Denna text är ett kompletterande kapitel till min bok Putins värsta fiende – Aleksej Navalnyj och hans anhängare. Kapitlet är skrivet efter Navalnyjs död i februari 2024 och har tidigare publicerats på finska i den uppdaterade pocketupplagan av samma bok.
11. Krig och död
Februari 2022 – mars 2024
Torsdagen den 15 februari 2024 deltar Aleksej Navalnyj i en rättegång på distans. Han står bakom galler i ett fångläger i byn Charp i Jamalo-Nenetsien norr om polcirkeln. Dit har han förflyttats från centrala Ryssland tre veckor tidigare.
Rättegången pågår i staden Kovrov, i vars närhet Navalnyjs föregående fångläger låg. Ämnet för rättegången är en av Navalnyjs många överklaganden.
Hans många skrivelser om fängelsemyndigheternas olagliga agerande har en efter en avfärdats, men Navalnyj ger inte upp, han överklagar gång på gång. För principens skull, men också därför att det under pågående rättsprocess är lättare att ha kontakt med yttervärlden genom advokaterna. Då har även journalister möjlighet att se Navalnyj på domstolens bildskärm.
Navalnyj är på gott humör som vanligt. Han skämtar med åklagaren som han redan är väl bekant med och ber åklagaren föra över pengar till hans konto i fängelsebutiken, åklagare har ju bättre betalt än fångar.
Samma kväll händer något konstigt i fånglägret i Charp. Fångarna låses in i barackerna tidigare än vanligt. Sent på kvällen hör de att flera fordon anländer till området. Nästa morgon genomsöks barackerna grundligt. Av fångvaktarnas samtal drar fångarna slutsatsen att man förväntar någon sorts inspektion.
Det ryktas också om att Navalnyj skulle ha dött. Den officiella bekräftelsen kommer flera timmar senare, när den ryska kriminalvårdsmyndighetens regionkontor i Jamalo-Nenetsien publicerar ett kort tillkännagivande på sin hemsida:
Den 16 februari 2024 i fångläger nummer 3 mådde fången Navalnyj A. A. inte bra efter en promenad och förlorade medvetandet nästan omedelbart.
Anstaltens medicinska personal anlände till platsen utan dröjsmål och man kallade på ambulans.Nödvändiga upplivsningsåtgärder vidtogs men utan resultat. Ambulansläkarna konstaterade fångens död.
Anledningen till dödsfallet utreds.
УФСИН России
Någon säker och tillförlitlig information om när och hur Aleksej Navalnyj i verkligheten dog får vi sannolikt aldrig. De officiella nyhetsbyråerna TASS och RIAN meddelade först att dödsdagen var den 15 februari, men ändrade detta nästan omedelbart till den 16 februari. Ingen förklaring till ändringen har getts. Senare har det framkommit att Navalnyj precis innan han dog klagade på kraftiga smärtör i magen.
Redan den 16 spred ryska officiella massmedier ett påstående om att Navalnyj skulle ha dött i tromboembolism, en blodpropp som blockerade ett blodkärl. Experter ser detta som osannolikt och undrar hur den påstådda dödsorsaken ens kunde ha konstaterats så snabbt. När Navalnyjs mor anländer till fånglägret nästa dag meddelas hon att Navalnyj drabbats av ”plötsliga dödssyndromet”, en diagnos som officiellt inte existerar. Enligt dödsattesten avled han av ”naturliga anledningar”.
Den mest naturliga anledningen i detta fall sitter i Kreml. Under många år har Vladimir Putin velat tysta Navalnyj. Det var därför han förgiftades sommaren 2020. Det var därför han i januari 2021 låstes in direkt när han återvände till Ryssland. Eftersom han inte heller i fängelse slutade att kritisera Putins styre, låstes han gång efter gång in i isoleringscell. Hans kontakter med yttervärlden reducerades till ett minimum. Tre av hans advokater greps och åtalades för ”deltagande i en extremistorganisations verksamhet”. Till slut flyttades han till extrem periferi, fånglägret i Charp, där han dog i februari 2024.
Dödades Aleksej Navalnyj med flit? Det är fullt möjligt. Säkert är att man ville tysta honom. Efter döden är han tyst, och hans död var också ett hot riktat till andra politiska fångar som inte tystnat. I första hand till Ilja Jasjin och Vladimir Kara-Murza.
