Vad var det egentligen som hände?
Jevgenij Prigozjin och Vladimir Putin känner varandra sedan mer än tjugo år. När den ryska aggressionen i Ukraina inleddes 2014 byggde Prigozjin med Putins goda minne och i strid med rysk lag upp Wagnergruppen, en privatarmé som kunde användas i väpnade konflikter på olika håll i världen när det var nödvändigt att förneka direkt rysk inblandning.
Resurser till gruppens verksamhet (och Prigozjins ficka) kom från försvarsministeriets budget, vilket försvarsministeriets ledning naturligtvis aldrig har gillat. När kriget i Ukraina våren 2022 inte visade sig gå enligt plan fick Wagnergruppen, återigen i strid med rysk lag, tillåtelse att värva krigare i ryska fängelser.
De senaste månaderna har konflikten mellan Wagnergruppen och det ryska försvarsministeriet stegvis trappats upp. När försvarsledningen för ett par veckor sedan krävde att Wagnergruppen och andra privatarméer skulle skriva under ett avtal med försvarsministeriet och underställa sig försvarsminister Sergej Sjojgus ledning vägrade Prigozjin.
Efter ett flertal mycket aggressiva uttalanden, där Prigozjin krävde Sjojgus avgång, hävdade han i fredags till slut att Sjojgus trupper hade attackerat och dödat Wagnergruppens soldater. Han krävde återigen Sjojgus och generalstabschefen Valerij Gerasimovs avgång och meddelade att hans trupper nu skulle gå från ord till handling.
Hade Wagnergruppen en reell chans att ta sig till Moskva?
En del av Wagnergruppen hade sannolikt kunnat ta sig in i Moskva, men det är oklart vad de kunde ha uppnått där. Det mest oroande för Vladimir Putin var troligen att Prigozjins trupper utan problem kunde lämna sina positioner i det ockuperade sydöstra Ukraina, ta sig vidare till miljonstaden Rostov vid Don i södra Ryssland och marschera in i staden utan att möta motstånd.
Inne i Rostov verkar Prigozjin ha lyckats inta både den militära flygplatsen och Rysslands södra militärdistrikts huvudkvarter, där han framförde sina krav till de högsta befälhavarna som fanns på plats. Prigozjins syfte med upproret var sannolikt att bevara Wagnergruppen som en av försvarsministeriet oberoende militär gruppering, för att själv kunna behålla sin position i dess ledning.
Prigozjin hade uppenbart räknat med fortsatt stöd från Putin och från de delar av maktapparaten som fram till nu velat stötta Wagnergruppen som en motvikt till den ordinarie militären. När Vladimir Putin i sitt tv-tal på fredagen entydigt tog sin hand från Prigozjin ändrades kalkylen.
Prigozjin har aldrig haft någon egen, oberoende maktbas. Wagnergruppen har alltid varit beroende av statlig finansiering och beskydd från maktens högsta kretsar. Han kan ha haft förhoppningar om att delar av militären skulle ansluta sig till upproret, men så skedde inte. Därför fanns det inga förutsättningar för ett fullskaligt inbördeskrig.
Drog världen för stora växlar på detta? Var det överdrivet att jämföra händelserna med 1917?
Den som först jämförde händelserna med 1917 var Vladimir Putin själv. Det är uppenbart att han tog det militära upproret på mycket stort allvar. Uppgifterna är än så länge osäkra, men sannolikt sköt Wagnergruppen ner flera ryska flygplan och helikoptrar.
Den ryska militären verkar å andra sidan bland annat ha bombat en oljedepå i staden Voronezj, mitt emellan Rostov och Moskva. Syftet kan ha varit att göra det omöjligt för Wagnergruppen att använda bränslet för att köra vidare mot Moskva, även om agerandet verkar väldigt överdrivet.
