Transporten genom en ny sjökabel har startat en häftig debatt i Finland.
Atomstaden Sosnovyj Bor i Ryssland bevakas av gränstrupper och är stängd för utomstående. Härifrån vill svenska industrijättar importera el för att ersätta reaktorerna i Barsebäck.
Kraftverket har rustats upp ordentligt efter olyckan i Tjernobyl, men här finns fortfarande fyra reaktorer av Tjernobyltyp som inte uppfyller västliga säkerhetskrav.
Sydsvenskan har besökt Sosnovyj Bor.
Sosnovyj Bor. Bommen vid infarten till atomstaden är öppen, men de två gränssoldaterna stoppar vår ryskskyltade bil.
Passersedlarna med stämplar från säkerhetstjänsten, militären och kärnkraftbolaget Rosenergoatom godkänns, och vi får köra vidare mot den lilla staden Sosnovyj Bor .
Stadens namn betyder “tallskog”, och visst växer det många tallar vid den fina sandstranden intill Finska viken. Före gränsposteringen var det en del svampplockare vid vägkanten och skräphögar vid stranden vittnar om att semesterfirarna från femmiljonerstaden S:t Petersburg hittat hit också i sommar.
Men efter gränskontrollen syns inga utomstående.
Hela staden uppstod i slutet av 1960-talet när områdets första kärnkraftverk började byggas och fortfarande har var tionde av stadens 60 000 invånare ett jobb som är knutet till kärnkraftverket.
Sosnovyj Bor känns som en sömnig, välordnad småstad och har inget riktigt centrum. Stadens egentliga hjärta, de fyra grafitreaktorerna av Tjernobyl-typ, finns några kilometer söder om bostadsområdena. Hela staden värms upp med överskottsvärme från reaktorerna, och vägen till kärnkraftverket kantas av tjocka fjärrvärmeledningar.
Kanske tjugo år till
Till höger syns en stor byggnad där använt kärnbränsle lagras. Inne vid huvudingången sitter kontrollanter i pansarglasburar och granskar in- och utpasserande arbetare. Alla visar först sitt inplastade id-kort för kontrollanten och stoppar sedan kortet i en kortläsare. Först därefter låses den bastanta roterande stålgrinden upp.
Strålsäkerhetsingenjören Konstantin Kudrjavtsev berättar att säkerheten på anläggningen har blivit betydligt högre.
– Det var givetvis förfärligt att olyckan i Tjernobyl inträffade, men olyckan ledde också till att man har satsat stenhårt på säkerheten. Vi har byggt om här så mycket att det i praktiken är helt annorlunda reaktorer. Vi uppfyller också de stränga krav som ställs för nybyggnad av reaktorer.
Rörledningar och pumpar i reaktorerna har bytts ut, men precis som i Tjernobyl finns det fortfarande ingen fullständig reaktorinneslutning som kan förhindra radioaktivt utsläpp vid en allvarlig olycka.
Enligt planerna ska det byggas minst fyra och kanske så många som sex nya, moderna reaktorer i Sosnovyj Bor. De nya reaktorerna ska ha inneslutning av västerländsk typ.
De fyra gamla reaktorerna ska tas ur drift så småningom, men enligt Konstantin Kudrjavtsev kan deras användningstid efter ombyggnaden förlängas med femton, kanske tjugo år.
En inglasad korridor leder från kontorsdelen av kärnkraftverket in mot reaktorbyggnaden. På väggmosaiken från 1970-talet blickar sovjetiska kärnfysiker in i framtiden med bister men bestämt optimistisk uppsyn.
Laddad Kalasjnikov
Lufttemperaturen stiger för varje steg och framme vid ingången till reaktorbyggnaden kan man känna hur golvet vibrerar lätt.
– Det är turbinerna, säger Michail Meljochin. Han följer oss för att se till att vi inte fotograferar något hemligt.
Här är nästa säkerhetskontroll. En inrikessoldat sitter i glasburen. Sin laddade kalasjnikov har han ställt i beredskap i hörnet av buren.
Den unge soldaten granskar våra pass och passersedlar. Speciellt noga tittar han på tillståndet att föra in fotoapparatur. Men vad som finns i de tunga kameraväskorna är ingen intresserad av, det viktigaste verkar vara att det är rätt stämpel i pappren.
I reaktorbyggnaden är korridorerna lite mer slitna och belysningen sämre än i administrationsbyggnaden. Alla väggar och tak går i olika nyanser av grått och mörkgrönt. I kontrollrummet granskar ett tiotal vitklädda män information på dataskärmar och diskuterar lågmält.
– Vi ska strax påbörja ett test för att kontrollera ångtrycket, så vi kan inte vara här så länge, säger Konstantin Kudrjavtsev.
Hela långväggen i rummet är täckt av små varningslampor som representerar bränslekanalerna i reaktorn, runda mätare med visare som pekar åt olika håll och stora dataskärmar som installerats i samband med den senaste ombyggnaden. En svartvit tv-skärm visar interiören av reaktorrummet.