Precis som Aleksej Navalnyj hade även Jasjin och Kara-Murza möjligheten att undvika fängelse genom att lämna Ryssland. Varför stannade de?
Efter sin vän Aleksej Navalnyjs död förklarade Ilja Jasjin i mars 2024 i en intervju med den tyska tidningen Bild:
Någon organiserad politisk opposition i ordets egentliga mening finns det inte längre i Ryssland. Regimens motståndare befinner sig antingen bakom galler eller utanför landet, precis som det var i Sovjetunionen. Detta betyder naturligtvis inte att alla ryssar stödjer makthavarna, men det är få som är beredda att gå i fängelse för sina tankar.
Oppositionen har i dagens Ryssland, precis som i Sovjetunionen, ersatts av de oliktänkande som håller fast vid sina principer och vägrar att tiga. Även i fängelse är de de friaste människorna i Ryssland, och det är därför makthavarna är rädda för dem. Ilja Jasjin själv tror att det var därför Aleksej Navalnyj dödades:
Säkerhetstjänsterna hade utan tvekan planerat mordet på Aleksej mycket noga, och tidpunkten före valet var noga valt. Med den här demonstrativa hämnden ville Kreml visa, att Putin kommer att sitta vid makten så länge han lever.
Putin har tuktat feltänkare sedan han kom till makten vid millennieskiftet, men särskilt efter de stora demokratidemonstrationerna åren 2011–2012. Steg för steg har gränserna för det tillåtna blivit snävare. På tv försvann kritiken av makthavare redan 2001, när den populära tv-kanalen NTV övertogs av staten. Den övriga pressen började strypas på allvar efter annekteringen av Krim 2014 och inledningen av kriget i Donbass. Oppositionspolitikern Boris Nemtsov mördades 2015.
Den sista etappen på resan mot full diktatur inleddes 2020. I mars klubbades grundlagsändringar som Putin dikterat, där den viktigaste konsekvensen inte stod skriven i paragraferna: Putin skulle sitta kvar åtminstone till 2036. Fem månader senare förgiftades Aleksej Navalnyj.
Vladimir Putin har sin bakgrund i den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB och har aldrig trott på demokrati eller det fria ordet. Under tiden han tillbringade i isolering under pandemin blev han allt mer övertygad om att väst under USA:s ledning vill förinta Ryssland. Alltså är all sorts oppositionell verksamhet i Ryssland naturligtvis bara en västlig konspiration. I samma konspiration ingår så klart även Ukrainas vilja att själv bestämma över landets framtid. Många tror att Putin redan tidigt på våren 2021 hade bestämt sig för att disciplinera Ukraina med vapenmakt.
Vladimir Putin har själv isolerat sig från omvärlden. Han använder inte internet. Han litar bara på sina gamla kompisar och den information som förmedlas av hans egna underrättelsetjänster, information som under resans gång i de officiella kanalerna har filtrerats så att den lämpar sig för hans ögon. Ingen vill förmedla obekväm information till Putin, därför trodde han att Kiev skulle falla på några veckor och att ukrainarna skulle ta emot befriarna med blommor i handen. Något Ukraina existerar överhuvudtaget inte i hans huvud, för ukrainarna och ryssarna är ett och samma folk.
Putin har isolerat även Aleksej Navalnyj från omvärlden. I fängelset finns naturligtvis ingen internetuppkoppling, och gång efter annan stängs Navalnyj in i en straffcell. Ändå verkar Navalnyj vara mer uppdaterad än Putin när det gäller världshändelser. På årsdagen av Navalnyjs återkomst till Ryssland i januari 2022 publicerar tidskriften Time en stor interjvu med Navalnyj. Som sin viktigaste målsättning ser han fria val i Ryssland. Samma dag publicerar Navalnyjs konton i sociala medier hans meddelande från fängelset:
Ett par dagar senare berättar Navalnyj, att han nu måste klä av sig naken två gånger för att få tala med sina advokater. Ändå lyckas han få ut sina meddelanden från fängelset. Hur det går till rent praktiskt avslöjas aldrig, men troligen dikterar han till advokaterna.
