För tre veckor sedan greps Rysslands vice försvarsminister Timur Ivanov på sin arbetsplats i Moskva, misstänkt för grovt mutbrott. Att han var genomkorrupt var en del av hans jobb. Att han greps var dock en överraskning.
Ivanov var en av den mångårige försvarsministern Sergej Sjojgus närmaste män. Gripandet var därför ett tecken på att kampen om ministerposterna hårdnade. Någon försökte slå en kil mellan Sjojgu och president Putin inför regeringsombildningen som alltid sker när presidenten inleder en ny mandatperiod.
Försöket verkar ha lyckats. På söndagskvällen meddelades det att Sjojgu efter tolv år på posten inte blir kvar som försvarsminister i den nya regeringen. I stället får han det till stor del ceremoniella jobbet som sekreterare för det ryska säkerhetsrådet.
Jobbet som försvarsminister går i stället otippat till den tidigare förste vice premiärministern Andrej Belousov, som doktorerat i ekonomi men inte gjort militärtjänsten. Valet har allmänt tolkats som ett tecken på att Putin förbereder sig för ett långt krig.
Den nya försvarsministerns främsta uppgift blir då att se till att resurserna används effektivt samtidigt som hela landets ekonomi allt mer mobiliseras för att tjäna fronten. Detta var förmodligen uppgiften som föregångaren Sjojgu uppfattades ha misslyckats med, samtidigt som bland andra Aleksej Navalnyjs antikorruptionsfond kunde avslöja Timur Ivanovs pråliga lyxliv.
Ingen kan tro att Belousov ska kunna utrota korruptionen inom det ryska försvarsministeriet – korruptionen är inte en avvikelse utan en central del av systemet, som bygger på ett komplicerat nätverk av lydnad och lojalitet.
Med sina kunskaper i och erfarenheter från administration och ekonomi kan Belousov dock möjligen se till att lite mer resurser kommer fram till fronten och lite mindre koncentreras i fickorna på några enskilda högt uppsatta personer.
Den nu sparkade Sjojgu har aldrig varit särskilt omtyckt bland yrkesmilitärer, bland annat eftersom han trots sin civila bakgrund gillar att framträda i generalsuniform, behängd med ett otaligt antal medaljer av olika slag.
Sin generalstitel fick Sjojgu i födelsedagspresent av president Putin redan 2003, då han fyllde 48 år. Sjojgu var då framgångsrik och populär chef för det ryska räddningsministeriet och redan en av Putins närmaste män.
Förutom sin extrema lojalitet och sin förmåga att peka med hela handen har Sjojgu i det ryska maktspelet haft nytta av sin etniska bakgrund. Han tillhör minoritetsfolket tuviner och har därför aldrig setts som en seriös konkurrent om presidentposten. Man utgår generellt från att det bara är en etnisk ryss som kan nå allra högst upp.
Genom att nu ge försvarsministerposten till en person med gedigen ekonomisk kompetens signalerar Putin nu att han inte struntar i de problem som kriget skapar för statsfinanserna. Samtidigt gör han det ännu tydligare att försvarsministern bara ska se till att allt nödvändigt för att föra krig finns till hands.
Hur kriget förs bestämmer generalstaben, där chefen Valerij Gerasimov än så länge sitter kvar i orubbat bo, men framför allt Putin själv. Hans beslut att utse Belousov är en tydlig signal om att han inte tänker sluta kriga.
