir Putin under säkerhetsrådets möte den 21 februari, då han ville ge väst en ”sista chans” att tvinga Ukraina till förhandlingsbordet. Medlem i säkerhetsrådet.
Aleksandr Bortnikov, 71, är chef för säkerhetstjänsten FSB sedan 2008. Han har en bakgrund i den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB och har länge ingått i Putins innersta krets. Tillsammans med Patrusjev en av ideologierna bakom kriget. Medlem i säkerhetsrådet.
Dmitrij Medvedev, 57, är tidigare president och premiärminister. Han är även partiledare för det styrande partiet Enade Ryssland. Han avsattes som premiärminister i januari 2020. Tidigare sågs han som en liberal, men sedan kriget inleddes har han anslutit sig till den mest hårdföra falangen i Kreml. Vice ordförande i säkerhetsrådet.
Jurij Kovaltjuk, 71, är nära vän till Vladimir Putin sedan början av 1990-talet och största ägare samt styrelseordförande i banken Rossija. Han anses vara Putins personliga bankir och uppges ha tillbringat mycket tid i Putins omedelbara närhet under pandemin när Putin var isolerad från omvärlden. Inte medlem i säkerhetsrådet.
