Detta är ett utdrag ur boken Putins värsta fiende.
Tomsk, 2 900 km öster om Moskva, den 20 augusti 2020
Denna dag ska Aleksej Navalnyj mördas. Den ryska säkerhetstjänstens giftexperter har redan i hemlighet tagit sig in på rum 239 i det fyrstjärniga hotellet Xander på Krylovgatan i centrala Tomsk i Sibirien. De har applicerat det kemiska stridsmedlet novitjok på ett ställe som bara han kommer att beröra.
Tidsskillnaden är fyra timmar. I huvudstaden är klockan bara halv två på natten när Aleksej Navalnyj stiger upp ur hotellsängen i Tomsk. Det ska bli en lång dag, men Vladimir Putins värsta fiende är på gott humör. Han ser fram emot några lugna timmar på flyget, där ingen kan störa honom. I Moskva ska hans fru Julia möta honom på flygplatsen. Sedan ska han till kontoret och vara med i en direktsändning på sin egen Youtubekanal, precis som alltid på torsdagar.
Det finns ingen tid för frukost på hotellet. Navalnyj tar en snabb dusch i hotellrummet och klär på sig. I dag tar han på sig ett par blå boxershorts som snart ska bli världsberömda. Det räcker med en kortärmad tröja och fleecebyxor, det är augusti och riktigt varmt även här i Sibirien.
Strax efter klockan sex träffar han sina följeslagare i hotellets lobby: pressekreteraren Kira Jarmysj och assistenten Ilja Pachomov. Pachomov har precis beställt en taxi med en av de appar han brukar använda. Säkerhetstjänsten FSB övervakar Aleksej Navalnyj, även under detta besök i Tomsk, men när man beställer taxin i sista stund är det svårare för säkerhetstjänsten att påverka vilken bil som får körningen.
Navalnyj sätter sig bredvid föraren, medhjälparna tar baksätet. Flygplatsen ligger två mil sydost om den med ryska mått inte särskilt stora staden. Tomsk har drygt en halv miljon invånare. Här finns en av Navalnyjs sammanlagt 39 lokala kampanjstaber. Han har varit på besök för att spela in en valfilm inför lokalvalet. Filmen ska avslöja hur Putinpartiet Enade Rysslands representanter i Tomsks stadsfullmäktige använder sin position för att roffa åt sig pengar.
Det tar en halvtimme att köra till flygplatsen. Incheckningen är redan avklarad på nätet och det resvana sällskapet har bara handbagage. De kan ställa sig direkt i kön till säkerhetskontrollen, men kön är lång. Navalnyj blir igenkänd av någon som vill ta en selfie med honom. Så brukar det vara när han reser – nästan alltid är det någon som vill växla några ord eller ta en bild. Framför allt är det den yngre generationen som känner igen honom, de som får sina nyheter på nätet. I statstelevisionen kan man aldrig se Putins värsta fiende – förutom när han ställs inför domstol och pekas ut som brottsling.
De som kommer fram gör det oftast för att visa sitt stöd, men han har också blivit angripen. Två gånger har han fått grön, frätande antiseptisk vätska kastad i ansiktet. Första gången skojade han bort det hela, men andra gången, den 27 april 2017, skadades hornhinnan i hans högra öga och han behövde en operation för att återställa synen. Angriparna tillhörde den Kremlnära rysknationalistiska rörelsen SERB.
Men denna gång är det lugnt. Sällskapet sätter sig i det lilla kaféet bakom säkerhetskontrollen. En kopp te får räcka som frukost. Någon knäpper en mobilbild på kändissällskapet. Aleksej Navalnyj passar på att köpa sibiriskt godis i en kiosk. I kön till utgången känner Ilja Agejev från Kazan igen honom och frågar om även han får ta en selfie.
– Självklart, svarar Navalnyj, och ler in i mobilen.
Agejev lägger ut bilden på nätet. I bussen till flygplanet är det ytterligare några personer som vill ta selfies med Navalnyj.