Fängelsecensuren skärps stegvis, men Navalnyj fortsätter sin omfattande brevväxling med sina kända och okända anhängare. Många av breven handlar om litteratur. Navalnyj vill ha rekommendationer om böcker som han borde läsa och rekommenderar sedan själv de bästa för sina följare. Han läser Tjechovs noveller ingående, men inte skådespelen, för sidor har rivits ur böckerna i fängelsbiblioteket. Han prenumererar på tidningar till fängelset och har mer böcker än han klarar av att bära när han flyttas mellan fängelserna. En del böcker skänker han till fängelsebiblioteket. De flesta böckerna bevaras dock i fängelsets magasin. I cellen får man bara ha ett fåtal böcker åt gången, i straffcellen en enda.
Genom fängelseradion hör Navalnyj regelbundet officiella nyhetssändnignar. Dessutom omskolas fångarna ständigt med hjälp av tv-propaganda som man måste titta på, oavsett om man vill eller inte. Därför ser Navalnyj även inslaget från ryska säkerhetsrådets möte i februari 2022, när Putin läxar upp sina underlydande som elever som glömt sin hemläxa. Det är ett par dagar kvar tills kriget börjar, men Navalnyj kan redan slå fast att allt kommer att gå åt skogen.
I går tittade jag på säkerhetsrådets möte, den där samlingen av tjuvar och dementa gubbar. De försöker inte ens att hitta på ett på något sätt trovärdigt casus belli. Alla vill de bara en sak: att vända bort det ryska folkets uppmärksamhet från reella problem – ekonomins utveckling, de växande priserna, den rådande laglösheten – och kanalisera den i imperiehysteri.
Byt ut ordet ”Ukraina” i hans tal mot ”Kazakstan”, ”Belarus”, ”de baltiska länderna”, ”Azerbajdzjan”, ”Uzbekistan” och så vidare, inklusive till och med ”Finland”. Och fundera på vart den demente gubbens geopolitiska tankar kan galoppera. Allt detta slutade riktigt dåligt för alla inblandade 1979. Det kommer att sluta dåligt även denna gång. Afganistan förstördes, men även Sovjetunionen sårades dödligt.
Putin och hans dementa tjuvar i säkerhetsrådet och Enade Ryssland är Rysslands fiender. Det är de som hotar Ryssland, inte Ukraina och inte väst. Putin dödar och vill döda fler. Det är Kreml som gör er fattigare, inte Washington.
Ett par dagar senare, när kriget inleds, är Navalnyj återigen inför rätta. Han ska tilldelas fler år i fängelse och tiden för rättegången är vald med tanke på att ingen ska lägga märke till den. För vem ska bry sig om en rysk oppositionsledares öde, när världens största kärnvapenmakt precis har inlett ett angreppskrig mitt i Europa?
Det är därför inte mågna som hör Aleksej Navalnyjs tal i rätten den 24 februari 2022, då han kräver att kriget omedelbart ska avslutas. För att göra det mer komplicerat att följa rättegången hålls den dessutom inte i Moskva, utan i fånglägret i Pokrov, där en tillfällig rättssal har byggts upp.
Journalisterna kan följa händelserna enbart på en tv-skärm som satts upp utanför rättssalen, och när Navalnyj under rättegången vågar sig på att kalla kriget för krig och dessutom uppmanar ryssarna att demonstrera mot det, blir det problem med ljudet. Åklagaren hävdar att Navalnyj förskingrat pengar som skänkts till hans egen antikorruptionsfond och kräver att han döms till 13 år i fängelse. Navalnyj svarar:
När kriget har pågått i en månad och de ukrainska styrkorna börjar trycka tillbaka angriparna från utkanten av Kiev döms Aleksej Navalnyj till nio år i fängelse, med ännu strängare regim än tidigare. En vecka senare får han i tv-nyheterna höra att Ryssland begärt att FN:s säkerhetsråd sammankallas för att utreda händelserna i Butja. Enligt nyheterna har ukrainska nazister iscensatt ett blodbad där för att kunna lägga skulden på de ryska trupperna.
Av detta förstår Navalnyj naturligtvis vad som hänt i verkligheten. Ytterligare ett par veckor senare har han dessutom hunnit se bilder från Butja. På en av bilderna ligger ett pass bredvid en dödad man. Mannen heter Navalnyj. Ilja Navalnyj.
Aleksej Navalnyj förmodar att ”Putins bödlar” dödat en oskyldig 60-årig man bara för hans namn, och att det är därför passet lämnats bredvid honom på marken.
De hoppades väl att vi var släkt. Jag vet inte om han var min släkting. Han kom från samma by som min far. Så att visst kan han vara en släkting, men det är många andra i den byn som också heter Navalnyj.
