Den som bara följer rysk statskontrollerad television behöver inte tvivla på vad som ligger bakom Aleksandr Litvinenkos död. Det är en konspiration mot Ryssland, för att smutskasta makthavarna i Ryssland och hela dess befolkning. En konspiration som hela västvärlden tyst samtycker till, eller kanske till och med aktivt stödjer.
Att Litvinenkos död blivit en mediahändelse i hela världen beror till stor del på en smart pr-kampanj, har de ryska tv-tittarna fått höra. Litvinenkos gamla kolleger inom den ryska säkerhetstjänsten har fått förklara att han var en otillförlitlig mytoman som gillade att hitta på grundlösa konspirationsteorier. Att han den här gången bevisligen dog på riktigt verkar inte spela någon roll.
I tidningspressen finns det fortfarande regimkritiska röster. En av dem är Moskvatidningen Novaja Gazeta, där den mördade journalisten Anna Politkovskaja arbetade.
Tidningen skriver på ledarplats om ett antal politiska mord som inträffat på senare tid. Tidningen håller med de analytiker som hävdar att någon försöker destabilisera Ryssland, men tror att man ska söka efter de skyldiga i Ryssland. Tanken skulle vara att tvinga fram en grundlagsvidrig tredje presidentperiod för Putin, för att garantera stabiliteten.
”Frågan om vilket ansvar Vladimir Putin har är än så länge obesvarad. Man måste först förstå om presidenten själv provocerar fram situationen, eller om han inte längre är i kontroll”, skriver tidningen.
I webbtidningen Jezjednevnyj Zjurnal försöker journalisten Jevgenija Albats förstå varför så många tror att ryska säkerhetstjänster står bakom mordet. Hon hittar flera tungt vägande skäl.
- Politiska mord beställda av regimen var praxis under sovjettiden. Det senaste kända exemplet var mordet på den bulgariska dissidenten Georgij Markov i London 1978.
- Också den nuvarande regimen har bevisligen gjort sig skyldig till åtminstone ett politiskt mord i utlandet: den tjetjenska motståndsledaren och före detta presidenten Zelimchan Jandarbijev mördades av ryska agenter i Qatar i februari 2004.
- De ryska säkerhetstjänsternas verksamhet kan inte kontrolleras av parlamentet eller oberoende massmedier. Budgeten är hemlig men har ökat flerfalt de senaste åren.
Makthavare i ett auktoritärt samhälle utan fungerande massmedier saknar tillförlitlig information. Därför ser de hot där sådana inte finns och kan begå överilade handlingar. Inte heller medborgarna litar på någon, och är därför beredda att tro på de mest fantastiska konspirationsteorier, skriver hon.
“De enda som Vladimir Putin och hans omgivning kan skylla detta på är sig själva. Frågan om huruvida de misstänkta har skulden förblir å andra sidan obesvarad”, avslutar hon.
(publicerad i Sydsvenskan 1.12.2006)