Avgångstiden för flyg 2614 från Tomsk till Moskva är 07.55 lokal tid och flygtiden i vanliga fall fyra timmar och tjugo minuter. Navalnyjs sällskap har bokat platserna D, E och F på rad 10. De sätter sig i samma ordning som alltid: Aleksej Navalnyj längst till höger vid fönstret, pressekreteraren Kira Jarmysj i mitten och Ilja Pachomov vid gången. Jarmysj öppnar en bok, Pachomov tar fram sina hörlurar och Navalnyj öppnar sin laptop.
Först klagar han lite på att han inte har hunnit ladda ner någon ny film att titta på under flygningen, men sedan hittar han sin gamla favorit, den amerikanska tecknade serien Rick and Morty. Han blir glad när flygvärdinnan inte tvingar honom att stänga av datorn under starten. Hon tittar bara strängt på honom.
Flyget lyfter 08.01 lokal tid medan Aleksej Navalnyj tittar på sin tecknade film. Huvudpersonen Rick Sanchez är en extremt intelligent men gravt alkoholiserad vetenskapsman, som brukar åka på rymdäventyr med den 14-årige Morty. Navalnyj gillar Ricks filosofiska sentenser, exempelvis denna: ”Livet är en risk. Tar du ingen risk, då är du bara en hög molekyler som har satts ihop på ett kaotiskt sätt och som driver runt i världsalltets ström.”
Men tjugo minuter in i avsnittet tycker Aleksej Navalnyj plötsligt att filmen inte är lika rolig som vanligt. Den känns faktiskt inte rolig alls. Han kan bara tänka på att han är helt kallsvettig. Något är fel. Fast det är oklart vad – han mår dåligt på ett sätt som han inte alls känner igen. Det är inte magen, det är inte hjärtat, men något är definitivt fel.
Allt känns dimmigt. Aleksej Navalnyj lägger undan datorn, vänder sig till Kira Jarmysj och säger att han inte mår bra. Han behöver koncentrera sig på något. Kan inte Jarmysj prata med honom?
Hon börjar berätta om boken hon håller på att läsa och Aleksej Navalnyj ser ut att lyssna. Han nickar på rätt ställe och ställer frågor. Fast själv tycker han att allt bara blir dimmigare. Hennes mun rör sig, men han fattar inte längre riktigt vad hon pratar om.
Ilja Pachomov, som sitter vid gången, har tagit på sig hörlurarna med musik och slumrat sedan flyget lyfte. Han vaknar till när någon i personalen kommer förbi med dryckesvagnen. Aleksej Navalnyj tänker först ta något att dricka, det kanske hjälper. Men han ändrar sig strax och ber Ilja och Kira att släppa ut honom. Han måste till toaletten och tvätta ansiktet med kallt vatten för att se om det får honom att må lite bättre.
– Visst, säger Ilja, och stiger upp.
Toaletten är längst bak. Aleksej Navalnyj går dit utan att ta på sig skorna, stänger dörren och tvättar ansiktet. Det hjälper inte. Han tvättar ansiktet en gång till och sätter sig på toalocket för att vila en stund.
Kön utanför toaletten börjar växa. Till slut inser Navalnyj att han måste ta sig ut medan han fortfarande klarar av det. Det känns som om någon håller på att suga livet ur honom, precis som dementorerna i Harry Potter. Han känner ingen smärta, livet håller bara på att försvinna.
Han lyckas dra upp toalettdörren, ser att det står en massa missnöjda människor utanför och hinner tänka att han nog suttit där inne i minst tio minuter. Han behöver hjälp – han kommer inte att klara sig tillbaka till sin sittplats. Plötsligt hör han sig själv säga något oväntat:
– Jag har blivit förgiftad, nu dör jag.
Han hinner uppfatta att stewarden han tilltalat tittar på honom med ett ironiskt leende: är mannen från vettet? Så faller han till golvet i köksutrymmet bakom toaletterna, känner att han mycket riktigt håller på att dö, och hör någon fråga: ”Hur är det med hjärtat?”
Strax kommer det andra som vill hjälpa till.
– Hallå, håll dig vaken, är du snäll!
Det är det sista Aleksej Navalnyj hör. Sedan blir det tyst. Allt försvinner. Det gör inte ont, allt bara försvinner.