Hela kontrollrummet övervakas av Kristus Läraren. Ikonen, där Kristus håller en öppen bok och höjer sin högra hand till en välsignelse, hänger ovanför en digitalklocka av det gamla sovjetiska märket Elektronika.
Uranstavar under golvet
Vi går vidare i den gråmålade korridoren. Genom ett annat, mindre kontrollrum och en halvmetertjock metalldörr slinker vi in i reaktorrummet. Här är det tjugo meter högt i tak. Golvet täcks av en mosaik, under varje fyrkantigt lock finns en bränslekanal där de långa uranstavarna laddas in.
– När man håller på med bränslestavarna får ingen vara här, men nu är det lugnt, strålningen är så låg att man kan tillbringa en hel arbetsdag här, säger Michail Meljochin.
Det känns ändå lite lugnare när vi lämnar reaktorhallen. Längre bort i korridoren hittar vi en trång, något skranglig och dåligt belyst hiss av sovjetiskt 70-talsmodell. Den tar oss upp till den 400 meter långa turbinhallen där det dånar friskt.
Efter rundturen bjuder kärnkraftverket på te och hembakta bullar. Presschefen Sergej Averjanov har varit på besök i Ringhals och Oskarshamn, men han har inte hört talas om den svenska kärnkraftsfolkomröstningen.
– Det var väl mest trycket från Danmark som gjorde att man stängde Barsebäck, gissar han.
Att man skulle kunna stänga andra svenska reaktorer inom en snar framtid är ingenting han håller för sannolikt.
– Men nya har ju inte byggts på länge, det är på grund av Tjernobyl och den allmänna opinionen.
Nästa år ska den första nya reaktorn efter Tjernobylolyckan börja byggas i Ryssland. Det blir här i Sosnovyj Bor.
Kalle Kniivilä
Sydsvenskan 2006-10-08
Fakta: Tjernobylreaktorn i Litauen stängs 2009
En viktig orsak till kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i april 1986 var en inbyggd instabilitet av reaktortypen RBMK där grafit används för att bromsa neutronerna. I Tjernobyl ökade effekten av reaktorn okontrollerat så att kärnbränslet till stor del förångades och grafiten fattade eld. Efterföljderna förvärrades av att det inte fanns någon reaktorinneslutning och att reaktorbyggnaden rasade.
I Sovjetunionen byggdes ett trettiotal RBMK-reaktorer och ungefär hälften av dem är fortfarande i drift. Den första RBMK-reaktorn startades redan 1954 i Obninsk söder om Moskva.
I Ignalina i Litauen finns två RBMK-reaktorer. Ett av kraven för att Litauen skulle få gå med i EU var att reaktorerna skulle stängas. Den första stängdes 2004 och den andra ska stängas 2009.
Svensk industri vill köpa rysk kärnkraft
Femton svenska storföretag har tecknat avtal om att importera rysk kärnkraft.
För att jätteavtalet ska gå i lås krävs en ny sjökabel från Sosnovyj Bor i Ryssland till finska Kotka.
Storindustrins egna elbolag Basel startades med målet att ta fram ny el som motsvarar minst de båda nu stängda reaktorerna i Barsebäck. Bland ägarna finns Boliden och Stora Enso. Avtalet som Basel tecknat med det ryskkontrollerade bolaget United Power omfattar import av 8,7 terawattimmar per år under femton år.
– Det motsvarar nästan hela Barsebäck. Huvudalternativet är att importen ska ske över Finland, så nu väntar vi på beslut från finska regeringen. Vi hoppas givetvis att de ger tillstånd till sjökabeln från Ryssland, säger Jan Johansson som är styrelseordförande i bolaget Basel. Han är också vd för gruvbolaget Boliden.
I Finland har förslaget om en sjökabel från Sosnovyj Bor lett till häftig debatt.
Elintensiva industrier är entusiastiska och hoppas på sänkt elpris. Andra varnar för ytterligare ökat beroende av rysk energi.
Det finska nätbolaget Fingrid har hävdat att det finska stamnätet inte kan ta emot så mycket ström och att ökat beroende av ryska leveranser skulle kunna leda till instabilitet i hela elnätet. Nätbolaget ägs av finska elproducenter.
Finska regeringen har utlovat ett beslut om sjökabeln “någon gång under hösten”.
– Om det blir ett nej? Ja, då kommer vi att titta vidare på möjligheten att dra en sjökabel direkt till Sverige. Men ekonomiskt är det ett mycket sämre alternativ, säger Jan Johansson.
Elbolaget Basel hävdar att den planerade elimporten ska vara en mix av kärnkraft, vattenkraft och el från fossila bränslen. I praktiken handlar det dock om import av rysk kärnkraft, eftersom all ökning i rysk elproduktion under de närmaste åren ska ske med hjälp av kärnkraftsutbyggnaden.
Enligt planerna ska kärnkraft i framtiden stå för 25 procent av den ryska elproduktionen. I nuläget är andelen 15 procent.
Kalle Kniivilä
Sydsvenskan 2006-10-08
