Helgens presidentval i Ryssland var inget val. Väljarna hade inte mycket att välja emellan och hur de röstade hade ingen större betydelse, eftersom resultatet var förutbestämt. På ett eller annat sätt skulle de Kremltrogna regionala ledarna se till att leverera det resultat som Putins kansli beställt.
Ett typiskt exempel på hur det kan gå till är valresultatet från en vallokal i byn Sjebekino nära Belgorod, vid gränsen mot Ukraina. Byn har bombats från den ukrainska sidan och delvis evakuerats. Trots det verkar invånarna vara synnerligen nöjda med sakernas tillstånd.
I vallokal nr. 1130 i Sjebekino har nämligen alla 2 500 registrerade väljare röstat. Igen har röstat på någon annan kandidat än Vladimir Putin, ingen har förstört sin valsedel. Putin får 100% av rösterna, exakt 2 500. Jämnt och bra. Och ett ovanligt tydligt tecken på omfattande valfusk.
Ändå kan man räkna ut en hel del om vart rysk politik är på väg bara genom att analysera det så kallade valresultatet – så länge man kommer ihåg att siffrorna inte säger särskilt mycket om vad väljarna vill. Däremot säger de en hel del om vad som håller på att hända i den ryska politiska eliten.
Demokrati betecknas av att makthavarna då och då förlorar val. Med det måttet har Ryssland aldrig varit en demokrati, eftersom det i Ryssland på riksnivå aldrig har skett ett demokratiskt maktskifte efter en valförlust – en av de grundläggande skillnaderna mellan Ryssland och Ukraina.
Senast ryssarna på riktigt hade något att välja emellan i ett presidentval var 1996. Inte heller det valet var särskilt schysst, eftersom den sittande presidenten Boris Jeltsin hade hela statsapparaten samt de superrika oligarkerna på sin sida.
Kommunisternas Gennadij Ziuganov gick ändå vidare till en andra valomgång där han fick 41 procent av rösterna. Jeltsin vann med 54 procent. Det är så ett någorlunda normalt valresultat ser ut.
Men sedan 1996 har valresultatet i Ryssland alltid varit förutbestämd. För varje år som gått har proceduren finslipats för att undanröja alla risker. De resultat som redovisades efter helgens röstningsförfarande demonstrerar att mekanismen nu fungerar som ett väloljat självspelande piano.
Enligt läckta uppgifter var planen för årets presidentval 70-80. Den första siffran anger det önskade valdeltagandet, den andra andelen röster för Vladimir Putin. Båda siffrorna är en liten förbättring jämfört med förra presidentvalet, vilket är naturligt. Stödet för presidenten kan ju inte tillåtas minska, det skulle kunna tyda på att folket inte gillar kriget.
Precis som i den sovjetiska planekonomin vill de lokala ledarna överuppfylla planen för att bevisa sin förträfflighet och sin lojalitet mot centralmakten. Alltså ser de till att på ett eller annat sätt få fram siffror som är bättre än i grannregionen.
Även presidentens kanslichef Sergej Kirijenko ville uppenbarligen demonstrera sin lojalitet genom att lägga fram ett fint valresultat. I sista stund uppges presidentkansliet ha skickat ut signaler om att resultatet gärna får vara lite högre än 80 procent.
Därmed uppfattade de lokala byråkraterna 80 procent som det minsta tillåtna resultatet. Knappt någon region vågade redovisa en lägre siffra. Som vanligt kom den absoluta toppnoteringen från Tjetjenien: 98,99 procent för Putin.
Från de ockuperade områdena i Ukraina rapporterades kring 90 procents stöd för Putin och långt över 80 procents valdeltagande. Där gick valförrättare runt med beväpnade ryska soldater och knackade på hos folk. Då är det inte lätt att säga nej till att rösta på Putin.
Siffrorna som redovisas ska naturligtvis vara ett bevis på att folket överallt står enat bakom Putin. Den som till äventyrs skulle ha något att invända gör därför klokast i att hålla tyst, för ingen vill väl gå emot folkets enade front.
Det så kallade valresultatet i Ryssland är alltså inte ett budskap från väljarna till makthavarna, för det är inte väljarna som bestämmer hur valresultatet ska se ut.
Den slutgiltiga rekordsiffran med 87 procents stöd för Putin är i stället ett meddelande från Kreml till hela Ryssland, både folket och den politiska eliten: Det är Putin som bestämmer och det är klokast att sitta still i båten.
En kortare version av denna text publicerades i Sydsvenskan 2024-03-18.