Sibirien, 2 300 km öster om Moskva, den 20 augusti 2020
Klockan 04.40 Moskvatid (07.40 Omsk, 08.40 Tomsk)
Vi befinner oss på tio kilometers höjd över tajgan i västra Sibirien, någonstans i närheten av byn Novyj Vasiugan med drygt 2 000 invånare. Byn grundades 1933 som en bosättning för förvisade. Dess ursprungliga namn var Mogilnyj Jar – Gravravinen. Efter den sovjetiska annekteringen av Baltikum och nuvarande västra Ukraina 1941, i enlighet med Molotov–Ribbentrop-pakten, tvångsförflyttades ungefär 1 500 invånare från de annekterade områdena hit. Ungefär hälften av dem dog och begravdes i byn. En av dem var den ryska emigrantpoeten Maria Karamzina, född i Sankt Petersburg i januari 1900. Hennes familj lämnade Ryssland efter revolutionen och hon hamnade i Estland. Där gifte hon sig med den före detta vita officeren och adelsmannen Vasilij Karamzin. Han greps och avrättades efter den sovjetiska inmarschen. Maria Karamzina och hennes tre barn förvisades till Novyj Vasiugan, där hon dog av svält och sjukdomar i maj 1942. Barnens öde är okänt.
Aleksej Navalnyj kan inte se byn. Hans plats vid fönstret är fortfarande tom. Det har snart gått en kvart sedan han gick i väg, och hans pressekreterare Kira Jarmysj börjar undra var han håller hus. När hon kikar bakåt ser hon att det av någon anledning är lång kö till toaletten. I högtalaren efterlyser ombordpersonalen en läkare bland passagerarna. Rösten i högtalaren är lugn, men Kira Jarmysj börjar bli orolig. När efterlysningen upprepas puttar hon på Ilja Pachomov som sitter vid gången med sina hörlurar och halvsover. Hon ber honom gå och kolla vad som händer.
När Pachomov kommer fram till toaletterna ser han att Navalnyj ligger på golvet i köksutrymmet, längst bak i flygplanet. Han verkar nätt och jämnt vara vid medvetande men kan inte tala. Han bara stönar.
Eftersom ingen läkare anmält sig börjar Ilja Pachomov gå framåt längs gången och fråga alla om det finns någon ombord med medicinsk utbildning. Ganska snart hittar han en sjuksköterska som följer med för att se om hon kan göra något. Hon lägger Aleksej Navalnyj i stabilt sidoläge på golvet, försöker väcka honom och ger honom vatten att dricka. Han sväljer några klunkar, sedan slutar han reagera. Snart meddelar ombordpersonalen att flyget ska landa på närmaste flygplats för att se till att patienten får läkarvård. Vilken flygplats är ännu oklart.
Klockan 05.25 Moskvatid (08.25 Omsk)
När beslut om nödlandning fattas har det gått drygt en timme sedan flygplanet lyfte från Tomsk. Flyget fortsätter en stund till på sin planerade rutt västerut, men vänder sedan tvärt mot sydost och miljonstaden Omsk. Klockan 8.25 lokal tid tar flygledartornet i Omsk emot en begäran om nödlandning på grund av sjukdomsfall ombord. Fem minuter senare ringer någon in ett bombhot till flygplatsen och terminalen börjar evakueras. Bombhotet stoppar dock inte nödlandningen, och klockan 9.01 lokal tid landar flyget i Omsk. Så fort flygplanet stannat kommer två läkare in och sätter dropp på Aleksej Navalnyj.
Läkarna kommer in genom den främre dörren och går igenom hela flygplanet för att komma fram. En stund senare åker en lift fram till bakdörren, en serveringsvagn som fastnat baxas ur vägen, och Aleksej Navalnyj kan lyftas ut på en bår som läkarna haft med sig. Ilja Pachomov hjälper till. En ambulans står på landningsbanan, precis intill flygplanet. Efter en stund släpps pressekreteraren Kira Jarmysj in till ambulansen som kör i väg till sjukhuset. För henne berättar läkarna att patienten har förgiftningssymtom.
