Den sovjetiska ledningens beslut om inmarschen i Afghanistan 1979 fick långsiktiga konsekvenser och bidrog till Sovjetunionens fall. Men inte ens det kan jämföras med hur fördärvligt Vladimir Putins beslut att inleda krig mot Ukraina i februari 2022 är, säger den ryske statsvetaren Vladimir Gelman.
– Det finns överhuvudtaget ingenting att jämföra med när det gäller vilka konsekvenser det här kommer att ha. Kriget i Afghanistan var så klart mycket skadligt för Sovjetunionen, det ledde till handelsembargo, sanktioner och sämre levnadsstandard. Men konsekvenserna av det som sker nu kommer att vara mycket mer omfattande.
Vladimir Gelman är professor vid Helsingfors universitet och även verksam vid Europeiska universitetet i Sankt Petersburg. Han hade planerat en kort resa till Sankt Petersburg i dagarna, men ställde in på grund av den oroliga situationen.
Det som kommer att drabba Ryssland som en följd av kriget handlar inte bara om de ödesdigra ekonomiska konsekvenser för Ryssland som är omedelbart synliga, säger Vladimir Gelman.
– I längre perspektiv kan det vara så att Ryssland för många årtionden förlorar sin position bland de betydelsefulla länderna i världen. Det här beslutet tillfogar Ryssland fundamentala skador som troligen aldrig kan repareras. Hur kriget än slutar kommer det att innebära att en stor del av världen helt enkelt inte längre vill befatta sig med staten Ryssland.
Varför fattade Putin det här beslutet om det är så skadligt för Ryssland?
– Jag tror att man inte räknade ut vad konsekvenserna skulle kunna bli. Förväntningen var att man snabbt och utan större förluster skulle lyckas inta Kiev och byta ut regeringen. Hålla parad på huvudgatan Chresjtjatyk och hänga Zelenskyj inför publik, mer eller mindre.
Det finns enligt Vladimir Gelman flera anledningar till att Putin inte insåg konsekvenserna (se faktaruta).
– Beslutsfattarna saknar kompetens när det gäller utrikespolitik. Inte ens de viktigaste besluten grundas på en rimlig bedömning eller riktig analys av situationen, utan snarare på ideologiska deklarationer. Det finns utrikespolitiska analytiker som har konkreta kunskaper, men man lyssnar inte på dem. Jag misstänker att det går till på liknande sätt när det gäller försvarspolitiska beslut.
Risken för ödesdigra misstag ökar när det slutgiltiga beslutet ska fattas av en enda människa, säger Vladimir Gelman:
– Viktiga beslut kräver någon sorts kollektiv bedömning och diskussion. Men det vi alla såg på tv från det ryska säkerhetsrådet visade tydligt att det inte skedde någon diskussion. Putin har sagt att det var han själv personligen som fattade beslutet om annekteringen av Krim. Jag misstänker att det har gått till på samma sätt även nu.
Argumentet för invasionen var att Ukraina måste avnazifieras. Vad betyder det?
– Det finns ett propagandistiskt narrativ om att det är nazianstrukna nationalister från västra Ukraina som gripit makten i Ukraina. Det har så klart inget med verkligheten att göra, men jag tror att makthavarna själva har börjat tro på det här narrativet. Det är också en berättelse som är lätt att sälja till publiken: nazisterna har gripit makten, vi måste befria Kiev.
Vad kommer att hända nu? Kan Putin avsättas?
– Jag vet inte. Vi kan inte ens föreställa oss alla möjliga vändningar som händelserna kan ta. Men att Putin skulle avsättas ser jag som osannolikt. För att det ska kunna hända måste situationen bli betydligt värre än den är nu.
Därför förstod Putin inte konsekvenserna
Det finns i huvudsak fyra anledningar till varför Vladimir Putin inte förutsåg vad inmarschen i Ukraina skulle leda till, menar Vladimir Gelman:
- Det auktoritära enväldet. När en enda person fattar viktiga beslut utan att tillåta diskussion och utan att ta hänsyn till all relevant information blir risken för misstag stor.
- Inkompetent statsapparat. Den ryska statsförvaltningen är grundad på korruption, lögner och hemlighetsmakeri. Bristen på offentlig kontroll leder till att man lätt sätter upp orimliga mål som är omöjliga att uppnå.
- Missuppfattningar. I brist på verklig expertis byggs det upp en falsk bild av motståndaren. Denna bild kan vara grundad på egna propagandalögner (”ryssar och ukrainare är samma folk”), men också på hur ryska ledare tror att de själva eller deras bundsförvanter skulle bete sig vid ett yttre hot.
- Tidigare straffrihet. Det gick utan större problem att annektera Krimhalvön och skapa separatistrepublikerna DNR och LNR i östra Ukraina. Därför trodde man att reaktionen den här gången skulle bli lika lam.