Stora delar av motorvägen mellan Rostov och Moskva stängdes för civil trafik, vilket resulterade i enorma bilköer. Personal från räddningstjänsten delade ut vatten till bilister som fastnat i köerna. Vägar mot Moskva grävdes av, skolavslutningar i Moskva ställdes in, Moskvabor uppmanades att inte röra sig på stan och alla anställda fick en extra ledig dag på måndagen för att hålla sig hemma.
Vladimir Putin verkar helt enkelt ha blivit tagen på sängen av Prigozjins uppror och handlat i panik. Han tycks ha befarat att händelserna kunde leda till kaos och oreda inom militären på samma sätt som i slutskedet av första världskriget.
Även om risken för ett fullskaligt inbördeskrig troligen var försumbar var dessa händelser det största hotet mot den ryska statens stabilitet sedan 1993, då Boris Jeltsin sköt sönder parlamentsbyggnaden i centrala Moskva för att kväsa ett väpnat uppror.
Hur kunde Putin ändra sig så snabbt?
Det är oklart om Vladimir Putin har ändrat sig eller vad han egentligen anser om det inträffade. Fram till lördagens tv-tal hade han i huvudsak försökt hålla sig i bakgrunden och undvika att öppet ta ställning i konflikten mellan Wagnergruppen och försvarsministeriet, även om han till slut hade antytt att alla privatarméer borde skriva avtal med försvarsministeriet så att alla soldater får tillgång till samma förmåner.
Prigozjins myteri tvingade honom att hålla tv-talet där han satte ner foten och förklarade att de som reser sig mot försvarsledningen är förrädare. Detta var nödvändigt för att sända en signal till alla delar av maktapparaten om att han nu tagit sin hand från Wagnergruppen.
Samtidigt fortsatte Putin uppenbarligen genom olika mellanhänder överläggningar med Prigozjin, som till slut fick ett erbjudande han accepterade. Den offentliga delen av avtalet, som den belarusiske diktatorn Aleksandr Lukasjenko tog äran för, innebar att upprorsmakarna drar sig tillbaka och slipper straff. En del av Wagnersoldaterna kan komma att skriva avtal med försvarsministeriet, medan Prigozjin får någon sorts reträttpost i Belarus.
Vad och vem som egentligen ligger bakom överenskommelsen är svårt att veta. Vad som nu händer med försvarsminister Sergej Sjogu och generalstabschefen Valerij Gerasimov – vars avgång Prigozjin krävde – blir en första fingervisning.
Kan Putin pusta ut?
Han kan pusta ut för tillfället, men hans ställning är gravt underminerad och mycket kan hända under de närmaste veckorna. Beslutet att bygga upp en parallell militär struktur under Prigozjins ledning visade sig vara ett stort misstag.
Det är också en klar fingervisning om att Vladimir Putin inte har lyckats bygga upp den ”maktvertikal” och stabilitet som han under många år talat om. I stället blottlägger de senaste dagarnas händelser det nätverk av korruption och personliga lojaliteter som Putins statsbygge vilar på.
Förutom Vladimir Putin har Prigozjin och hans Wagnergrupp hittills haft stöd av delar av den ryska statsapparaten som vill begränsa militärens – eller den nuvarande militärledningens – inflytande. Det är sannolikt denna del av den ryska säkerhetsapparaten som nu lyckades stoppa Prigozjin. Denna fraktion i maktapparaten kommer att ha stort inflytande för den fortsatta händelseutvecklingen.
Vad händer nu?
Putin är försvagad och kan tvingas till eftergifter. Det kan komma att ske ändringar i den högsta militärledningen eller i säkerhetsapparaten. Hur detta påverkar situationen på fronten är ännu för tidigt att säga. De säkerhetsgarantier som Jevgenij Prigozjin har fått verkar svajiga, men han var tvungen att acceptera vad han kunde få när det stod klart att Putin tagit sin hand från honom.
Mer på temat: podd
- Du lyssnar på Sydsvenskan 2023-06-29: Efter upprorsförsöket – svajar Putins makt nu?
