I slutet av november inledde den ukrainska säkerhetstjänsten SBU en operation mot den Moskvatrogna ortodoxa kyrkan i Ukraina med en spektakulär räd till det tusenåriga Grottklostret i centrala Kiev.
Klostret, som ingår i Unescos världsarv, är en av Kievs viktigaste sevärdheter – men även säte för kyrkan som nu misstänks för samröre med fienden.
Tillslagen mot den Moskvatrogna kyrkan har fortsatt sedan dess och fått stor uppmärksamhet i Ukraina. Beslagtagna föremål, som en medalj utfärdad för ”Krims återförening med Ryssland” och trycksaker som sprider Kremls budskap, har förevisats i tv-nyheterna.
– De går efter personer som troligen länge har varit misstänkta och de gör det offentligt för att slutgiltigt tvinga kyrkan att ta avstånd från Moskva, säger Saken Ajmurzajev, en journalist i Kiev som specialiserat sig på kyrkliga frågor.
Den kyrkliga dragkampen mellan Kiev och Moskva är ingen ny konflikt – den har sina rötter i ett beslut från 1686, då den ortodoxa kyrkans ledare i Moskva fick rätten att tillsätta ledarna för kyrkan i Kiev.
Efter Sovjetunionens fall fanns det tre ortodoxa kyrkor i Ukraina, varav den Moskvatrogna kyrkan var klart störst, och den enda som var erkänd av den internationella ortodoxa gemenskapen.
Efter 2014, då Ryssland annekterade Krim och kriget i östra Ukraina inleddes, blev det problematiskt att landets största kyrka lydde under den kyrkliga administrationen i Moskva, Moskvapatriarkatet.
De två mindre kyrkorna gick ihop 2018 till Ukrainska ortodoxa kyrka av Kievpatriarkatet, och erkändes därefter av Ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel (Istanbul). Beslutet ledde till att den ortoxoda kyrkan i Ryssland sade upp bekantskapen med Ekumeniska patriarkatet.
Den ryska ortodoxa kyrkans nuvarande överhuvud, patriarken Kirill, klättrade snabbt i kyrkans hierarki på sovjettiden. Mycket tyder på att han hade nära kontakter med KGB. Nu är den ryska kyrkan i praktiken underställd den ryska presidentadministrationen och Kirill är Putins sändebud.
– I många år kom han till Ukraina som någon sorts ambassadör, han var här två-tre veckor åt gången, åkte runt och berättade för alla att Ryssland och Ukraina är samma land, berättar Saken Ajmurzajev.
Resorna upphörde efter 2014. Nu har patriarken Kirill aktivt ställt sig bakom Rysslands agerande i Ukraina. Han har till och med förklarat att de ryska soldater som dödas i Ukraina får förlåtelse för alla sina synder.
Den Moskvatrogna kyrkan i Ukraina har strukit ”Moskvapatriarkatet” från sitt namn, fördömt kriget och försiktigt tagit avstånd från Ryssland. Men för en stor del av kyrkans ledning handlar detta bara om läpparnas bekännelse, säger Saken Ajmurzajev.
– En stor del av ledningen är människor som inte bara pratar om vänskap med Ryssland i största allmänhet, utan också helhjärtat stödjer den ryska ledningens politik och ideologi. Det gäller exempelvis för metropoliten Antonij som är nummer två i kyrkans hierarki och har hand om alla utnämningar.
Under ett biskopsmöte i maj beslutade kyrkan att den inte längre skulle nämna Moskvapatriarken Kirill i sina förböner och att kyrkan skulle vara självständig från Moskva – men resultatet blev varken hackat eller malet, säger Saken Ajmurzajev.
– De tycker att de nu är självständiga från Moskva, men problemet är att samhället inte uppfattar dem så. Och de publicerade inte ens sitt beslut i maj, det har de gjort först nu, när tillslagen mot dem inletts.
Trovärdigheten i kyrkans omvändelse under galgen undergrävs av att högt uppsatta präster, vars församlingar hamnat under ockupation, aktivt samarbetat med ockupationsmakten. En representant från kyrkan reste till och med till Moskva för att delta i en ceremoni där annekteringen av nya ukrainska områden högtidlighölls.
I början av december uppmanade Ukrainas nationella säkerhetsråd regeringen och parlamentet att ”omöjliggöra” verksamheten av religiösa organisationer som leds från Ryssland. Syftet är att tvinga den hittills Moskvatrogna ortodoxa kyrkan att bryta banden med Ryssland, tror Saken Ajmurzajev.
– De måste klart visa att de inte har några kopplingar. Det är därför de nu äntligen publicerat sina stadgar.
I den ukrainska offentligheten har det talats mycket om att präster i den Moskvatrogna kyrkan aktivt skulle ha hjälpt fienden, men den verkliga anledningen till razziorna är snarare ideologisk och politisk.
Många ukrainare undrar varför myndigheterna först nu, under brinnande krig, tar i tu med den Moskvatrogna kyrkan som de länge sett som en samling femtekolonnare. Andra menar att staten överhuvudtaget inte borde befatta sig med kyrkliga frågor.
– Det finns en stark rörelse för en mer sekulär stat. För det som sker nu är ju på sätt och vis en fixering vid det ryska narrativet, det är de som hela tiden pratar om ”andliga fästen”. Vi lever på 2000-talet och religionen borde vara vars och ens ensak.