Ilja Pachomov står kvar på landningsbanan med bagaget, för honom fanns det inte plats i ambulansen. Efter en stund kommer en stor buss som kör honom till terminalen. Där blir han först inte insläppt. En civilklädd vakt säger att flygplatsen är under bombhot. Personalen inne i terminalen verkar inte särskilt berörd, vilket övertygar Pachomov om att det är ett falsklarm. Till slut släpps han igenom så han kan ta en taxi till akutsjukhuset som ligger strax norr om flygplatsen.
Där tas Navalnyj in på avdelningen för toxikologi. Även på sjukhuset säger läkarna till en början att det troligen handlar om någon slags förgiftning. När Kira Jarmysj och Ilja Pachomov påpekar att det i så fall handlar om ett brott kontaktas polisen. Sedan blir poliserna på sjukhuset allt fler, och snart pratar läkarna bara med dem. Någon förundersökning om misstänkt förgiftning inleds aldrig.
* * *
Olga Kartavtseva är samordnare för Aleksej Navalnyjs kampanjstab i Omsk. När hon ser nyheten om nödlandningen i sin telefon kontaktar hon omedelbart Ilja Pachomov. Han är redan på sjukhuset och ber de lokala kollegerna att komma med kaffe. Olga Kartavtseva skickar omedelbart några medarbetare till sjukhuset för att hjälpa till, ifall det skulle behövas. Själv åker hon först och handlar frukost åt alla. Från det ögonblicket är hon eller några av hennes medarbetare med vid sjukhuset så länge Aleksej Navalnyj är kvar där.
Till en början verkar läkarna ärliga och berättar vad de kommit fram till, men snart är det locket på, säger hon. Hon är övertygad om att sjukhuspersonalen fått order från någon högt uppsatt person i Moskva.
– Det blev väldigt tydligt andra dagen, när de sade att det inte gick att flytta Aleksej, trots att det redan fanns en överenskommelse och ambulansflyget var på väg från Tyskland. De började ljuga och stänga dörrarna.
De ryska ambulansläkarna som tog emot Navalnyj på flygplatsen i Omsk hade varit helt övertygade om att han hade blivit förgiftad, och troligen gav de honom också atropin, vilket lär ha räddat hans liv. Sjukhuset i Omsk har aldrig släppt någon information om vilka läkemedel Navalnyj fick där, men blodproven som tas senare, i Berlin, visar spår av atropin – samma behandling som de tyska läkarna sedan fortsätter med när diagnosen väl har ställts.
Klockan 06.40 Moskvatid (09.40 Omsk)
I Moskva är Aleksej Navalnyjs fru Julia Navalnaja uppe tidigt – hon har lovat att hämta sin man på flygplatsen när flyget från Tomsk landar, strax efter klockan åtta Moskvatid. Därför är hennes telefon på och hon hör den ringa klockan 06.40. I luren hör hon Aleksejs pressekreterare Kira Jarmysj:
– Julia, ta det lugnt nu. Aleksej är förgiftad. Vi har landat i Omsk.
Julia Navalnaja begriper först inte riktigt vad hon har hört. Hon minns att hon säger något i stil med ”Jaha, okej” och lägger på. Sedan tänker hon ett varv till, ringer tillbaka och frågar:
– Vad var det du sa?
Hon bestämmer sig omedelbart för att åka till Omsk, trots att det ännu är oklart hur allvarligt det hela är. Hon hittar ett flyg som tycks gå om två timmar, fyller snabbt en resväska med det hon råkar hitta i garderoben och beställer en taxi. När hon senare öppnar väskan ser hon att hon slängt ner konstiga saker som hon inte har någon användning för – finkjolar och klänningar.
Biljetten köper hon i taxin. Till chauffören säger hon att hon har ett flyg om två timmar. Chauffören undrar varför hon åker med så kort varsel men lyckas med konststycket att köra till jätteflygplatsen Domodedovo söder om Moskva på en dryg halvtimme. Väl framme förstår Julia Navalnaja att hon i stressen tänkt på annat och räknat fel på tiden. Det är tre timmar kvar tills flyget går. På flygplatsen får hon en uppdatering från Omsk: Aleksej är i koma och ligger i respirator. Då börjar hon gråta.