För att få slut på det här kriget och för att avsätta Putin är det allas skyldighet att göra något, hur litet det än är. Protestera var och när ni kan. Agitera som ni kan, vem ni kan. Det värsta är att inte göra något. Just nu leder det till döden.
I slutet av maj har kriget pågått i hundra dagar, över sex miljoner ukrainare är flyktingar utanför landet och Ryssland har efter långa och blodiga strider precis intagit industristaden Sievierodonetsk i Donetsk län. Navalnyj anklagas återigen för ett nytt brott och denna gång riskerar han 15 år i fängelse. Han fortsätter att skämta på Instagram:
Jag lever som Putin och Medvedev.
Putins ministrar får sitta i väntrummet i 6 timmar, och också för att få träffa mig måste advokaterna vänta i 5–6 timmar. I min barack finns en högtalare som skränar låtar som Länge leve arbete i FSB:s tjänst, och så är det säkert hos Putin också.
I mitten av juni, samtidigt som Emmanuel Macron, Olaf Scholz och Mario Draghi besöker Kiev för att träffa Volodymyr Zelenskyj och se förstörelsen efter den ryska ockupationen i förstaden Irpin, förflyttas Navalnyj till ett fångläger med hårdare regim i Melechovo. Där grundar han fångarnas fackförening, fast förutom honom själv är det ingen annan som vågar gå med.
I fängelset har Navalnyj fått lära sig sömnad och nu sitter han långa dagar vid en symaskin. Navalnyjs nya fackförbund ställer krav utifrån arbetsmiljöbestämmelserna och begär att de låga pallarna vid symaskinerna byts ut med justerbara arbetsstolar med ryggstöd, som regelverket stipulerar. Pallarna byts till slut ut, men Navalnyj hinner knappt njuta av ryggstödet eftersom han återigen skickas till straffcell.
Cellen är en liten betonglåda där luften står still. Väckningen är klockan fem på morgonen. Vakterna tar madrassen och kudden, metallbritsen viks upp och fästs vid väggen. I cellen finns ett bord, en bänk, en tvättho, ett avloppshål i golvet och två övervakningskameror. Besök är förbjudna, brev är förbjudna, paket är förbjudna. De enda föremålen som Navalnyj får ta med sig till cellen är en mugg och en bok. Tallriken och skeden får han när det är dags för mat, penna och papper får han under en timme och en kvart per dygn, berättar han i ett meddelande som hans advokat troligen hjälpt honom att få ut:
Men det gör inget, här sitter jag. Jag är varken den första eller den sista. Man måste betala för sanning och självständighet, och jag betalar priset. Och jag har det inte värre än många andra, här faller i alla fall inga bomber.
Fängelseledningen gillar inte Navalnyjs kommunikation med yttervärlden. Hans kontakter med advokaterna försvåras ständigt och han får sitta i straffcellen allt oftare. Han får en sinnessjuk cellkamrat som skriker utan uppehåll, sedan en annan som luktar förfärligt och som Navalnyj försöker tvinga att tvätta sig.
När kriget har pågått i ett år publicerar Navalnyj sitt politiska program. Där kräver han än en gång att kriget avslutas och att Ukraina återfår sitt territorium inom de internationellt erkända gränserna från 1991. De gränserna har ju även Ryssland tidigare erkänt. Även Krim ska alltså återlämnas till Ukraina, och Ryssland ska betala reparationer, menar Navalnyj.
I juni 2023 förmedlar fängelseradion inte längre ens de officiella nyhetssändningarna till Navalnyjs cell. De skulle ju kunna innehålla information om det som händer ute i världen. I stället får Navalnyj dagligen lyssna på Putins tal som hölls ett halvår tidigare. Om Jevgenij Prigozjins midsommarmyteri och marsch mot Moskva får han därför höra först flera dagar senare från sina egna advokater, när han återigen står inför rätta.
Den nya domen förkunnas i början av augusti. Denna gång döms Navalnyj till 19 år i fängelse för ”extremism”. Men siffran har ingen betydelse, säger han.
Jag förstår utmärkt att jag, precis som andra politiska fångar, sitter av en livstidsdom. Hur lång den blir beror på längden av min livstid, eller denna regims livstid. Siffran i domen är inte där för min skull. Den är för er. Det är er, inte mig, de vill skrämma och ta bort er vilja till motstånd. De försöker tvinga er att utan motstånd överlämna Ryssland till bandet av förrädare, tjuvar och oduglingar som roffat åt sig makten. Putin får inte lyckas. Förlora inte viljan till motstånd.
