Inlägget på det ukrainska parlamentets Twitterkonto fick många polacker att sätta kaffet i vrångstrupen på nyårsdagen.
På en bild syntes de ukrainska väpnade styrkornas befälhavare Valerij Zaluzjnyj. I bakgrunden hängde ett porträtt på Stepan Bandera – mannen vars organisation ansvarade för en massaker på tiotusentals polacker under andra världskriget.
För många i Ukraina är nationalistledaren Stepan Bandera en symbol för kampen mot Sovjetmakten och Ryssland. För de flesta i Polen är han en terrorist och massmördare. Därför blev bilden som lades ut på Banderas födelsedag snabbt en diplomatisk skandal.
Den polske premiärministern Mateusz Morawiecki meddelade att han varit i kontakt med sin ukrainske kollega Denys Sjmyhal för att diskutera frågan. Morawiecki tog också upp sin egen mors släkt, som under andra världskriget hade bott i nuvarande Ukraina och levt i skräck för Banderas vapenbröder.
Det var inte bara premiärministern som blev upprörd, säger den polske historikern Łukasz Adamski som arbetar för att utöka samarbetet mellan länderna och har stor erfarenhet av Ukraina.
– När jag kom tillbaka till Warszawa från Ukraina för ett par dagar sedan och pratade med taxichauffören om kriget så tog han upp tweeten. I går var jag hos frisören och han frågade mig också om Bandera. Så det är inte bara nationalister som bryr sig, många polacker undrar varför man hyllar sådana personer som hjältar i Ukraina.
Selfien försvann snabbt från det ukrainska parlamentets Twitterkonto och den diplomatiska skandalen är överstökad för denna gång. I dagarna träffade Polens president Andrzej Duda sin ukrainske kollega Volodymyr Zelenskyj i Lviv i västra Ukraina och utlovade ännu mer militärt stöd i kriget mot de ryska inkräktarna.
Den grundläggande konflikten om historietolkningen finns dock kvar. Många i Ukraina vill se Stepan Bandera som en hjälte i kampen mot Moskva och för ett självständigt Ukraina och saknar förståelse för omvärldens syn, säger Łukasz Adamski.
– Våra förhållanden med Ukraina har generellt utvecklats mycket positivt sedan Sovjetunionens fall. Polen har länge arbetat för Ukrainas närmande till EU och Nato. För tio år sedan ordnade vi fotbolls-EM gemensamt. Det som alltid har varit problem är tolkningen av vissa historiska händelser och kulten av personer som ur polsk synvinkel är ansvariga för brotten i Volynien.
I sommar infaller åttioårsdagen av massakern på polacker som inledde den etniska rensningen i Volynien – ett området i nuvarande västra Ukraina. Łukasz Adamski hoppas att minnet kan högtidlighållas på ett konstruktivt sätt.
– Det optimala skulle vara en gemensam högtid med båda presidenterna.
Problemet är att det saknas samsyn om vad som egentligen hände, säger Łukasz Adamski.
– Den ukrainska sidan har inte velat erkänna att Ukrainska upprorsarmén UPA stod bakom dessa brott, trots att det är uppenbart. I Polen har man velat slå fast att den etniska rensningen var folkmord. Det är möjligt att klassificera det så, men frågan är om det är nödvändigt att använda juridiska termer om historiska händelser om det leder till osämja.
På praktisk nivå har de polsk-ukrainska relationerna efter Sovjetunionens fall utvecklats konstruktivt. Sedan kriget började har Polen tagit emot en och en halv miljon ukrainska flyktingar. Polen är också ett av de länder som starkast bidrar till Ukrainas försvar.
När det gäller osämjan kring historietolkningen har ukrainska politiker å andra sidan under åren visat sig okänsliga för den polska synen.
2010 utnämnde president Viktor Jusjtjenko Bandera till nationalhjälte – ett beslut som orsakade hård debatt även i Ukraina och som upphävdes av hans efterträdare.
Under Petro Porosjenkos presidentperiod 2014–2019 talade officiella representanter om ”den polska ockupationen” av västra Ukraina under mellankrigstiden – en beskrivning som polska myndigheter naturligtvis protesterade mot.
– Under Zelenskyjs tid har man fått till ett mycket bättre samtalsklimat, men nu har vi sett vad en enda tweet kan göra, säger Łukasz Adamski.
I den sovjetiska historieundervisningen sågs Stepan Bandera enbart som en hantlangare till nazisterna. I det självständiga Ukraina har många i stället velat se honom som en antikommunist och en kämpe för en egen ukrainsk stat.
Särskilt efter den 24 februari 2022, då den ryska invasionen på bred front inleddes, har inställningen till Bandera i Ukraina blivit mer positiv även i de breda folklagren – han anses stå för motståndet mot rysk överhöghet.
Många ukrainare har helt enkelt bristfällig kunskap om vem Bandera egentligen var och förstår inte hur han uppfattas i andra länder, menar Łukasz Adamski.
– Majoriteten menar nog att dåliga saker som sägs om honom bara är sovjetisk eller rysk propaganda. Jag försöker förklara för ukrainarna att det skulle vara bra att tona ner den här kulten av Bandera, för det är det största hindret i relationen mellan Polen och Ukraina. För mina landsmän försöker jag förklara varför ukrainarna hyllar honom.
Bandera och massakern i Volynien
Stepan Bandera (1909–1959) var en ukrainsk nationalistledare som fram till andra världskriget var aktiv i de ukrainska områden som då tillhörde Polen. Den militanta organisationen OUN som han var en ledare för var bland annat delaktig i mordet på Polens inrikesminister 1934. Efter mordet dömdes Bandera till livstids fängelse.
Bandera frisläpptes i början av andra världskriget. I början av kriget samarbetade Banderas gren av OUN med Nazityskland. När Tyskland hade intagit Lviv utropade hans organisation en självständig ukrainsk stat där. Bandera och hans regering fängslades då av tyskarna.
OUN var nära kopplad till Ukrainska upprorsarmén UPA, som under 1943 inledde en etnisk rensning av polacker på landsbygden i Volynien i nuvarande nordvästra Ukraina. Tiotusentals polacker dödades. Den polska motståndsrörelsen svarade med att massakrera ukrainska bybor i samma områden.
Bandera själv satt fortfarande i tyskt fångenskap när den etniska rensningen ägde rum. Han släpptes av tyskarna 1944 för att mobilisera ukrainare till kampen mot Sovjetunionen. Efter kriget tog han sig till Västtyskland, där en KGB-agent 1959 mördade honom med cyanid.
