”Vem bryr sig om honom? Om man hade velat så hade man slutfört jobbet.”
Så svarade Vladimir Putin på en fråga om mordförsöket på Aleksej Navalnyj för drygt tre år sedan.
Nu är jobbet slutfört.
Den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj var inget helgon, men han var Putins farligaste motståndare – en ung, karismatisk, vältalig, intelligent och rolig politiker som ville se ett demokratiskt och fritt Ryssland växa upp.
Han var allt som Vladimir Putin inte är, och han gav allt för att förverkliga sin dröm. Trots den ryska maktapparatens stegvis ökande motstånd uppnådde han också mycket.
Han var en av ledarna under de stora demokratidemonstrationerna i Ryssland 2011–2012. När myndigheterna tillät honom att ställa upp i borgmästarvalet i Moskva 2013 för att bevisa att han inte hade något stöd fick han 27 procent av rösterna, trots att hans kampanj på alla sätt motarbetades av myndigheterna.
Efter det tilläts han aldrig mer ställa upp i något val.
Ändå lyckades han bygga upp en landsomfattande politisk rörelse som kämpade för demokrati och mot korruption, tills de ryska myndigheterna våren 2021 stämplade Navalnyjs antikorruptionsfond FBK och hans kampanjstaber som ”extremistiska organisationer”.
I praktiken innebar det att organiserad oppositionell verksamhet jämställdes med terrorism. Flera ledande personer i Navalnyjs organisation har efter det dömts till mångåriga fängelsestraff för ”extremism”.
Aleksej Navalnyj själv skulle ha dött redan den 20 augusti 2020. Han var på kampanjresa i Sibirien när den ryska säkerhetstjänstens agenter tog sig in i hans hotellrum och hällde nervgiftet novitjok i hans kalsonger.
På flyget tillbaka hem till Moskva förlorade Aleksej Navalnyj medvetandet. Han skulle troligtvis ha dött om inte piloterna hade nödlandat på närmaste flygplats, där Navalnyj omedelbart fick adekvat vård av ambulansläkaren. Det hade säkerhetstjänsten inte räknat med.
Den stora internationella uppmärksamheten gjorde att Navalnyj tilläts lämna landet för vård i Tyskland, där han återfick medvetandet, långsamt återhämtade sig – och själv ringde upp sina tilltänkta mördare.
I december 2020 publicerades det sensationella telefonsamtalet, där Navalnyj lurar byxorna av säkerhetstjänsten FSB:s giftexpert Konstantin Kudrjavtsev. FSB-mannen tror sig prata med en stressad mellanchef som ska sammanställa en rapport om varför mordförsöket inte lyckades och avslöjar flera nya detaljer. Bland annat att giftet hade placerats på insidan av Navalnyjs blå boxershorts.
Avslöjandet var dock inte Navalnyjs värsta brott mot systemet. Brottet som inte kunde förlåtas var att han vägrade dö när det var beslutat att han skulle dö.
Sedan vägrade han att tystna. Han vägrade att hålla sig undan i den relativa säkerheten i Tyskland.
Det var därför han omedelbart greps när han återvände till Ryssland i januari 2021, och sedan dömdes till sammanlagt 19 år i högsäkerhetsfängelse.
Inte ens i fängelse tystnade Navalnyj. Med jämna mellanrum lyckades hans försvarsadvokater få ut budskap som vittnade om att han höll humöret uppe och hade koll på händelser i omvärlden.
Förhållandena i den isolerade straffkolonin i byn Charp, sex mil norr om polcirkeln och 200 mil nordost om Moskva, var förskräckliga. Navalnyj tuktades regelbundet med isolering i straffcell för påhittade förseelser mot fängelsereglementet.
Den 16 februari meddelade fängelsemyndigheterna att Aleksej Navalnyj plötsligt hade avlidit efter en bevakad promenad på en rastgård. Sanningen om vad han dog av lär vi aldrig få reda på.
Redan vid domen 2021 var det uppenbart att straffet var på livstid. Hans familj, vänner och anhängare hoppades bara att det var Vladimir Putins livstid, inte Navalnyjs.
I ”framtidens härliga Ryssland”, som Aleksej Navalnyj brukade prata om, skulle demokrati råda. Den oskyldigt dömde oppositionsledaren skulle släppas fri och äntligen tillåtas delta i ett demokratiskt presidentval.
Nu blir det inte så.
