Det pågår inget krig mellan Ryssland och Ukraina. Inte nu heller. Det är den officiella sanningen från Putin. Men när vanliga ryssar för första gången sedan andra världskriget tvingas fly undan bombningar eller hamnar under ockupation blir sprickorna i Kremls fasad allt tydligare.
Detta kan också vara ett syfte bland många bakom den ukrainska offensiven i Kurskområdet – en operation som till en början skapade förvirring både i Ryssland och i väst.
När markoffensiven över gränsen inleddes den 6 augusti kommenterades den inte på något sätt av ukrainska myndighetspersoner. Till en början var det högst oklart om det ens var reguljära ukrainska trupper som gått in på ryskt territorium – eller om det snarare handlade om ännu en mindre räd av samma slag som ryska frivilliga med stöd av den ukrainska militären genomfört vid några tillfällen.
Nu, en vecka senare, har bilden klarnat något. Det som sker nu är en omfattande och komplex operation av Ukrainas väpnade styrkor, som gått in i Ryssland med tusentals män och avancerad utrustning. De har framgångsrikt använt sig av elektronisk krigföring samt vapen med lång räckvidd från den ukrainska sidan av gränsen.
Den ukrainska militären ser ut att ha tagit med sig luftförsvar, vilket tyder på att planen är att bita sig fast på ryskt territorium och bygga försvarspositioner där. Förutom pansarfordon från väst har av allt att döma även tunga västerländska vapen använts mot mål på ryskt territorium.
Till skillnad från det länge väntade men ganska misslyckade ukrainska motanfallet i Donbass förra året har både den ukrainska militärledningen och ledande politiker denna gång hållit helt tyst om vad som var på gång. Uppenbart har inte heller västliga allierade informerats.
Det har hävdats att syftet med offensiven skulle vara att avslöja Putins bluff, visa att hans röda linjer inte är några röda linjer och att ett angrepp mot ryskt territorium inte kommer att leda till användning av kärnvapen.
Kanske det – men man ska komma ihåg att Ukraina redan vid många tillfällen har angripit mål på ryskt territorium, även med västerländska vapen, med USA:s tillåtelse. Det har inte lett till någon eskalering, snarare tvärtom.
Dessutom är det ur rysk synpunkt formellt ingen skillnad mellan området där Ukraina nu gått in och staden Cherson, som ingår i de ukrainska områden som Ryssland annekterade sommaren 2022. Cherson är en ”för evigt rysk stad”. När ukrainska trupper hösten 2022 återtog sin egen stad gjorde de därför enligt den ryska grundlagen exakt samma sak som nu, de erövrade ryskt territorium.
Att Putins röda linjer är högst luddiga har därför varit uppenbart länge. I stället skulle man kunna hävda att det ukrainska anfallet testar västs röda linjer, genom att ställa USA inför faktum: ”Ni har gett oss tillstånd att vid behov använda era vapen mot ryska militära mål på ryskt territorium intill gränsen, när Ukraina angreps därifrån. Nu gör vi det.”
Vad som skett bakom kulisserna vet vi naturligtvis inte, men efter en inledande förvirring har USA och Ukrainas andra allierade i väst godkänt Ukrainas agerande, vilket kan ha varit ett av flera syften bakom offensiven.
Ett annat, relaterat syfte kan ha varit att demonstrera att Ukraina framöver inte tänker respektera Rysslands internationellt erkända gränser om inte Ryssland respekterar Ukrainas gränser.
Fram till nu verkar den ryska militärledningen ha utgått ifrån att gränsen bara kan kränkas i ena riktningen och att det inte finns någon anledning att befara ett ukrainskt angrepp in på internationellt erkänt ryskt territorium.
Genom offensiven i Kurskregionen har Ukraina motbevisat detta. Oavsett vad som händer framöver just här kan Ryssland inte längre utgå ifrån att Ukraina inte kommer att anfalla över gränsen på något annat ställe om tillfälle ges, vilket i sin tur innebär att Ryssland måste lägga resurser på att stärka försvaret längs hela gränsen mot Ukraina. All kraft kan inte längre koncentreras på de frontavsnitt där Ryssland själv väljer att anfalla.
På sikt är redan det en vinst, även om Ryssland just nu inte verkar ta erfarna styrkor från fronten i Donbass för att försvara sitt eget territorium i Kurskområdet. De ryska styrkorna som kastats in här verkar i stället vara en blandad kompott som snabbt krafsats ihop från olika håll.
