Klockan sju på tisdagsmorgonen knackade den ryska polisen på hemma hos Aleksandra Polivanovas mamma.
– Jag har inte bott där på tjugo år, men jag är folkbokförd där. Mamma berättade för dem, men de brydde sig inte, de gjorde husrannsakan ändå, berättar Aleksandra Polivanova.
Hon är chef för den förbjudna ryska människorättsorganisationen Memorials avdelning i Moskva, och snart hittade polisen även hem till henne.
– Här höll de på i fem timmar. De tog allt med ordet ”Memorial”, de grävde igenom alla papper. De tog alla datorer och telefoner. Och de tog det stora Nobeldiplomet som förvarades hos mig.
Memorial tilldelades Nobels fredspris förra året, och eftersom organisationen är ett nätverk av olika avdelningar tillverkade Nobelstiftelsen flera diplom och kopior av medaljen som skulle delas ut till olika lokalavdelningar, berättar Aleksandra Polivanova.
– De tog diplomet som en lokalavdelning skulle hämta hos mig, men de tog i alla fall inte kopian av medaljen.
Aleksandra Polivanova har översatt tre av Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus till ryska, och polisen hittade översättningsavtalet bland hennes papper. Då visade det sig att en av poliserna kände till böckerna.
– Det var så märkligt, den där ohyfsade, aggressiva antiextremistpolisen som precis hade hotat mig, plötsligt blev han så glad och började prata om vilka fina böcker det är. Och när han såg en barnkalender med Findus på köket så visade han den för sin kollega: ”Kolla, det där är Findus!”
Sammanlagt var det nio medarbetare av Memorial som fick besök av polisen under tisdagen, när hela världens blickar riktade mot Kreml, där Vladimir Putin snart skulle ta emot sin kinesiska kollega Xi Jinping.
En av dem var Oleg Orlov, en av den förbjudna organisationens ledare. Han är nu misstänkt för spridande av falska uppgifter om den ryska försvarsmakten och förbjuden att lämna Moskva.
Grunden för anklagelsen är en text som Orlov publicerade på Facebook i november 2022, där han bland annat kallar den ryska regimen för fascistisk och nämnde krigsförbrytelser de ryska väpnade styrkorna gjort sig skyldiga till.
För ett år sedan demonstrerade Oleg Orlov i centrala Moskva med en handskriven skylt: ”Galningen Putin driver världen till kärnvaperkrig”. För det brottet dömdes han till 50 000 rubel (motsvarande knappt 7 000 kronor) i böter. Som återfallsförbrytare riskerar han nu upp till 15 år i fängelse.
Det är dock inte Orlovs text på Facebook som är den formella anledningen till husrannsakningarna. Den ryska myndigheterna utreder nu ett ärende där Memorial anses ha gjort sig skyldig till ”rättfärdigande av nazismen” – en anklagelse som naturligtvis inte har någonting med verkligheten att göra.
Den passar däremot som hand i handske i det officiella ryska narrativet, där inte bara den ukrainska regeringen, utan även alla som motsätter sig det ryska anfallskriget i Ukraina, ses som nazister eller nazisters hantlangare. Men de ryska brottsutredarna har fått gräva djupt i sina arkiv för att hitta ett lämpligt svepskäl.
Memorial, som tilldelades Nobels fredspris förra året, grundades under Gorbatjovs perestrojka med det uttalade syftet att dokumentera Stalins förföljelser. Organisationen har samlat på sig ett enormt arkiv med uppgifter om miljontals sovjetmedborgare som oskyldigt fängslades eller dödades av regimen.
Under flera årtionden var Memorial den enskilt viktigaste människorättsorganisationen i Ryssland, men organisationen blev besvärlig för myndigheterna eftersom den även dokumenterade brott mot mänskliga rättigheter i nutid – och eftersom den ryska ledningen allt mer ville se Stalin som en stark ledare och glömma hans brott.
Redan för tio år sedan stämplades Memorial därför som ”utländsk agent”, vilket gjorde organisationens arbete betydligt svårare. Bland annat blev det i praktiken omöjligt för Memorials medarbetare att berätta om Stalins brott för skolbarn. I december 2021 förbjöds Memorial.
Under de årtionden som Memorial verkat har organisationen dokumenterat över tre miljoner offer för politisk förföljelse i Sovjetunionen. Uppgifterna i arkiven är ibland mycket detaljerade, men oftast ganska kortfattade.
De ryska myndigheterna hävdar nu att det bland de drygt tre miljoner namnen i Memorials förteckning över offer för förföljelse finns tre som kan vara kopplade till krigsförbrytelser. Bara i ett fall är detaljerna kända.
Det handlar om en man som 1954 dömdes för att ha tjänstgjort i den tyska ockupationspolisen under andra världskriget. Anledningen till att han finns i Memorials databas över politiskt förföljda är dock en annan: före kriget tvångsförflyttades han från sin hemby i Odessatrakten på grund av sitt tyska påbrå. När namnet fördes in i registret hade Memorial ingen kännedom om domen från 1954.
Dessa tre namn i Memorials databas är enligt de ryska myndigheterna tillräcklig anledning för att anklaga organisationen för ”rättfärdigande av nazism”, genomföra husrannsakan hos nio medarbetare samt vända upp och ner på Memorials två kontor i Moskva, varav ett redan beslagtagits av staten.
Aleksandra Polivanova är inte särskilt förvånad över att de ryska myndigheterna nu trappar upp försöken att stoppa Memorials verksamhet. Snarare är hon förvånad över att det sker först nu.
– När man förberedde det aggressiva kriget rensade man bort medborgarsamhället. Även Memorial likviderades som juridisk person redan några månader före kriget. Memorial passar ju överhuvudtaget inte i den officiella historieskrivningen, som även anfallet mot Ukraina grundar sig på.
