Maktkamp i Moskva när minister grips för mutor

Att vice försvarsminister Timur Ivanov är genomkorrupt har varit allmänt känt i många år. Att han nu grips är resultatet av maktkamp mellan mäktiga grupperingar i Kreml inför Putins nästa presidentperiod.

Vice försvarsminister Timur Ivanov (i mitten) hade ett av de mest lönsamma jobben i den ryska maktapparaten: han ansvarade för försvarsministeriets byggen. Här tittar han på en modell av försvarsministeriets nya kyrka tillsammans med patriarken Kirill, president Vladimir Putin och försvarsminister Sergej Sjojgu. Bilden är tagen 2018. Foto: Kremlin.ru

Rysslands vice försvarsminister Timur Ivanov greps på sin arbetsplats på tisdagen klockan 17 Moskvatid. Samma förmiddag hade han deltagit i försvarsministeriets ledningsmöte under försvarsminister Sergej Sjojgus ordförandeskap.

Den gripne vice försvarsministern häktades på onsdagen, misstänkt för grovt mutbrott vilket kan ge 8 till 15 år i fängelse. Det cirkulerar även uppgifter om att han kan komma att åtalas för landsförräderi, oklart på vilka grunder.

I verkligheten har det som nu händer med Timur Ivanov inte särskilt mycket med honom själv att göra. I stället handlar det om ett försök att slå en kil mellan Vladimir Putin och hans försvarsminister Sergej Sjojgu.

Att Ivanov är en genomkorrupt mutkolv har varit allmänt känt i många år och avhandlats i flera väldokumenterade journalistiska avslöjanden varav det första publicerades redan 2019. Sajten Projekt berättade då bland annat om hans hemliga palats utanför Moskva.

I december 2022 publicerade den fängslade oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs kolleger en 40 minuter lång film som dokumenterade hur Timur Ivanov och hans fru Svetlana på sex år spenderat motsvarande över tio miljoner kronor enbart på lyxresor i väst.

När kriget i Ukraina började tog Svetlana sig snabbt till Paris och vidare till London. För att undvika västliga finanssanktioner skilde hon sig från sin man i augusti 2022.

Fram tills han greps i veckan hade Timur Ivanov i många år ett av de mest lukrativa jobben i den ryska maktapparaten. Han var ansvarig för försvarsministeriets byggen och bestämde över enorma penningsummor.

Bland annat styrde han penningströmmarna till återuppbyggnaden av den ockuperade ukrainska staden Mariupol som en annan del av hans ministerium i början av kriget jämnade med marken. Företaget som bygger nya bostadshus i Mariupol uppges även ha betalat hans före detta frus räkningar.

Inget av detta förvånar någon i Ryssland. Hela den ryska maktapparaten bygger på korruption. Makthavare på alla nivåer har möjlighet att roffa åt sig en del av resurserna de kontrollerar. I utbyte krävs att de är blint lojala mot sina överordnade och ser till att dessa får sin beskärda del.

När ryska makthavare ändå i bland grips och ställs inför rätta för korruption sker det av två anledningar: antingen har de roffat åt sig mycket mer än vad som är tillåtet på den aktuella nivån i maktapparaten – eller så har de inte visat tillräcklig lojalitet uppåt.

På ministernivå finns det i praktiken inga gränser för hur mycket man får roffa åt sig, så länge man gör det någorlunda diskret. Det enda som kan leda till att en minister ställs till svars för korruption är i praktiken att man hamnar i onåd av någon annan anledning.

Förra gången en minister greps för korruption var 2016. Aleksej Uljukajev, minister för ekonomisk utveckling, dömdes då till åtta år i fängelse. Hans verkliga brott var att han hade gjort sig ovän med Putins gamle kompis Igor Setjin.

Anledningen till att Timur Ivanov nu hamnat bakom lås och bom har knappast något att göra med honom själv. I stället handlar det om en maktkamp mellan olika falanger i maktapparaten inför den 7 maj, då Vladimir Putins nästa presidentperiod inleds.

Lagen stipulerar att den nya presidenten ska tillsätta en ny regering, vilket kan innebära att viktiga ministrar byts ut. Att i det läget låta gripa en av försvarsminister Sergej Sjojgus närmaste män för korruption är ett uppenbart försök att undergräva Sjojgus position.

Ivanov kan knappast ha gripits utan Vladimir Putins godkännande. Det är anmärkningsvärt med tanke på att Sjojgu i sin tur sedan många år är en av Putins närmaste män. De två umgås även privat.

Hur Sjojgus motståndare ändå lyckats övertyga Putin om att gripandet var nödvändigt är svårt att veta.

Exakt vem som ligger bakom är också oklart. Nationalgardets chef Viktor Zolotov är dock sedan länge Sjojgus ärkefiende. Oavsett om det är han eller någon annan som dragit i trådarna är det tydligt att systemet är i gungning.

Ivanov hade kontroll över enorma penningflöden. Gripandet är en direkt attack mot den falang i Kremls korridorer som dessa pengar gick till och ett försök att se till att försvarsministern byts ut vid regeringsombildningen som väntas ske i början av maj.

Mer intressant är dock att gripandet visar upp en spricka i Kremls fasad – och att några i maktapparaten nu är beredda att gå till attack mot personer nära Putins innersta krets.

Sydsvenskan 2024-04-26


Mer på temat:

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

Lämna ett svar