
Donald Trump menar att han är världens bästa förhandlare. Ändå har han redan gett bort allt Vladimir Putin vill ha, innan förhandlingarna om kriget i Ukraina ens har inletts.
Vladimir Putin vill att Ukraina inte ska tillåtas gå med i Nato. Det har Trump redan lovat att Ukraina inte kommer att göra.
Putin vill att varken amerikanska soldater eller Nato ska hjälpa till att försvara Ukrainas självständighet. Det har Trumps sida också redan lovat.
Putin vill inte att Ukraina ska få tillbaka de territorier han erövrat genom sitt folkrättsvidriga anfallskrig. Det har Trumpadministrationen också redan lovat. Tanken att Ukrainas territoriella integritet någon gång ska kunna återställas är orealistisk, meddelar Trumps försvarsminister.
Framför allt vill Putin göra upp om Ukrainas öde över huvudet på Ukrainas demokratiskt valda regering, eftersom han varken tror på demokrati eller Ukrainas rätt att existera som en självständig stat. Även detta har Trump nu gett honom. Vad finns det då kvar att förhandla om?
Vladimir Putin å sin sida har inte lovat några eftergifter alls. Hans krav är fortfarande att Ukraina ska lägga sig platt. Det ukrainska försvaret ska monteras ner och den ukrainska grundlagen skrivas om efter Putins diktat.
Trump beter sig som en elefant i en porslinsbutik. Han trampar sönder allt som är värdefullt medan Putin hejar på. Tyvärr är det Europas porslinshandel. Det är vår demokrati och säkerhet han trampar på. Inte heller bryr sig Trump om den ukrainska demokratin, som han nu visat sitt totala förakt för.
För honom existerar inte Ukraina eller ukrainarna, de är för betydelselösa för att bry sig om. Ukraina kanske blir en del av Ryssland, eller kanske inte, men det viktiga är att Amerika får tillbaka sina pengar med ränta, säger Trump. Fast det bryr han sig knappast heller särskilt mycket om, det viktigaste är att han ska framstå som vinnare.
Det som in i det sista ingav visst hopp för ukrainarna var Trumps rädsla för att se ut som en förlorare. Det var lätt att invagga sig i tron att Trump inte kunde ge bort Ukraina till Putin eftersom det skulle få honom att se ut som en fegis och förlorare. Men det var en falsk förhoppning.
Sportjournalisten Rick Reilly, som skrivit en bok om Trump och golf, har sagt att Trump är så övertygad om sin egen förträfflighet att han kan fuska i golf och ändå låtsas att han vunnit på riktigt.
Mot den bakgrunden är det kanske inte så förvånande att den gamle KGB-agenten Vladimir Putin inte hade problem med att övertyga Trump om att han är en lysande förhandlare och en stark ledare som kan få till en bra deal med vem som helst, även med självaste Vladimir Putin.
Vladimir Putin är så klart inte dum. Han vet exakt vilka trådar han ska dra i för att övertyga Trump att det är han själv som drar i trådarna. Resultatet är som sagt att Trump gett bort alla sina trumfkort innan förhandlingarna ens inletts. Processen lär fortsätta med att Putin lurar skjortan av Trump.
Problemet är att Trump inte bryr sig om skjortan, för den är inte hans. Det är med Europas skjorta Trump spelar klädpoker och förlorar. Han riskerar att spela bort Europas säkerhet, Europas gränser och den europeiska demokratin – saker som USA sedan andra världskriget lagt sig vinn om att försvara, men som Trump uppenbarligen inte bryr sig det minsta om.
I Trumps värld verkar det inte finnas några regler. Starkast och fräckast vinner. Det är därför han visar sitt förakt för sina demokratiska allierade och i stället blir bästa kompis med Putin. De har samma syn på världen: den är en stor skolgård där det är mobbarna som styr – och de känner igen varandra.
Men finns det några vuxna kvar när mobbarna är världens två största kärnvapenmakter? Eller är det enda Ukrainas president nu kan göra att försöka hålla sig väl med sin före detta bästa vän som nu blivit kompis med hans plågoande, i hopp om att det finns något kvar av hans land när de två gjort upp?