Där finns även vanliga, unga värnpliktiga, som normalt inte skickas ut i stridsuppdrag. Nu sprids uppgifter om att fler värnpliktiga kan komma att sändas till Kurskområdet, något som naturligtvis väcker oro bland många ryssar som hittills lyckats förtränga att det pågår ett krig.
Dessutom är det som pågår i Kurskområdet officiellt en ”antiterroroperation”, vilket innebär att operationen leds av säkerhetstjänsten FSB och inte av militärledningen. Oreda lär därför råda på den ryska sidan ett bra tag framöver.
Oredan kommer att utnyttjas av alla parter i det byråkratiska krypskytte som obönhörligen kommer att inledas när skulden för alla misslyckanden ska fördelas. Alla kommer att skylla på alla, tills någon utses till syndabock. Det enda som är säkert är att det inte blir Putin.
Om de ukrainska styrkorna väljer att gräva ner sig i Kurskområdet kan det bli en ordentlig utmaning för Ryssland att driva ut dem. Men ut ska de, för det har Putin sagt.
Putin hävdar att Ukraina genom operationen försöker förbättra sina förhandlingspositioner, vilket på sätt och vis är sant. Plötsligt är det inte längre lockande för Ryssland att föreslå eldupphör längs aktuell frontlinje – då skulle ju en del av internationellt erkänt ryskt territorium förbli under ukrainsk ockupation.
Några fredsförhandlingar kan det i alla fall knappast bli den närmaste tiden, eftersom Putin bara vill förhandla om han själv kan diktera villkoren. Att demonstrera Putins hyckleri kring fredsförhandlingar kan också ha varit ett syfte bakom den ukrainska operationen.
Man ska inte heller underskatta den inrikespolitiska dimensionen. Efter månader av nederlag och omfattande ryska bombningar behöver den ukrainska ledningen visa upp en liten seger. Vad kan då vara bättre än att förnedra Putin genom att ta kriget hem till ryssarna.
Det är också ungefär vad Volodymyr Zelenskyj sade, när han efter flera dagars tystnad öppet berättade om operationen:
”Så går det alltid med dem som föraktar människor och struntar i alla regler. Ryssland kom med kriget till andra, nu återvänder kriget hem. Ukraina har alltid bara velat ha fred, och vi kommer definitivt att säkerställa fred.”
Den ukrainska offensiven är naturligtvis förenad med stora risker och vi vet ännu inte hur den slutar. När en vecka nu gått sedan ukrainska styrkor tog sig in i Ryssland kan vi i alla fall konstatera att Ukraina lyckats skapa förvirring i fiendens läger.
Landet har i praktiken fått klartecken från väst att angripa ryskt territorium – och därmed visat att nya offensiver när som helst kan ske var som helst längs den rysk-ukrainska gränsen, vilket Ryssland framöver måste ta hänsyn till i sin planering.
Dessutom har den ukrainska ledningen visat att landet fortfarande har omfattande dolda resurser – välutbildade styrkor och västerländsk utrustning – samt kompetens att använda dessa på ett nyskapande sätt som fienden inte kunnat förutspå.
Därutöver är operationen på rysk mark populär bland vanliga ukrainare, som till övervägande del verkar hålla med president Zelenskyj: ryssarna ska få smaka på sin egen medicin.
Än så länge är offensiven alltså definitivt en framgång.
Mer på temat:
- Meduza – A roll of the dice Ukraine’s surprise incursion has opened a front on Russian territory, but the operation carries significant risks
- RFE/RL – Zelenskiy Acknowledges Kursk Incursion, Says ‘Russia Must Be Forced To Make Peace’
- Reuters – Putin says Ukraine’s attack on Russia is aimed at ceasefire negotiations
- BBC – Ukraine claims to control 1,000 sq km of Russian territory
- Цілком справедливо знищувати російських терористів там, де вони є – звернення Президента
- It Is Only Fair to Destroy Russian Terrorists Where They Are – Address by the President
- УП – Сирський на Ставці доповів Зеленському про наступ у Курській області: під контролем 1000 кв. км
- Ukrainska Pravda – Ukraine’s Commander-in-Chief informs Zelenskyy about offensive in Kursk Oblast: 1,000 square kilometres under Ukraine’s control
