
Det blev inget storbråk framför tv-kamerorna denna gång, kanske eftersom varken Donald Trump eller Volodymyr Zelenskyj var med i rummet. Redan av den anledningen kan resultatet av tisdagens förhandlingar mellan delegationerna från USA och Ukraina i Saudiarabien beskrivas som en diplomatisk framgång.
På kort sikt är den stora vinsten för Ukraina att landet återigen får tillgång till amerikanska underrättelsedata, vapen och ammunition efter en paus som kunde ha blivit ödesdiger för landets försvar om det hade pågått längre.
Ukraina har också gått med på ett amerikanskt förslag om total vapenvila i en månad, men vad det betyder i praktiken återstår att se.
Bollen ligger nu hos Vladimir Putin som i tre års tid har vägrat att ens prata om vapenvila om inte Ukraina först lägger sig platt och går med på att skänka bort stora delar av sina territorier. Hans krav inkluderar halvmiljonstaden Zaporizjzja, som Ryssland aldrig lyckats inta, samt Cherson som Ukraina befriade i november 2022.
Detta är naturligtvis krav som Ukraina aldrig kan gå med på, men något Putin kan försöka att använda för att bolla ifrån sig den heta potatisen.
Förra gången den ukrainske presidenten gästade sin amerikanske kollega blev han hånad framför kamerorna. Donald Trump lät som en högstadiemobbare när han med förvrängd röst imiterade Zelenskyj: ”Jag vill inte ha eldupphör, jag vill inte ha eldupphör!”
Zelenskyj vill så klart ha ett slut på kriget – men han vill inte ha ett eldupphör som Putin kan bryta när det passar honom, utan en hållbar fred med säkerhetsgarantier som gör det olönsamt för Ryssland att anfalla igen så fort världen vänder ryggen till.
Men inte heller Putin vill nöja sig med ett eldupphör – han vill ha hela Ukraina. Det kommer han dock knappast att säga till Donald Trump.
I stället kommer han troligen återigen att ställa villkor som Ukraina inte kan gå med på, exempelvis territoriella eftergifter eller neddragningar i det ukrainska försvaret. Då kan han behändigt flytta skulden tillbaka till Ukraina ”som inte vill ha fred”.
I värsta fall vänder Donald Trump sig återigen mot Ukraina och kräver att landet går med på Putins krav – det är ju trots allt mycket lättare att sätta pressen på Ukraina än på Ryssland.
Till slut kan Putin naturligtvis också låtsas gå med på en vapenvila – bara för att bryta den när det bäst passar honom och lägga skulden på Ukraina, precis som han gjorde gång efter gång under åren 2014–2022, då hans krig i Ukraina ännu inte var fullskaligt.
Genom förtäckta hot om att återuppta kriget skulle då även Putin kunna idka utpressning mot Ukraina.
Vilken väg Putin väljer lär vi snart få reda på, men oavsett hans val är Ukraina nu i stort behov av tillförlitliga allierade. Trumps USA kan man uppenbart inte lita på.