Under onsdagen samlades hundratals församlingsmedlemmar på gården till Grottklostret i Kiev, högt uppe på Dneprs västra strand. Genom att delta i utomhusgudstjänsten, som befarades bli den sista, ville de visa sitt stöd för den Moskvatrogna ortodoxa kyrkan, vars hyresavtal den ukrainska staten sagt upp.
Klostrets föreståndare, metropoliten Pavel, förklarade dock för de samlade journalisterna, att han och hans munkar inte har någon tanke på att lämna den nästan tusen år gamla helgedomen.
– Vi kommer att vara här i morgon, och i övermorgon, och vi kommer att fira påsk här, sade han.
När tjänstemän från det ukrainska kulturministeriet på torsdagen försökte ta sig in på klosterområdet för att kontrollera att inga värdesaker förts bort stoppades de av arga församlingsmedlemmar. Ingen inventering kunde genomföras.
Metropoliten Pavel är en omstridd person som i Ukraina mest är känd som ”Pasja Mercedes” på grund av hans förkärlek för dyra bilar.
Den nu aktuella konflikten handlar om vilken av Ukrainas två ortodoxa kyrkor som ska ha tillgång till klostret i Kievs hjärta, som sedan grundandet på 105o-talet varit ett av kristendomens viktigaste centra i Ukraina.
Den ena kyrkan erkänner Moskvas kyrkliga överhöghet och har tills nyligen haft täta band till Ryssland, medan den andra, nyare kyrkan är oberoende av Moskva.
Stärkandet av den självständiga ukrainska ortodoxa kyrkan var ett viktigt projekt för president Zelenskyjs företrädare Petro Porosjenko. Det var under hans presidentperiod den nya kyrkan erkändes av den ekumeniska patriarken i Konstantinopel (Istanbul), vilket Porosjenko firade som en stor seger och använde i sin valkampanj.
Den stora allmänheten i Ukraina brydde sig dock inte särskilt mycket om de kyrkliga striderna, och Porosjenko förlorade presidentvalet stort till Zelenskyj, som höll sig relativt neutral till båda kyrkorna.
Situationen förändrades i och med den ryska invasionen, när delar av prästerskapet i den Moskvatrogna kyrkan framför allt i östra och södra Ukraina öppet ställde sig på fiendens sida, berättar den ukrainske filosofen och teologen Cyril Hovorun som är verksam som professor vid det privata lärosätet Enskilda högskolan i Stockholm.
– När delar av länen Zaporizjzja och Cherson annekterades av Ryssland deltog några av kyrkans biskopar och metropoliter i den högtidliga ceremonin i Moskva, däribland metropoliten av Luhansk, Panteleimon.
En del av prästerskapet i öster flydde till Ryssland, andra samarbetade med ockupationsmakten. Därför begärde president Zelenskyj att den Moskvatrogna kyrkans ledning tydligt skulle ta avstånd från alla som samarbetat med fienden, säger Cyril Hovorun.
Kyrkan gick dock bara med på otillräckliga halvmesyrer, vilket i förlängningen ledde till att staten nu vill avhysa de alltför Moskvatrogna prästerna och munkarna från Grottklostret.
Den huvudskyldiga till konflikten – förutom Pasja Mercedes – är enligt Cyril Hovorun den Moskvatrogna kyrkans överhuvud metropoliten Onufrij.
– Såvitt jag vet hade Onufrij ett samtal med Zelenskyj, som bad honom vidta åtgärder mot kollaboratörerna. Hade han bara gjort det så kunde konflikten ha lösts på ett konstruktivt sätt. Men i stället för att straffa dem gav han vissa ännu bättre jobb i Kiev.
Klostrets byggnader ingår i Unescos världsarv och tillhör den ukrainska staten, men den Moskvatrogna kyrkan har fått använda dem med nollhyra. Nu har staten sagt upp hyreskontraktet.
Den oberoende ukrainska ortodoxa kyrkans överhuvud har erbjudit de ungefär 200 munkarna att stanna kvar om de går över till hans kyrka.
En högt uppställd prästmunk accepterade erbjudandet och utnämndes på onsdagen till ny föreståndare för klostret. Den Moskvatrogna kyrkan svarade omedelbart med att avkraga honom för ”splittring och grovt brott mot prästeden”.
Cyril Horovun är övertygad att den Moskvatrogna kyrkan snart kommer att tvingas lämna Grottklostret. Kyrkans administration har redan lämnat, och även många av munkarna, säger han.
De som drabbas hårdast är vanliga församlingsmedlemmar som inte har något med Ryssland att göra och som har svårt att förstå varför de nu utpekas som Moskvas förlängda arm. I stället för en kyrka är det nu en annan kyrka som får monopol på det tusenåriga klostret, och det är inte bra, anser Cyril Hovorun.
– Det bästa för ortodoxin framtid hade varit om de två kyrkorna hade kunnat samsas där.
Två ortodoxa kyrkor i Ukraina
Efter Sovjetunionens fall fanns det tre ortodoxa kyrkor i Ukraina, varav den Moskvatrogna kyrkan var klart störst, och den enda som var erkänd av den internationella ortodoxa gemenskapen.
Efter 2014, då Ryssland annekterade Krim och kriget i östra Ukraina inleddes, blev det problematiskt att landets största kyrka lydde under den kyrkliga administrationen i Moskva, Moskvapatriarkatet.
De två mindre kyrkorna gick ihop 2018 till Ukrainska ortodoxa kyrka av Kievpatriarkatet, och erkändes därefter av Ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel (Istanbul). Beslutet ledde till att den ortoxoda kyrkan i Ryssland sade upp bekantskapen med Ekumeniska patriarkatet.
Den Moskvatrogna kyrkan har haft sina starkaste fästen i södra och östra Ukraina. Flera av kyrkans präster där har öppet samarbetat med den ryska ockupationsmakten.
