Det är töväder i Moskva. Snön har förvandlats till slask och fotgängarna försöker undvika pölarna på de ojämna trottoarerna.
Emellanåt skiner solen mellan molnen. Inför dagens val har Rysslands blivande president Dmitrij Medvedev haft smekmånad med väljarna och talat om frihet. “Frihet är bättre än ofrihet”, sade han i ett uppmärksammat tal. Vad det betyder i praktiken återstår att se.
Vallokal nummer 291 i norra delen av Moskva är en vitmålad betonglåda med tre våningar, en standardiserad skolbyggnad i ett vanligt bostadsområde. Gammal sovjetisk filmmusik strömmar ur högtalarna för att locka väljare. Vid tretiden på eftermiddagen är det glest.
– I vår familj var det två som stannade hemma, vi är två som går och röstar. Jag ska nog rösta på Medvedev, säger en kvinna i pensionsåldern, och skyndar vidare mot vallokalen.
Olga Anatoljevna, en medelålders kvinna som också tänker lägga sin röst på Medvedev, säger att de flesta nog redan har röstat tidigare på dagen.
– Jag röstar på Medvedev eftersom jag gillar honom. Han är ung, har bra utvecklingspotential, och han har redan visat vad han kan.
Två äldre kvinnor, som är på väg tillbaka hem, vill inte säga vem de röstade på.
– Nej, det är ju en hemlighet, säger den ena, medan hon hjälper den andra nedför trappan.
Kanske har de röstat på Ziuganov, kommunistpartiets väljare tillhör till stor del den äldre generationen.
Inne i vallokalen är stämningen mer avslappnad än vid parlamentsvalet i december. En ung polis sitter i soffan och kramas med sin flickvän.
Precis som i alla 96 301 vallokaler i världens största land finns också här fyra kandidater att välja emellan. En kan anses representera oppositionen: den nationalistiska gammelkommunisten Gennadij Ziuganov som på sovjettiden var en partipamp på mellannivå.
Populisten Vladimir Zjirinovskij, som häromveckan misshandlade en motståndare i en tv-debatt, stödjer alltid regeringen när det behövs. Den till synes västvänliga kandidaten Andrej Bogdanov är i verkligheten en marionett i Kremls händer. Nu är han partiledare för det mikroskopiska Demokratiska partiet, men tidigare var han anställd på maktpartiet Enade Rysslands PR-avdelning.
Den som inte vill stöjda Putins favoritkandidat Dmitrij Medvedev har därmed inte mycket att välja emellan. Den som tycker om Putin och Medvedev vet att rätt kandidat kommer att vinna ändå. Därför väljer många att stanna hemma i dag.
Dataprogrammeraren Dmitrij Bretjalov som bor i huset mittemot vallokalen har funderat länge, men till slut har han bestämt sig för att rösta på Andrej Bogdanov.
– Jag vill inte rösta på Medvedev, och jag kan inte tänka mig att rösta på de två andra. Men det här känns egentligen inte som något riktigt val. I Ryssland kan man tydligen bara ha anarki eller monarki. På nittiotalet var det anarki.
Vi tittar in hos Dmitrij Bretjalov i familjens hemtrevliga men trånga tvåa. Dmitrijs fru Jevgenija Bretjalova har redan varit och röstat med de två döttrarna som är fyra och sex år gamla.
– Jag röstade på honom med långt hår, Bogdanov heter han väl. Han är i alla fall ung och lite annorlunda än de andra. Fast mest gick vi dit för att barnen skulle få ballonger. De hade tävlingar för barnen också, säger Jevgenija Bretjalova.
Precis som på sovjettiden tar de lokala valnämnderna till olika knep för att locka väljare till urnorna trots att utgången är förutbestämd. I den småstad där Jevgenija Bretjalovas mamma bor var vallokalen proppfull.
– Där hade valnämnden ordnat ett lotteri med fina priser till alla som kom och röstade, fnissar Jevgenija.
Vem som får huvudvinsten i det stora ryska vallotteriet var känt redan i förväg.