Flyget till Omsk lyfter klockan 10.10 Moskvatid och landar i Omsk drygt tre timmar senare.
Klockan 14.30 Moskvatid (17.30 Omsk)
I Omsk vill personalen på sjukhuset först inte släppa in Julia Navalnaja till hennes man. ”Patienten har inte gett sitt tillstånd”, säger de – hur det nu skulle gå till när han är medvetslös. Passet med hennes namn räcker inte som bevis på att hon faktiskt är gift med patienten, personalen kräver ett äktenskapsbevis. Chefsläkaren kan inte ge tillåtelse för han ”sitter i möte”.
Till slut får hon ändå tillstånd att komma in till sin man. Han är medvetslös, har kramper och vrider på sig. Julia Navalnaja känner på sig att läkarna inte berättar sanningen. De verkar vara rädda och döljer något. Hon misstänker att de utsätts för påtryckningar. Lokala ministrar har tagit sig in i chefsläkarens arbetsrum, men hon förstår inte vad de gör där och varför de är där, hon vill bara tala med chefsläkaren, vilket hon till slut får.
Ivan Zjdanov, chefen för Navalnyjs antikorruptionsfond FBK, har lyckats ta sig till Omsk med samma flyg som Julia Navalnaja.
Även Aleksej Navalnyjs egen privatläkare Anastasia Vasiljeva anländer under dagen, och på kvällen träffar alla tre chefsläkaren tillsammans, men denne vill inte ge dem någon information. De får bara veta att Aleksej Navalnyj är i koma och att ingen diagnos har kunnat fastställas. Presskonferens utlovas till nästa dag klockan 10.
Till en början är det ingen som på riktigt tror att det skulle kunna handla om ett regelrätt mordförsök, säger den lokala stabschefen Olga Kartavtseva.
– Vi förstod ju att det var någon sorts förgiftning, eftersom ambulansläkarna hade sagt det direkt, och eftersom de hade fört honom till toxikologiska avdelningen. Vi tänkte att det nog var ännu en sådan liten provokation som de brukar ordna mot Aleksej, när de kastar ägg och så. Kanske hade de lagt knark i hans te, något på den nivån. Och sedan berättade ju inte läkarna något för oss, det var omöjligt att veta hur allvarligt hans tillstånd var.
19.30 Moskvatid (18.30 centraleuropeisk tid)
Under tiden har händelserna väckt uppståndelse världen över. Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Emmanuel Macron håller en gemensam presskonferens på presidentens sommarresidens Fort de Brégançon, där Merkel är på besök. Merkel säger att Tyskland är berett att ta emot Navalnyj för specialistvård om så önskas. Hon är bestört över det inträffade och begär att ryska myndigheter klargör vad som ligger bakom hans plötsliga insjuknande.
– Det som är väldigt viktigt nu är att det snabbt klargörs hur denna situation kunde uppstå. Det kommer vi att insistera på. Vad man hittills hört om omständigheterna är mycket olyckligt. Här krävs transparens, säger förbundskanslern.
Under tiden har Kremltrogna internettroll börjat sprida rykten om att Navalnyj inte alls har förgiftats, utan druckit för mycket hembränt. Kremls högljudda knähund, nationalistpolitikern Vladimir Zjirinovskij, undrar varför Tyskland och Frankrike över huvud taget ska bry sig om Aleksej Navalnyjs hälsa. Det är högst suspekt, säger han till den Kremltrogna tidningen Komsomolskaja Pravdas radiokanal, där han har ett eget program varje vecka.
– Angela Merkel kacklar något, och Macron. Hans Notre-Dame har ju brunnit ner, han kan väl syssla med det. Antalet insjuknade i coronavirus ökar hos dig, men du snackar om någon Navalnyj.
