– Nu är det flyglarm hos oss igen, säger Aleks Lissitsa från sitt kontor i Kiev.
Tjutet hörs tydligt i telefonen, men Aleks Lissitsa fortsätter lugnt att berätta om hur jordbruksproduktionen i Ukraina håller på att kollapsa som en följd av kriget – som så mycket annat i den ukrainska ekonomin.
– Förra året föll produktionen med över 30 procent. I år förväntar vi oss att den faller ytterligare, årets produktion kanske blir hälften av vad den var före kriget.
Aleks Lissitsa är chef på det ukrainska jordbruksföretaget IMK och en av Ukrainas ledande jordbruksexperter. Han berättar att ungefär 25 procent av jordbruksmarken i Ukraina nu är under rysk ockupation eller för nära fronten för att kunna användas.
Transporter har blivit svårare och riskerna större. Fortsatt export sjövägen är beroende av att spannmålsavtalet (se faktaruta) som löper ut den 18 mars förlängs.
En viktig anledning till att den ukrainska jordbruksproduktionen faller är att det på många håll är farligt att bege sig ut på åkrarna, även om det är långt till fronten. Minor eller oexploderad ammunition kan gömma sig i marken nästan var som helst i landet, men särskilt i områden som varit under ockupation.
Att bli av med alla bomber och granater är ett arbete som lär ta mycket lång tid.
– Det här kommer att ta hundra år, säger Carl-Axel Blomdahl, ställföreträdande chef på svenska totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum Swedec.
Sverige har bistått Ukraina i minröjningsarbete sedan 2018, och då handlar det inte enbart om minor och oexploderad ammunition från kriget mot Ryssland som pågått med varierande intensitet sedan 2014, berättar Carl-Axel Blomdahl.
– Nej, det går egentligen tillbaka till första och andra världskriget.
I båda krigen pågick det enorma fältslag på nuvarande Ukrainas territorium. Särskilt ammunition från andra världskriget är ett stort problem i stora delar av landet.
– Först ryckte tyskarna fram österut, sedan Sovjet västerut. Den här gamla sovjetiska och tyska ammunitionen finns i marken i stor omfattning. Varje gång man håller på med olika infrastrukturprojekt och börjar gräva i marken kommer det upp gammal ammunition, säger Carl-Axel Blomdahl.
Krigföringen som i östra Ukraina pågått sedan 2014 har inneburit att antalet minor och granater i marken mångfaldigats. Efter den 24 februari 2022 har situationen naturligtvis blivit ännu betydligt värre, säger Carl-Axel Blomdahl.
– Vi pratar om olika typer av explosiva hot, från pansarmineringar, minor som man gräver ner för hand, minor som man skjuter ut, ammunition och allt annat som inte fungerat som det ska när man skjutit ut det.
I nu pågående strider uppges den ukrainska sidan skjuta ungefär 5 000 artillerigranater varje dag, medan den ryska sidan skjuter uppemot 20 000 granater dagligen.
I vanliga fall beräknar man att ungefär var tionde granat inte exploderar som den ska. Kvaliteten på ammunitionen som används i Ukraina är ojämn, och mycket tyder på att andelen granater som inte exploderar kan vara betydligt högre.
– Det är sannolikt att procenttalet kan vara uppemot 30–40 procent, och den oexploderade flygburna ammunitionen finns ju över hela Ukraina, även om det kan vara mer eller mindre beroende på region, säger Carl-Axel Blomdahl.
Det betyder i praktiken att det varje dag landar över 7 000 oexploderade granater som någon gång måste plockas bort. Under pågående krig prioriterar Ukraina minröjning i och kring befriade tätorter, berättar Carl-Axel Blomdahl.
– Det är det första man gör när man har återtagit områden, för många internflyktingar vill återvända hem som fort som möjligt, men motståndarsidan har lämnat bakom sig improviserade laddningar, handgranater, minerade kroppar eller annat som ligger kvar och gör det jättefarligt att bara beträda gatan eller gå in i en byggnad.
Behovet av kompetent personal är enormt och det kommer att dröja innan större arealer jordbruksmark kan röjas.
– Jordbrukare har fått möjlighet att anmäla var det behöver röjas, men då blir svårigheten att avgöra vilken åker som ska röjas först för att man ska komma i gång med produktionen. Man måste titta på det här ur ett samhällsperspektiv, och det blir väldigt svårt när alla slås om alla resurser samtidigt, säger Carl-Axel Blomdahl.
Det har uppstått en inofficiell marknad av minröjningstjänster som jordbrukare ibland anlitar för att kunna komma åt sina åkrar. Resultatet är dock inte alltid tillförlitligt och det händer att traktorer kör på minor.
Aleks Lissitsa berättar att en hel del åkrar ändå har kunnat röjas på befriade områden i Charkivlänet och kring Cherson, men kostnaden är hög.
– Vi räknar med att det i genomsnitt kostar närmare 2 000 dollar (drygt 21 о00 kronor) att röja ett enda hektar. Ingen vet vem som ska betala. Jordbruksföretagen har inga pengar nu. Det som görs nu gör man med egna krafter eller med hjälp av kommunerna, men det är väldigt lite.
Spannmålsexporten har varit en viktig inkomstkälla för Ukraina, och halveringen av produktionen kommer att ha katastrofala konsekvenser för landets ekonomi, säger Aleks Lissitsa.
– Kriget är en katastrof för hela Ukrainas ekonomi. På något sätt måste man lösa minröjningen, men i dagsläget är det svårt att säga hur det ska gå till. Ukraina får redan väldigt mycket internationellt stöd både finansiellt och i form av vapen. Så länge kriget pågår är det svårt för oss att begära något mer.
