I veckan godkände det ukrainska parlamentet en lag som bannlyser musik av upphovsmän som är ryska medborgare. Ingen ledamot röstade emot. Parlamentet godkände även ett förbud på införsel av böcker och trycksaker från Ryssland, Belarus och områden ockuperade av Ryssland.
Enligt lagen får populärmusik från Ryssland inte längre spelas i radio, tv, köpcentra, bussar eller andra offentliga utrymmen i Ukraina. I praktiken blir lagens betydelse begränsad – den ryska musiken har nästan försvunnit sedan det ryska anfallet mot Ukraina inleddes den 24 februari.
Importen av ryska böcker har varit begränsad sedan flera år, men fram till nu har det varit böcker som bedömts som antiukrainska som har bannlysts. Framför allt handlar det om pseudohistoriska ryska böcker som hävdar att något ukrainskt folk eller ukrainsk kultur aldrig existerat och att Ukraina egentligen är en del av Ryssland.
Det nya förbudet drabbar alla böcker som trycks i ”angriparstaten” – som Ryssland officiellt benämns i Ukraina – oavsett innehåll, vilket kan verka överdrivet. Ändå är det knappt någon politiker som har motsatt sig besluten.
Borgmästaren i Odessa, Hennadij Truchanov, blev utskälld när han i en intervju med The New York Times i veckan sade att han inte stödjer förslaget att ändra namnet på Pusjkingatan i Odessa. Gatan har fått sitt namn efter den ryske nationalskalden Aleksandr Pusjkin, som bodde i staden en kort tid för tvåhundra år sedan.
– Odessa är Ukrainas interkulturella huvudstad. Det ökande hatet mot allt ryskt bekymrar mig, sade Truchanov.
Det var inget populärt uttalande i Ukraina. Hat mot allt ryskt är inte svårt att förstå i ett land som är under ryskt angrepp.
I dagsläget vill ingen politiker på något sätt framstå som Kremlvänlig – inte heller Truchanov, som varit extremt tydlig med att han inte hyser några sympatier för angriparna, även om han inte vill spola Pusjkin.
Hela det ukrainska politiska landskapet är i gungning sedan den 24 februari – medan försvarsmakten kämpar för att säkra Ukrainas framtid som en självständig, demokratisk stat vill politikerna säkra sin egen framtid.
Mest bekymrade är naturligtvis de politiker som före den 24 februari sågs som Kremlvänliga. De vill inte riskera folkets vrede, eller i värsta fall fängelse, och röstar därför nu gladeligen för allt regeringen föreslår. De motsätter sig inte ens lagförslag som förbjuder partiet de själva tidigare representerat.
Redan i mars stoppade det ukrainska säkerhetsrådet flera proryska partiers verksamhet. De flesta av partierna är inte representerade i parlamentet och har liten betydelse. Undantaget är den Kremlnära oligarken Viktor Medvedtjuks parti med det slagkraftiga namnet OPZZj (Oppositionsplattformen För Livet).
Medvedtjuk själv, Putins bästa kompis i Ukraina, greps misstänkt för landsförräderi redan förra året, lyckades fly från husarrest i början av kriget, men greps sedan igen av säkerhetstjänsten. Några av hans närmaste medarbetare har flytt till Ryssland eller ockuperade områden, men de flesta av partiets parlamentsledamöter vill göra gällande att de alltid har varit ukrainska patrioter.
I början av maj förbjöd parlamentet partier som stödjer eller förnekar den ryska väpnade aggressionen mot Ukraina. Då hade partigruppen för OPZZj redan upplösts. I stället skapade huvuddelen av partiets ledamöter en ny grupp i parlamentet, utan koppling till partiet.
Under krigets första månader har den ukrainska politiken gått på sparlåga – all kraft riktades naturligt nog till försvaret och internt bråk fick vänta. Men i takt med att kriget dragit ut på tiden har enigheten börjat krackelera. De olika politiska krafterna börjar positionera sig inför det parlamentsval som förr eller senare måste äga rum.
Medan de tidigare Kremlvänliga politikerna sitter stilla i båten för att se vad som händer och för att undvika Medvedtjuks öde har andra försiktigt börjat sondera väljarbasen.
Den tidigare presidenten Petro Porosjenko låter exempelvis ingen glömma att det var under hans tid vid makten som strävan efter medlemskap i EU och Nato skrevs in i Ukrainas grundlag.
Den tidigare premiärministern Julia Tymosjenko å sin sida verkar anse att det nu finns utrymme på högerkanten och har börjat profilera sig som en försvarare av konservativa familjevärden. I veckan har hon därför argumenterat mot ratificeringen av Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.
Tymosjenko menar att Istanbulkonventionen inte handlar om Ukrainas närmande till Europa – som ingen ukrainsk politiker i dagens läge vågar ifrågasätta – utan om ”främmande värderingar” som tvingas på det ukrainska folket.
Ändå avstod hon från att rösta emot ratificeringen när konventionen i veckan antogs av parlamentet – att under brinnande krig rösta emot något som regeringen föreslår skulle inte se bra ut.
Om ukrainsk politik i vanliga fall liknar gyttjebrottning handlar den nu mer om antydningar om vad man kanske hade sagt och gjort om det inte hade varit krig. Det viktigaste för alla just nu är att bevisa sin patriotism – exempelvis genom att tävla i att förbjuda allt ryskt.
Mer på temat:
- BBC – Ukraine to ban music by some Russians in media and public spaces
- Суспільне – Рада заборонила російську музику і книжки
- НВ – «Нарешті дійшло до законодавців». Перші реакції на заборону російської музики в медіа та у громадських місцях
- BBC – Рада запретила исполнять российскую музыку в Украине. Исключение сделают для осудивших войну
- RFE/RL – В Україні заборонили вже 10 проросійських партій, на черзі є ще сім – Мін’юст
- DW – Суд заборонив діяльність партії ОПЗЖ в Україні
- УП – Зеленський: РНБО призупиняє діяльність ОПЗЖ, Партії Шарія та інших (2022-03-20)
- УП – Фракція ОПЗЖ припинила роботу в Раді (2022-04-14)
- УП – ВР остаточно заборонила діяльність проросійських партій (2022-05-03)
- УП – ОПЗЖ у Верховній Раді перестала існувати (2022-05-12)