I början av december 2023 försvinner Aleksej Navalnyj från fånglägret i Melechovo. På tre veckor hörs inget från honom. På juldagen, som i Ryssland är en vanligt måndag, hittar hans advokater till slut honom i fånglägret i Charp i Jamalo-Nenetsien. Nästa dag publiceras ett meddelande från Navalnyj på sociala medier. Han verkar vara vid gott mod som vanligt:
Än så länge kan jag inte underhålla er med berättelser om det exotiska vid polcirkeln, eftersom jag inte har sett något annat än cellen. Från fönstret ser man bara ett plank som står precis intill.
Och så fick jag gå på promenad. Promenadgården är cellen intill, fast lite större, och det ligger snö på golvet. Och så har jag sett vakterna, de är inte som i centrala Ryssland, utan som i filmerna – med automatvapen, tjocka skinnvantar och filtstövlar. Och med precis sådana snälla och rara schäferhundar.
Några dagar senare, när de flesta ryssar redan börja inleda sin långa ledighet kring nyårshelgen, döms Ksenia Fadejeva – den tidigare chefen för Navalnyjs stab i Tomsk – till 9 år i fängelse för ”extremism”. Navalnyj sitter återigen i straffcell och kan kommentera domen först ett par veckor senare.
Alla väntade sig en så mild dom som var möjlig. För vad skulle kunna vara lagligare, rättare och mer begripligt än att kandidera i val och bli fullmäktigeledamot i sin egen stad? Hur kan det vara extremism? Men i Putins och Enade Rysslands ögon gjorde Ksenia Fadejeva det värsta möjliga – hon besegrade dem i val.
Den 14 februari 2024 publiceras Aleksej Navalnyjs sista meddelande på Instagram. Det är skrivet till hans fru Julia:
Citatet är från den sovjetiska schlagern Nadezjda, ”hoppet”.
Två dagar senare meddelas det att Navalnyj dött. Julia lovar att fortsätta hans arbete. När Aleksej Navalnyj begravs på Borisovbegravningsplatsen i Moskva den 1 mars köar tiotusentals ryssar för att lägga blommor på hans grav.
Ett par veckor senare förlänger Vladimir Putin sitt styre med ytterligare sex år i ett låtsasval där hans verkliga motståndare inte tillåts delta. Navalnyjs anhängare i Ryssland och i utlandet demonstrerar genom att köa utanför röstlokalerna klockan 12 på dagen. På många håll blir köerna långa, men det påverkar inte valresultatet som blir 87 procent för Putin. Rekordsiffran är så hög att knappt ens hans anhängare kan ta den på allvar.
På valnatten kommenterar Putin för första gången Navalnyjs död. När han svarar på en fråga från en amerikansk tv-kanal bekräftar han uppgifterna om att Navalnyj skulle ingått i ett fångutbyte med väst.
– Vad gäller herr Navalnyj… Ja, han avled, det är alltid en sorglig händelse. Men det har förekommit hos oss även tidigare att människor har avlidit i fängelse. Har inte sådant hänt i USA? Visst, många gånger.
Hade Putin verkligen tänkt släppa Navalnyj? Eller beslutade han tvärtom att döda honom för att slippa byta ut honom? Med säkerhet kan vi nog aldrig få veta det, men Navalnyjs närmaste kolleger är övertygade om att han mördades.
Vad var det Navalnyj uppnådde genom att återvända till Ryssland? Varför stannade han inte i säkerhet i utlandet efter förgiftningen?
Själv tyckte han att hela frågan var meningslös. Som rysk politiker hade han inget alternativ. Så här skrev han en månad före sin död, på den tredje årsdagen av sin hemkomst till Ryssland.
Jag har mitt land och mina övertygelser. Och jag vill varken ge upp landet eller övertygelserna. Jag kan inte svika någotdera. Om dina övertygelser är värda något måste du vara beredd att stå för dem. Och offra något, om det behövs. Är du inte beredd så har du inga övertygelser. Du bara inbillar dig att de finns. Men det är inga övertygelser eller principer, bara tankar i huvudet.
Köp boken med de övriga kapitlen: Putins värsta fiende
Läs också: Navalnyj mellan första och andra döden