Fredagen den 21 augusti, 04.00 Moskvatid (07.00 Omsk)
Efter långa förhandlingar har läkarna på sjukhuset i Omsk gått med på att Aleksej Navalnyj kan flyttas till Tyskland, ett ambulansflyg ska snart vara på väg. Men plötsligt ändrar sig de ryska läkarna. Efter ännu ett möte säger de sig ha kommit fram till att Navalnyjs tillstånd inte alls tillåter att han förflyttas. Under tiden pågår en hemlig operation för att avlägsna alla spår av det kemiska stridsmedlet novitjok från Aleksej Navalnyjs hud och kläder. Detaljerna blir kända långt senare.
Medan FBK:s chef Ivan Zjdanov och Navalnyjs läkare Anastasia Vasiljeva är inne hos chefsläkaren Aleksandr Murachovskij för att diskutera varför Navalnyj nu plötsligt inte kan flyttas kommer det in en polis och visar Murachovskij något i sin mobiltelefon. ”Här är ämnet som har upptäckts”, säger hon. Zjdanov springer efter henne och frågar vad det är för ämne. Det kan hon inte säga, för det råder förundersökningssekretess. Men det är livsfarligt, inte bara för Aleksej utan för alla i närheten. Alla måste bära skyddsutrustning, säger polisen och försvinner.
Zjdanov går ut och berättar vad han just fått höra för de samlade journalisterna. Hela samtalet finns inspelat, Zjdanov spelade in när polisen rusade in. Han lägger ut ljudfilen på sin Telegramkanal.
Senare, när chefsläkaren Murachovskij ska berätta vilken diagnos läkarna i Omsk kommit fram till, viftar han bort uppgiften om att det hittats något farligt ämne – det hade enligt honom kommit från någon engångsmugg som Navalnyj rört vid och hade inget med någon förgiftning att göra. Men varför är han medvetslös då? Tja, säger Murachovskij, det är någon sorts problem med ämnesomsättningen och förhöjt blodsocker.
Aleksandr Murachovskij är naturligtvis medlem i maktpartiet Enade Ryssland. I november 2020, tre månader efter förgiftningen, utnämns han till lokal hälsovårdsminister i Omskdistriktet. Kanske befordras han för sina förtjänster i operationen kring Aleksej Navalnyj. Mark Mann, som är volontär vid Navalnyjs kampanjstab i Omsk, demonstrerar mot utnämningen, grips och döms till 150 000 rubel (17 000 kronor) i böter, trots att det inte krävs något tillstånd för enmansdemonstrationer.
Förutom polisen har även säkerhetstjänsten snabbt hittat till sjukhuset. Kostymklädda män flockas kring mötesbordet i Murachovskijs arbetsrum, där en av Navalnyjs medarbetare lyckas ta en bild på två av dem. Dessa kan senare identifieras som Michail Jevdokimov, chef för säkerhetstjänsten FSB:s antiterroravdelning i Omsk, samt Vjatjeslav Krjutjkov, chef för inrikesministeriets förvaltning i Omsk och poliskommissarie. Jevdokimov visar sig vara den lokala kontaktpersonen för FSB:s operation i Omsk, en operation som syftar till att städa undan spåren av det kemiska stridsmedlet.
På väggen bakom Murachovskijs skrivbord hänger en bild på president Vladimir Putin som står i ett sädesfält, tuggar på ett ax och ser fundersam ut.
09.09 Moskvatid (12.09 Omsk)
Ambulansflyget från Tyskland landar i Omsk.
Kostnaden för ambulansflyget har betalats av mångmiljonären Boris Zimin, en stor bidragsgivare till Navalnyjs verksamhet. Zimin står senare även för Navalnyjs sjukhusräkning i Tyskland. Men nu är det oklart vad läkarna på ambulansflygplanet ska göra. De skulle ha tagit emot Navalnyj på flygplatsen och omedelbart flugit tillbaka – men han hålls kvar på sjukhuset. Läkarna och piloterna kan å andra sidan inte lämna flygplatsen, eftersom de inte har ryskt visum.
Det var fullständigt kaos, säger Olga Kartavtseva.
