En ung man i Kiev går in i en jourbutik för att köpa en flaska vatten. Precis när han kommer in låser expediten dörren bakom honom och hänger upp en stängt-skylt i rutan. Anledningen är tre män med pärmar under armen som dykt upp femtio meter från butiken.
”Jag fick stanna i butiken och dricka kaffe i en halvtimme, för vad skulle man göra annars, gå ut precis framför näsan på dem? Och expediten var ju uppskrämd.”
När en bekant i Kiev skrev detta på nätet häromdagen hade jag först svårt att förstå vad det handlade om. Varför var expediten rädd för tre män med pärmar? Men för en ukrainare var det uppenbart.
”Det var en manlig expedit, och som jag uppfattade det ville han verkligen undvika kontakt med militären”, förklarar min bekant, som inte heller själv hade något emot att hålla sig undan. Det fanns en uppenbar risk att få en inkallelseorder i handen.
När kriget började i februari 2022 ringlade köerna långa utanför militärens rekryteringskontor runt om i Ukraina. En stor del av dem som frivilligt anmält sig till landets försvar tjänstgör fortfarande. Andra har stupat.
Militärledningen vill mobilisera ytterligare en halv miljon ukrainare, berättade president Volodymyr Zelenskyj i slutet av december. Vad han själv vill sade han inte – vem som ska skickas till fronten är en het politisk potatis som alla gärna skickar vidare till någon annan.
Var är rättvisan? frågar anhöriga till män som sedan snart två år riskerar sina liv i det militära, medan andra fortsätter att leva sina liv nästan som det var före kriget. En del av dem som skulle kallats in mutar sig fria eller skaffar falska läkarintyg.
I augusti sparkade Zelenskyj alla chefer för militärens regionala rekryteringskontor efter att det avslöjats att chefen i Odessa under kriget blivit så rik att hans familj kunnat köpa en lyxvilla och en kontorslokal i Marbella i Spanien samt flera dyra bilar. De sparkade cheferna ersattes av veteraner som själva redan tjänstgjort vid fronten.
Det var ett typiskt populistiskt beslut av Zelenskyj – populärt, men knappast något som kunde lösa de underliggande strukturella problemen. Rekryteringsprocessen framstår ofta som slumpartad och orättvis. Många som vill undvika att tjänstgöra i militären hävdar att de har moralisk rätt att hålla sig undan, eftersom det förekommer korruption och missförhållanden inom militären.
Men hur ska rekryteringen till Ukrainas försvar då gå till? Och hur ska den heta potatisen kunna hanteras så att ingen politisk kraft får skulden för det impopulära beslutet att tvinga ut fler män i krig? Dragkampen har pågått i månader, och på juldagen lade regeringen till slut fram ett nytt lagförslag.
Åldersgränsen för mobilisering till försvaret ska sänkas från 27 till 25 år och det ska bli svårare att få frisedel med hänvisning till hälsoproblem. Alla män under 60 år ska registrera sig hos militären, även de ukrainska medborgare som bor utomlands. Inkallelseorder ska framöver kunna överlämnas elektroniskt, och den som håller sig undan begränsas i sina rättigheter – bland annat blir det omöjligt att ta körkort eller få banklån.
Men lagförslaget är lika orättvist som nuvarande praxis, hävdar många. De som redan tjänstgjort länge får inget besked om när de får komma hem, och de som kallas in garanteras inte tillräcklig utbildning innan de skickas till fronten, anser kritikerna.
Oppositionspartier har lagt egna, alternativa lagförslag som de menar är mer rättvisa. Presidentens parti, Folkets tjänare, har egen majoritet i parlamentet – men ledamöterna vill inte ta på sig ansvaret för att klubba igenom det kritiserade förslaget.
Efter överläggningar i ett slutet sammanträde med överbefälhavaren Valerij Zaluzjnyj och försvarsminister Rustem Umjerov beslutade en parlamentarisk kommission i stället på torsdagseftermiddagen att skicka tillbaka lagförslaget till regeringen för omarbetning.
Gruppledaren för Zelenskyjs parti, David Arachamija, förklarade att politikerna ”förstår militärledningens behov” men att det fanns klara brister som behöver åtgärdas i lagförslaget.
”Detta förklarade vi öppet för militärledningen”, skriver han på sociala medier.
Det är tydligt att han försöker lägga den heta potatisen på militärens tallrik. Det vanliga politiska spelet är i gång igen i Ukraina, trots kriget.
Men oavsett vilka ändringar regeringen nu gör i lagförslaget och när det till slut klubbas i parlamentet måste Ukraina snabbt få nya krafter till fronten. Fienden bryr sig inte om den demokratiska processen.
