De senaste veckorna har den ryska militären lidit sitt värsta nederlag på flera årtionden. På några få dagar drev det ukrainska försvaret de ryska trupperna tillbaka från områden som Ryssland hållit i månader.
Den ryska militären tvingades backa hela vägen över gränsen strax norr om Charkiv. Öster om Charkiv flydde ryssarna hals över huvud när det ukrainska försvaret snabbt avancerade tiotals kilometer österut. Ryssland förlorade flera strategiska knutpunkter och enorma mängder materiel.
Fast tittar man på rysk tv har inget särskilt hänt. Den allt mer robotliknande generallöjtnanten Igor Konasjenkov – det ryska försvarsministeriets talesman – fortsätter att rabbla upp orter där ukrainska ”väpnade grupper” eller ”nynazister” har tillfogats svåra förluster. Man måste ha bra koll på ukrainsk geografi för att förstå att den ryska militären i själva verket flytt i panik.
Den speciella militära operationen i Ukraina har inte helt försvunnit från de ryska tv-nyheterna, men det väsentliga förtigs. Under torsdagen rapporterade den upprörda nyhetsuppläsaren exempelvis att en by nära Belgorod i Ryssland återigen beskjutits och invånarna evakuerats.
Men vem som har skjutit och varför, det får tittarna lista ut själva. Det går inte för sig att berätta att de ryska artilleritrupperna som i ett halvår beskjutit Ukrainas näst största stad Charkiv nu tvingats backa till Belgorod.
I ett annat inslag berättas hur flyktingar från Charkivlänet i Ukraina tas om hand i Belgorod och skickas med tåg längre in i Ryssland. De måste fly eftersom de annars hotas av förföljelse som ”kollaboratörer” för att ha tagit emot ryskt humanitärt bistånd, hävdar nyhetsuppläsaren.
– Vi är miljoner. Vi kommer att återvända. Jag är ryss, låt dem höra det, säger en av männen rakt in i kameran.
Varför invånare som samarbetat med den ryska militära administrationen nu tvingas fly sägs inte. De stora ryska förlusterna i Charkivlänet nämns aldrig i tv-nyheterna – samtidigt som det är klart att alla egentligen vet.
Den ukrainska motattacken i Charkivlänet inleddes den 6 september, men under flera dagar fanns det ingen officiell information från ryska källor om vad som höll på att hända där.
Följaktligen kunde inte heller ryska medier rapportera om den militära utvecklingen. Alla påståenden om den ”speciella militäroperationen” som inte överensstämmer med försvarsministeriets och Igor Konasjenkovs officiella meddelanden bedöms som spridning av falska nyheter och misskreditering av de ryska väpnade styrkorna – brott som kan leda till mångåriga fängelsestraff.
Först sent på eftermiddagen den 10 september medgav det ryska försvarsministeriet att Ryssland förlorat de viktiga knutpunkterna Balaklija och Izium:
”För att uppnå de tillkännagivna syftena för den speciella militära operationen för befriande av Donbass har det beslutats att omgruppera ryska styrkor som befinner sig områden kring Balaklija och Izium för att stärka kraftansträngningarna i riktning mot Donetsk.”
Det mest intressanta i försvarsministeriets uttalande var att kriget fick heta ”operationen för befriande av Donbass”. Varken Charkivlänet, som ryssarna nu till stor del förlorat, eller Chersonlänet, där ryssarna nu är under attack, ingår i Donbass. Det skulle kunna tyda på att försvarsministeriet försiktigt försöker tona ner ambitionsnivån.
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj bjöd å sin sida utländska journalister till de befriade områdena för att bevittna förstörelsen och misstänkta ryska krigsbrott. I det ukrainska samhället har den första stora segern i kriget stundtals skapat en euforisk stämning. Enligt en färsk opinionsundersökning har 91 procent av ukrainarna nu förtroende för landets försvarsmakt.
Samtidigt är ukrainarna väl medvetna om att kriget även i fortsättningen kommer att kräva stora uppoffringar. I förslaget till nästa års statsbudget, som i veckan lades fram i det ukrainska parlamentet, går drygt 50 procent av utgifterna till försvar och säkerhet.
Resten går i huvudsak till sociala utgifter, men behoven i ett land där en stor del av befolkningen är på flykt är naturligtvis mycket större än vad pengarna räcker till. Budgeten är dessutom helt beroende av stora bidrag från väst.
I huvudstaden Kiev har invånarna fått veta att temperaturen i bostäder som är kopplade till fjärrvärmenätet för att spara energi måste sänkas med fyra grader under den kommande vintern. I många andra städer kan förstörd infrastruktur innebära att delar av fjärrvärmenätet överhuvudtaget inte fungerar.
Som en uppenbar hämnd för de förnedrande förlusterna i Charkivlänet har den ryska militären under den senaste veckan genomfört ett antal omfattande robotangrepp mot kraftverk och dammar utan militär betydelse i flera städer i östra och södra Ukraina.
I en video som publicerades sent på onsdagskvällen, efter en av robotattackerna, talade Zelenskyj direkt till ryssarna, på ryska:
– Ni är veklingar som krigar mot civilbefolkningen. Skurkar som efter att ha flytt slagfältet försöker göra skada någonstans långt bortifrån. Ni förblir terrorister, era egna barnbarn kommer att skämmas för er.
I Ryssland har fredsoppositionen helt tvingats till tystnad. Nu börjar även krigsbloggarna, de ”arga patrioterna”, bli ett problem för Kreml. Den ryska militären kritiseras nu för allmän inkompetens och många kända bloggare kräver att attackerna mot Ukraina trappas upp.
Samtidigt har den ryska ledningen allt större problem med att skaffa fram nya trupper till kriget i Ukraina utan att utlysa allmän mobilisering. Det vill man inte göra, eftersom motståndet mot kriget riskerar att snabbt öka om en större del av befolkningen drabbas direkt.
Hittills har de ryska trupperna i huvudsak bestått av frivilliga, välavlönade yrkessoldater från perifera, fattiga delar av Ryssland samt tvångsinkallade från de två separatistrepublikerna DNR och LNR.
Rekryteringskontor har satts överallt i Ryssland, men intresset har varit begränsat i mer välbärgade delar av landet. Det är inte många Moskvabor som frivilligt anmäler sig till kriget.
Därför satsar den ryska ledningen nu på att skicka fångar till fronten. Enligt samstämmiga uppgifter utlovas fångarna amnesti efter ett halvårs tjänst i Ukraina – om de överlever. Fångarna rekryteras av privata militära företag, exempelvis den ökända Wagnergruppen, och de senaste dagarna har konvojer av fångtransporter siktats på väg mot Ukraina.
Wagnergruppens chef Jevgenij Prigozjin kommenterade uppgifterna på det ryska sociala nätverket Vkontakte:
”Ni som inte vill att privata militära företag och fångar ska delta i striderna /…/ ni som inte vill göra något och som inte gillar det här temat: skicka då era egna barn till fronten.”