– Ingen fattade vad som pågick. Till slut lyckades man på diplomatisk väg ordna viseringar åt de tyska läkarna, så de kunde komma till sjukhuset och se patienten. Julia sprang runt, runt i sjukhuset och letade efter dem, men hon släpptes inte nära. Säkerhetstjänsten lät ingen träffa dem. Ivan och Kira stod utanför och väntade, men när de tyska läkarna kom ut höll säkerhetstjänsten dem på avstånd medan tyskarna kördes i väg i en bil.
De ryska läkarna på sjukhuset hade helt uppenbart fått direktiv från Moskva att inte släppa Navalnyj, enligt Olga Kartavtseva:
– Till en början hade de ju betett sig helt adekvat, och vi ville också vara så korrekta som möjligt. Därför kallade vi först inte Aleksejs anhängare till sjukhuset, fast en del kom ändå. Vi rapporterade direkt om alla händelser på nätet, och när det blev klart att läkarna inte ville släppa i väg Aleksej förstod alla att de försökte dölja något. De hemlighöll diagnosen, de började bete sig konstigt, undvika frågor och tala osanning. Det var då vi uppmanade folk att komma till sjukhuset för att sätta press på dem, och det kom många. De stod där med sina plakat, och gudskelov försökte inte myndigheterna skingra demonstrationen. Så galna är de ändå inte, hela världen såg ju på, det hade varit för skamligt. Så ingen blev gripen.
16.30 Moskvatid (19.30 Omsk)
Finlands president Sauli Niinistö meddelar på Twitter att han haft ett telefonsamtal med Angela Merkel och diskuterat situationen kring Aleksej Navalnyj. En stund senare ringer han upp Vladimir Putin. I en direktsänd intervju i finsk tv nästa dag berättar Niinistö att han först kom överens med Merkel om att Navalnyj borde flyttas till Tyskland. Därefter frågade han Putin om det skulle vara möjligt. Putin svarade då att det inte fanns några ”politiska hinder” för detta, enligt Niinistö.
I Omsk har Julia Navalnaja under tiden äntligen lyckats komma i kontakt med de tyska läkarna och träffar dem på deras hotell. Läkarna berättar för henne att det går utmärkt att transportera Aleksej, de ska bara skriva ett intyg.
Hon går och sätter sig på ett trädäck i närheten. Det är en varm sommarkväll, en fredag. När hon tittar åt ena hållet ser hon floden Irtysj som flyter från nordvästra Kina och Kazakstan genom Omsk och vidare till floden Ob och ut i Norra Ishavet. När hon tittar åt andra hållet ser hon ett finklätt bröllopssällskap som sjunger sånger och gläds åt livet. Det är helt surrealistiskt, som i en film, berättar hon efteråt. Hon förstår inte vad det är som pågår.
Sjukhusledningen fortsätter att tiga som muren. Julia Navalnaja har hört att Merkel och Macron har gjort något uttalande, och hon har själv skickat och publicerat ett öppet brev till Vladimir Putin med en begäran att tillåta sjuktransporten till Tyskland. Sent på kvällen, när alla redan är övertygade om att inget mer kommer att hända denna dag, kallar sjukhusledningen plötsligt till en presskonferens.
18.30 Moskvatid (21.30 Omsk)
Presskonferensen på trappan utanför sjukhuset blir en överraskning för alla. Inte ens Julia Navalnaja hade fått besked om vad sjukhusledningen hade beslutat, hon hade bara fått veta att det skulle hållas en presskonferens, berättar Olga Kartavtseva.
– På morgonen hade de sagt att han inte kunde flyttas, hela dagen var det pappersexercis med allt möjligt, för att överhuvudtaget få ut de tyska läkarna från flygplatsen. Ingen fattade vad som pågick och vad det hela skulle sluta med. Alla hade åkt hem eller till sina hotell, vi hade fått besked om att inget mer skulle hända den dagen. Så plötsligt får vi veta att det skulle vara en presskonferens, det var något viktigt som skulle meddelas. De samlade alla där vid entrén till sjukhuset och sade att det nu var möjligt att transportera honom.
Enligt en sjukhuskälla, som nyhetsbyrån Reuters talat med, kom beslutet att tillåta sjuktransporten från högsta ort: ”Vi satt där på kontoret när det kom ett samtal från Kreml, de sade att vi skulle släppa i väg patienten… och vi började arbeta. Alla kunde andas ut.”
Det kanske inte var direkt från Kreml klartecknet kom. Det har senare visat sig att säkerhetstjänsten FSB:s giftexpert Vasilij Kalasjnikov brådskande tog sig till Omsk den 21 augusti. Syftet med resan kan ha varit att säkerställa att inga spår av giftet längre kunde finnas i Navalnyjs blod.
Det avgörande beslutet att låta Navalnyj åka fattades i alla fall av Vladimir Putin – det sade han själv senare under sin presskonferens den 17 december 2020, samtidigt som han skrattande medgav att rysk säkerhetstjänst skuggat Navalnyj, eftersom denne ”samarbetar med USA:s säkerhetstjänst”:
– Då måste så klart säkerhetstjänsterna hålla koll på honom. Men det betyder inte alls att man behöver förgifta honom. Vem bryr sig om honom? (Skrattar.) Förstår ni? Hade man velat så hade man väl slutfört det hela. Men när hans fru vände sig till mig gav jag order om att släppa ut honom till Tyskland för vård, i samma sekund.
* * *
Den 22 augusti 2020, 04.59 Moskvatid (07.59 Omsk)
Ambulansflyget med Aleksej Navalnyj och Julia Navalnaja ombord lyfter från Omsk. Knappt fem timmar senare landar flyget på den militära delen av flygplatsen Schönefeld i Berlin. Aleksej Navalnyj får personskydd i egenskap av ”kanslerns personliga gäst”, och hans ambulans följs av en motorcykelkortege till universitetssjukhuset Charité.
Vid ankomst till Berlin, två dygn efter de första symtomen, är Navalnyj i djup koma. Pulsen sjunker snart till 33 slag i minuten och kroppstemperaturen till 33,5 grader medan han fortsätter att svettas. Pupillerna har krympt och reagerar inte på ljus, reflexerna är svaga. Laboratorieresultaten visar tydliga tecken på förgiftning med ett ämne som stör en särskild signalsubstans, kolinesteras.
Allt tyder på att han förgiftats med nervgiftet novitjok.
Det ryska ordet betyder ”nykomling”. En grupp nervgifter som fått detta namn började utvecklades i Sovjetunionen på 1970-talet. Målet var att ämnet skulle vara svårt att upptäcka och säkert att hantera och kringgå reglerna för konventionen om kemiska stridsmedel. Kemisterna Vil Mirzajanov och Lev Fjodorov, som båda arbetat med utveckling av kemiska vapen, avslöjade 1992 i en tidningsartikel att det ryska försvaret fortsatt utveckla och testa denna typ av substanser även efter Sovjetunionens fall.
Vissa varianter av novitjok är flytande – exempelvis den som användes mot den avhoppade ryska spionen Sergej Skripal i Storbritannien – medan andra uppges förekomma i fast form och då kan spridas i form av ett fint pulver. Åtminstone en del av varianterna är så kallade binära kemiska vapen: giftet består av två skilda ämnen som var för sig är relativt ofarliga och därmed lättare att hantera, transportera och lagra.
Novitjok fungerar på liknande sätt som andra nervgifter, genom att störa signalsubstanser till musklerna. Detta kan leda till kraftig svettning, hallucinationer, ångest, andnöd, krampanfall, förlust av medvetande, låg puls, lågt blodtryck och till slut död genom kvävning eller hjärtstopp. Symtomen liknar det Aleksej Navalnyj upplevde innan han förlorade medvetandet – och stämmer överens med det tyska läkare kunde observera, när de ett drygt dygn senare fick komma till patienten. Navalnyj hade då låg puls (44 slag i minuten), låg kroppstemperatur (34,4 grader) och vidgade pupiller som inte reagerade på ljus. Nästa dag hade pupillerna krympt och pulsen höjts något, möjligen som en följd av medicineringen på det ryska sjukhuset. De ryska läkarna berättade dock aldrig vilka läkemedel som använts.
Detta är ett utdrag ur boken Putins värsta fiende.
Beställ: Adlibris, Bokus, Bokon (e-bok), Adlibris (e-bok)
